Ärliga nätdejtingstråden!

Jag blir missförstådd hela tiden... Bra då får jag skärpa mig hur jag kommunicerar. Jag gillar att lära mig. Det handlar inte så mycket om att hög inkomst (som för övrigt har fått lite större vikt än det borde) och hög utbildning och att det automatiskt skulle passa alla bättre rent generellt utan vad jag upplever är mest likt min situation. Jag är ändå 45 och då kan man inte vänta sig att en person kommer att ändra sig så mycket mer, det är inte som när man är 20. Man ör liksom den man blivit. Jag vill ju vara med någon jag kan relatera till. Hög utbildning är ju relativt men jag har (och det är inte för att skryta på något sätt jag nämner detta utan för att illustrera) ju tre högskolexamen i både teknik och ekonomi, dessutom har jag även läst parallellt med mina examen språk, psykologi och musik. Att plugga har varit en stor del av mitt liv och jag är ständigt nyfiken. Därför tror jag att någon som pluggat till åtminstone civilekonom passar in i mitt liv bättre än en barnskötare. Jag har själv varit barnskötare och jobbat på dagis och fritids en gång i tiden så det var därför jag tog det exemplet. Men det viktigaste av allt i mitt resonemang är att filtrera ut på något sätt de som jag tror skulle passa mig bäst. Dvs fokusera på dem jag tror ett förhållande skulle fungera bäst. Det handlar alltså inte om absoluta krav. Det är klart att det finns undantag. Hur gör ni andra för att hitta rätt? Hur begränsar ni era sökningar och vilka ni svarar? Går ni på känsla? Bara på bilden? Vill ni bli kontaktade av alla?

På en dejt jag hade med just en sjuksköterska märkte jag något konstigt hos henne när jag svarade på hennes fråga vad jag hade pluggat. Hon började liksom försvara sig att hon inte hade pluggat mer. Kom med lite ursäkter osv. Jag struntade egentligen i det för hon verkade vara en bright och kul tjej men jag kan ju inte heller mörka min utbildning och vad jag gjort. Detta gäller inte alla såklart men syftet med min utbildning är ju för att göra det jag vill göra i livet inte imponera på andra. Men jag vägrar också skämmas för att jag gjort mina val i livet. Jag vill ju vara med någon likasinnad som inte känner sig underlägsen mig. Många killar gillar tydligen sånt. De åker till nåt fattigt land och hämtar någon som är beroende av dem. Jag vill ha en stark kvinna som jag kan inspireras av och växa med.

Hoppas du förstår att det handlar, i alla mitt fall, mer om "kaka söker maka" än något elitiskt snobberi. Håller med att intelligens och allmänbildning inte nödvändigtvis har med utbildning att göra. Visst kan det vara spännande med olika bakgrunder och förutsättningar men jag tror att det riskerar att orsaka problem i längden och liknande förutsättningar och bakgrund kan vara en bra plattform att bygga ett förhållande på. Tycker att det du skriver om att det aldrig "slår uppåt" är lite märkligt för det sällan upplevs som en fördel att en person inte utbildat sig men det behöver å andra sidan inte vara negativt heller. Jag tror dock att det finns rätt många män som inte vill att deras kvinnor skall var utbildade, de vill ha nån som lyder och är underlägsen. Annars skulle inte brudimport från fattiga länder vara så stort. Men det är inte det jag är ute efter. 

Skönt att det är någon som förstår vad jag menar! =) Även om jag själv aldrig skulle använda ordet "klasstillhörighet" eftersom jag inte riktigt tror på klasser eftersom det binder och hämmar folk. Men det är en helt annan diskussion som jag inte tänker ta i den här tråden. Men en liknande bakgrund och förutsättningar tror jag kan vara bra. Vill säga att jag har en brevbärare som en av de personer som jag ungås ganska mycket med även om de flesta jag umgås med är någon form av akademiker. Jag har också en hantverkare som jag umgås med med men jag kan inte riktigt känna att jag känner mig helt hemma när jag någon gång gått på konserter med hans hanteverkarkompisar. De lever ett annat liv, har annan syn på livet och andra vanor och även om vi kan ha kul så känns det inte som det är en grupp jag identifierar mig med eller att de inspirerar mig. Och de har inte med ekonomi att göra, för alla som haft en hantverkare hemma vet ju att de inte jobbar gratis direkt... Jag fördömer inte på något sätt andras (hälsosamma) livsstilar eller val av partner som gör dem lyckliga. Jag tycker det är bra att vi alla är olika men JAG vill, som jag känner, ha någon som är "som jag är", delar mina ambitioner och värderingar och jag tror det är stört chans att hitta henne i bland gruppen högskoleutbildade. Men bara tror, säker är jag inte och jag är öppen för andra men jag kommer inte aktivt att söka bland andra grupper för då blir poolen av potentiella parters så enormt stor och ohanterlig.  
 

Rainbow, vi är ju i olika stadier i livet. Jag har pluggat klart för länge sen och har "etablerat" mig på arbetsmarknaden och lever ett bra liv. Jag kan erkänna att jag vill fortsätta så, fortsätta kunna leva som jag gör idag. Jag är nog inte så benägen att ändra min livsstil utan vill snarare komplettera och sätta guldkant på vardagen än bygga ett helt nytt liv med någon annan. Jag tänker inte flytta från Stockholm, inte skaffa fler barn, inte bo i lägenhet osv. Det är klart att man har snävare urval då. Det är skillnad om man vill bygga ett helt nytt liv med någon annan. Då kan man vara mer öppen och söka bredare.

Fast alla mina tre högskoleexamen hänger ihop och ger både detaljerad teknisk kompetens samt förståelse för hur affärer görs. Jag jobbar faktiskt med allt så det har inget med velighet att göra. Språket jag studerade använder jag också dagligen. Det är väl bara musiken man inte har nån direkt affärsnytta av men det är ett stort fritidsintresse. Men detta är inget jag skrivit i min profil. Men självklart berättar jag om nån frågar.

Får vi en liten rapport efter dejten? Hoppas den gick bra och var trevlig!

Nu är det ju inte krav utan mer en målbild. Där man letar. Kvinnor, med barn, runt 40, högutbildade, har ett engagerande jobb, bor på rätt sida om Stockholm. Så ser det ut rent praktiskt. Och självklart skall hon vara pusselbiten som passar in i mitt liv. Vill inte alla ha det? Sen handlar det mer om att gå vidare tillsammans än att bygga nytt liv. Det kanske låter tråkigt för någon i din ålder men det är nog så det ser ut. Lika flexibel som när man var ung kan man inte vara, det handlar inte bara om vilja. Barnen kan inte byta skola tex. Och jag räknar med att det blir tufft att hitta rätt. Jag är kräsen och det gör det jobbigare. Men jag har ett bra liv nu och det finns ingen anledning att bara hitta nån bara för att slippa vara ensam.

Jo på ett sätt känner jag mig misstolkad som om jag skulle vara cynisk och ha dålig människosyn för att jag letar efter en partner som passar in i mitt liv. Jag blir absolut inte putt, ingen fara :). Älskar att diskutera och försöka förstå andras synvinklar. Är dessutom ganska tålig så kör hårt! Som jag sagt förut; inkomsten/ekonomin, förutsatt att den är sund, är ett plus om den är bra. Inte mer än ett plus. Men jag känner nog att högskoleutbildning är mer viktig i så fall. Och egentligen är mina önskemål (OBS ej krav) inte så konstiga, när jag tänker efter beskriver de faktiskt mitt nuvarande umgänge rätt bra. Det är trevliga killar och tjejer, de flesta tjänar bra och har bra utbildning och många driver företag. Jag tror helt enkelt därför att min framtida partner kommer från liknande förhållande. Tycker inte det är så konstigt egentligen. Jag trivs mycket bra med mitt umgänge. Tycker Modesto beskriver situationen rätt bra. Och ja kärlek är viktigast som Anonym (men) skrev. Håller med. Men jag skulle inte kunna hinna med att gå på dejt med alla som ser trevliga ut eller som kontaktar mig. Jag måste ju sålla på något sätt.  Kan också tycka att ingenjörer är lite stela ibland därför ville jag inte bli bara ingenjör utan läste även ekonomi. Jag ville jobba med människor och det gör jag också idag. Barnskötare kan vara jättetrevliga. Jag vet eftersom jag varit en :) men jag söker inte aktivt efter en barnskötare just nu. Skulle jag träffa på någon som är barnskötare och jag blev kär, inga problem!  . Men nu skulle jag vilja sätta punkt för denna diskussion om mina mål för ett tag. Tycker denna tråd just nu har fått för mycket fokus på mig. Inte för att jag inte gillar att diskutera detta utan mer respekt för andra och så andra historier och funderingar kan komma fram och få fokus. Jag kunde aldrig föreställa mig att ett par ord om att jag upplevde att "liknande ekonomisk situation" var ett plus på en dejt jag haft skulle leda till en sån diskussion... :)

Håller med dig. Känner mig inte missförstådd av dig. =) Det är biten av att jag skulle ha dålig människosyn och elitiskt tänkande som jag känner är fel. Jag tror ingen som känner mig skulle beskriva mig så. Kanske lutar det åt elitiskt tänkande i så fall och då i den positiva bemärkelsen att man kan bli bäst på det man gör om man satsar, kämpar och om man vill och har talang. Men det var det ju inte du som tog upp =) Tycker också att det är oerhört intressant att se vad andra tycker och tänker. Det är ju därför jag är här. Gillar för övrigt just denna tråd för den är positiv och humoristisk. I de flesta andra trådar blir det mest en massa pajkastning och personangrepp som inte är så konstruktiva. Här känns det som det ändå är högt i tak.