Ärliga nätdejtingstråden!

Haha, fanns ingen..det var mer ett skämt, lite flirtigt...om du tänker dig andra  sammanhang som har med dejting, storlek och teknik att göra..

Shit, får nog börja dejta snart, mina skämt blir sämre och sämre...ringrostig eller bara gammal...

Tycker att det är nätdejtingens baksida. Alla dessa alternativ och folk som inte kan känna att "wow, jag har hittat henne/honom med stort H" utan vetskapen om att det KAN finnas grönare gräs på andra sidan gör att de går på fler dejter eller åtminstone funderar i de banorna. Lite bachelor/bachelorette över det hela och personligen känner jag om jag träffar någon via nätet kommer jag att ha svårt att lita på att han inte sitter och letar vidare den dag vi har en svacka. Det är liksom lite för lätt!

Håller med om det där med kroppstyp, fast tycker samtidigt att det är ganska sjukt att man tänker att någon skulle bli BESVIKEN över att man är normalbygd. Säger lite om våra onormala ideal...!

Nej nej nej!
Ni måste kämpa lite! Tänk på min självbild!
(b) har ju hotlips i rockärmen.

Nåja...vad är väl en bal på slottet...

Du dumpade ju mig hårt för killen med commitment issues

Just det kanske skulle berätta om en dejt också när jag änd håller på. Det var väl det den här tråden skulle handla om.

Av mina 8 nätdejter under sommarn var det en som jag ville träffa igen. Hon svarade att hon ville träffas igen. Men vi får aldrig till det. Hon har varit bortrest sen sjuk och hon jobbar mycket. Man kan tycka att det låter som ursäkter för att komma undan och få det att rinna ut i sanden. Jag SMSar en fråga och det kan ta ett tag innan man får svar men det står alltid att hon verkligen vill träffas och SMSet har alltid en "varm" ton. Och hon svarar alltid men det kan ta tid. Jobbigt tycker jag för det tar så lång tid. Man vill ju veta om det kan bli något eller gå vidare med någon annan.
Det var jag som tog kontakt med henne först och jag tror hon får otroligt mycket mail. Hennes profilbilder säger mig det om man säger så. Nu var det faktiskt inte det som gjorde att jag ville träffa henne igen även om det är trevligt med vackra kvinnor  utan att hon och jag hade mycket gemensam syn på många saker och att hon är otroligt varm i sin person. Vi skulle gå på promenad men blev sittandes hela dejten och pratade.
Det kan vara så att hon är upptagen på jobbet men det kan givetvis vara så att hon får andra kanske lite mer intressanta erbjudanden...Och vill avvakta och hålla mig "varm" på bänken. Egentligen gör det mig inte sy mycket att vara på bänken och vänta för det är ju lite av spelreglerna i nätdejting. Men jag är frustrerad över att hon är så svår att få tag på men ändå återkommer med lovande SMS...

Är det någon som känner igen situationen? Hur länge skall man låta detta fortgå? Ät det kanske tom ett dåligt tecken på hur ett förhållande med henne skulle kuna bli? Jag är själv väldigt upptagen med massor av jobb och aktiviteter och egen träning men jag har lovat mig själv att göra tid för ett förhållande.

 

Håller med. Räknar i och för sig inte med något "genuint intresse" redan efter en träff men lite intresse vore inte fel. Problemet i detta fall är att hon faktiskt svarar, visserligen med en ursäkt varför hon inte hört av sig men sen ändå en mening om att hon vill träffas. Om hon nu inte är intresserad så behöver hon väl inte skriva så för då får hon ju räkna med att jag hör av mig igen. Detta är annorlunda än alla andra fall där man antingen inte hört av sig alls eller ganska neutralt och sen rinner det ut i sanden så att säga. Men något superintresse från hennes sida kan det ju inte vara. Jag vill ju egentligen träffas för att antingen gå vidare eller få ett avslut. Tycker avslut är så viktiga så att man kan gå vidare. Detta ständiga "möjligheten finns kanske" tar ganska mycket energi. Jag är ganska kräsen (men vem är inte det egentligen?) när det gäller tjejer och hon verkar ha rätt bakgrund, värderingar och mycket mer som jag värderar högt. Det är inte lätt att hitta sånna tjejer och när man hittat en så vill man bara inte släppa det hur som helst.

Jag blir missförstådd hela tiden... Bra då får jag skärpa mig hur jag kommunicerar. Jag gillar att lära mig. Det handlar inte så mycket om att hög inkomst (som för övrigt har fått lite större vikt än det borde) och hög utbildning och att det automatiskt skulle passa alla bättre rent generellt utan vad jag upplever är mest likt min situation. Jag är ändå 45 och då kan man inte vänta sig att en person kommer att ändra sig så mycket mer, det är inte som när man är 20. Man ör liksom den man blivit. Jag vill ju vara med någon jag kan relatera till. Hög utbildning är ju relativt men jag har (och det är inte för att skryta på något sätt jag nämner detta utan för att illustrera) ju tre högskolexamen i både teknik och ekonomi, dessutom har jag även läst parallellt med mina examen språk, psykologi och musik. Att plugga har varit en stor del av mitt liv och jag är ständigt nyfiken. Därför tror jag att någon som pluggat till åtminstone civilekonom passar in i mitt liv bättre än en barnskötare. Jag har själv varit barnskötare och jobbat på dagis och fritids en gång i tiden så det var därför jag tog det exemplet. Men det viktigaste av allt i mitt resonemang är att filtrera ut på något sätt de som jag tror skulle passa mig bäst. Dvs fokusera på dem jag tror ett förhållande skulle fungera bäst. Det handlar alltså inte om absoluta krav. Det är klart att det finns undantag. Hur gör ni andra för att hitta rätt? Hur begränsar ni era sökningar och vilka ni svarar? Går ni på känsla? Bara på bilden? Vill ni bli kontaktade av alla?

Tufft läge & svårt att ragga i tråden de flesta är från stockholmsområdet eller Skåne. Sthlm ligger för långt bort & skånskorna är för kräsna & svårflirtade. Från Göteborg finns bara en och hon nobbade mig för en kk som inte ville kännas vid henne....

Tur man inte vill dejta för det hade varit omöjligt ändå

Fri tolkning kära du...fri tolkning...

Du kan väl slänga till mig någon desperat väninna iaf...haha