Ärliga nätdejtingstråden!

Vad är det som går galet då? Vad är det som gör skillnad? 

Det  är onekligen intressant det här med dejting. 
Har man dejtat mycket så är man kräsen och letar alltid efter något bättre. Har man dejtat lite eller inget alls så är det inte heller bra.
Hur man än gör har man röven bak.

Jag har varit singel i många år, jag har dejtat mycket i perioder i andra inte alls.
Från att ha gått från ett långt förhållande har jag gått till att bli den eviga singeln. Vad det beror på har säkert många orsaker men där den största är att det  inte än känts rätt från båda sidor samtidigt.

Undra vilket fack jag placeras i? de hopplösas fack? eller kanske i facket att när det händer då sker det blixtar och magiska under

Jag är tydligen på ett ifrågasättande humör idag så ta det med en klackspark men hör det specifikt till kategorin oerfarna dejtare det där med att de tror att man är ett par för att man dejtat tre gånger? Jag klassar det mer som personlighet och tidigare erfarenheter. 

Personligen anser jag att man är ett par när man dejtat ett tag och vet att man vill satsa på varandra och det tar för mig långt tid. Då vill jag veta att det är en person jag vill involvera i mitt barns liv och än har jag inte hittat den personen. 

Du är väl helt enkelt så fantastisk att de bra känner wow

Du har ju uppenbarligen i vart fall varit en magnet för vissa  seså, sug nu åt dig 

Det innebär bara att jag inte är säker på att det är seriöst, inte att jag dejtar andra.  

Den hade lätt blivit: när?;) 

Jag vet att jag inte tillför något i positiv bemärkelse nu men jag kan inte låta bli att skriva ändå.. 
Alla är olika och man kan inte dra alla över en kam men, aldrig mer att jag blir tillsammans med en kille med ett stort bilintresse. Allt detta mekande med sin egna bil, med att fixa alla vänners bilar och tävlingar hit och dit.

Ett intresse är bra men det får inte uppta i stort sätt all ens lediga tid. Vad ville jag ha sagt med detta nu då? Ingen aning men kanske att bilintresset kan avskräcka en del tjejer så var tydlig med att du även kan prioritera annat 

Papito min käre vän! 

Äsch jag bara läser lite 
Ringmärkt är väl att ta i men osingel det är jag allt 

Jag har inga som helst planer på att sabba nåt  
Det känns verkligen som att jag hittat rätt. Innan när jag dejtat någon kille i ett par månader så har jag fått panik och känt ett behov av att vara själv men så känner jag inte alls nu. 

Vi umgås nästan varje dag när jag inte har min son hemma och när han är hemma så hörs vi varje dag och ses nån gång den veckan. 

Han är så fin så det är inte klokt! 

Hur går det för dig då? Har du någon dam på g tro? 

Jag var singel i 6 år och dejtade under flera av de åren utan att det ledde längre än till ett par månaders dejtande. Föll jag för killarna så föll de inte för mig och vice versa. 

Nu är jag sedan ett halvår tillbaka tillsammans med världens underbaraste kille och efter allt mitt nätdejtande så så träffade jag honom på krogen. Så ge inte upp, din tid kommer!