Ärliga nätdejtingstråden!

Gött!
Du har varit tålmodig...du förtjänar lite dejter nu!

Beror på hur du är som person, jag personligen hade nöjt mig med tre om alla var på g. Varför snura till det mer än nödvändigt liksom?

Men är han långt bättre än de andra på pappret så varför inte...

1 av 10 är det just nu , var ett tag det var mer, men har mina kriterium som stör lite , och då sorteras det bort ganska många .

Sant - men standardsvar fungerar bra - det är nog mera som sagt en fråga om ren hövlighet för mig.

Ärligt talat, så här gör jag: Om jag inte fått svar inom ett par dagar från någon jag mail'at - då blockeras de.

Även om det skulle vara så att de lixom betar av en lista och de senare hade tänkt mail'a mig om det inte fanns något intressantare, så är jag inte intresserad i någon "ohövlig". Det blir ett bra test av om de verkligen var något för mig

Jag har fått jättelånge jättefina nej tack svar från jättesöta tjejer som säkert har hur mycket mail som helst, det är en attitydfråga. 

Håller med A-männen....föredrar ett nej tack. Jag skrattar ofta när ni berättar om mailen ni får, står ofta helt frågande till att en man tror att det kommer att funka på det sättet. Det gör jag för att jag själv anstränger mig lite mer, jag läser profilen, jag knyter an till VAD jag gillar, skriver lite utanför boxen så att man märker vilken typ av person jag är. Det blir inga megaromaner men ändå lite längre än tre meningar.
Då är det klart att det känns surt att ansträngningen inte ens är värd ett nej tack.
Ibland, när man har en kass period, kan jag nästan tänka "skyll er själva för at ni bara får svar från grottmänniskor, ni har själva skapat situationen".

Lite så faktiskt. Jag är ganska verbal, gillar att både babbla och skriva och ändå kan jag tappa lusten. Då kan jag förstå andra män som inte har "ordintresset", att de ger upp & inte anstränger sig. Många tjejer klagar ofta på det, att killen inte ansträngt sig och ni tappar lust, kraft och hopp emellanåt..men tänk då på alla män som kanske får svar på typ ett av tio mail, trots ansträngning att skriva något annat än ett standardbrev..det måste ni kunna förstå också, att det är jäkligt energikrävande och tröstlöst, att man tappar sugen och faller in i mallen.

Försök tänka er in i den situationen.

Så ja, jag föredrar ett hövligt nej tack, trots att jag inte har kort (skriver givetvis inte till de som ber om att man inte ska skriva utan kort).

(33-åring) - jag kan förstå oviljan att ens svara på så korta mail.

... men om jag skriver 10-20 rader, ibland faktiskt längre, kopplar till profilen, intressen, bilder och vad jag kanske tror skulle fungera mellan oss.

... och så får tystnad som svar.

Ja, då blir det som Papito skriver, man tappar sugen. Jag lägger ner en hel del tankemöda både i urval och i mail, skriver absolut inte till alla, utan det är till de som matchar bra, har bild, har en presentation som jag gillar.

Dvs jag tror att det faktiskt är så att vi passar varandra när jag mail'ar någon. Självklart är det ju oftast så att hon inte tycker det, men att åtminstone svara är väl ett minimi av hövlighet - annars får ni grottmän som skriver

"Snygning - Liga ?" (ja, med stavfel ...) 

Sådär...

Nu har jag provat en sak och upptäckt en annan

Jag testade att skicka ett standardmail till listan av favoriter Bara för att se om de ens svarar Tanken är att se om det är bättre än att lägga tankemöda på varje, och bara lägga det på de som faktiskt svarar

Och.... HP har faktiskt en spärr för hur många man får spamma per dag - jag är spärrad de nästa 12
timmarna på att skicka till någon ny  

jag har tyvärr inte alltid svarat och det gäller mail av typen "hej" eller Vad gör du idag då?"
de ignorerar jag faktiskt.
De som skriver "hej, jag var inne och tittade på din profil, du verkar intressant, maila gärna tillbaka:)) eller så...då svarar jag artigt tillbaka.

jag har varit med om att om man svarar artigt så får man ett svarsmail där de ändå försöker etablera kontakten. Dvs de tar inte mitt artiga svar som ett nej tack, utan som en öppning till kontakt.

Tex en som blev lite surt för att jag tackade nej med förevändningen att han bodde lite för långt bort. Fick då svar ungefär "det var ett märkligt svar du vet ju inte ens om jag är flyttbar". Skulle jag hellre sagt sanningen, att han inte alls var min typ?

Mina varningsklockor ringer redan vid 30 år vilken 30 åring vill vara med en gubbe

48 år , så min gräns går lite åt 38 års åldern .