Ärliga nätdejtingstråden!

Själva ingångsvärdet med dejting gör att det blir fel. Det är mycket bättre att låta något växa fram så sakta. Alla andra sätt att träffa folk framstår som mycket bättre än dejtingsidorna i min värld.

Visst går det att träffa någon via nätet. Men min absoluta erfarenhet är att när man lär känna någon innifrån så är det inte den personen är, det är vem hon vill vara. Med mycket få undantag är allt perfekt när det beskrivs. Och sen är det ju inte så.... Det är ju bara att läsa ditt inlägg ovan om rätt misslyckade träffar. Kom med någon som ärligt, från början, vågar erkänna att ekonomin kanske inte är den bästa, att man har ett helvete med att få barnen att göra läxan, att man, vilket alla är, faktiskt kan vara väldigt tråkig ibland....

Jag tror mycket mer på att bygga något med någon man träffar återkommande genom gemensamma intressen. Jag går på dansskola till exempel. Håller på att lära mig salsa om nu någon är intresserad. Jag tränar på nivå bra. Sedan har jag ett väldigt stort umgänge genom Citypolarna där det dagligen pumpas in något i deras kalender som man kan hänga med på. Senast testade jag att klättra på vägg. Tjejen som jag gjorde det med har jag något att prata om rent naturligt nästa gång vi ses.

Men att först sitta och skriva till varandra en massa och sedan ses över en kopp kaffe för att känna efter om vi ska leva resten av livet tillsammans.... nä.... det är för mycket prinsessaga över det för att passa mig. Efter den första träffen tvekar jag sällan att fråga om vi ska ses igen. Inträffar det har tjejen gjort bort sig genom att inte ens försöka bjuda till, eller av annan anledning. Isen är ju bruten. Absolut majoritet av mina inbjudningar brukar bemötas med total tystnad, eller ett sms att det inte känndes rätt från sekund ett. Och sen hänger tjejerna kvar på dejtingsidan i oändlighet...

Laga mat tillsammans har varit de bästa träffarna enligt mig. :) Sen tar man tag i disken tillsammans om man inte ska iväg någonstans.

Det där med att såra beror ju lite på hur man framför det med. Jag har blivit väldigt illa trampad på tårna efter bara en träff. I praktiken bestämt att vi ses fler gånger, meeeen tvättstuga och lite annat först som visst inte var just vad det sas utan det var som tjejen skulle ut med andra.

Ren ärlighet sårar aldrig. 

Egentligen inga. Men ibland dyker där in en och annan deltagare som är bra. Genomgående är de sällan med särskilt länge innan de har osinglat sig.

Funktionsmässigt är HP bra och gratis. 

Den är nog väldigt manlig. Det kvinnliga bemötandet brukar vara just tvärtom....

Huvudet på spiken. Könsfördelningen är att för varje tjej sitter där tre killar. Ändå klarar ytterst få tjejer av att ta sig från dejtingsidorna... Hade det varit omvända roller hade jag behövt max två månader för att hitta kvalité livskamrat och sett till att vårda det. Tjej som saknar förmågan att bry sig är ju fullständigt ointressant för mig.

Vilket av vad jag skrev tror du inte på?

Jag har vänt på sökkriterierna på såna ställen. Tre killar per tjej? Kollar man in sitter alltid samma tjejer där, det går nog att sluta sig till att samma killar sitter där med.  De tjejer som är "bra" är aldrig med värst länge, de hittar någon rätt omgående.

Vi är väl samlade i en hög utanför det normala samhället... :) Varje fall hälften av killarna jag känner är singlar. Alla säger samma, det är hopplöst att träffa någon singeltjej. Skärper man sen till det lite att man vill träffa någon ensamstående morsa som är rimligt på samma plats som en själv i livet, med samma barntakt, bor hyffsat nära... utbudet är väldigt litet av vettiga tjejer då.

Precis. Och bryt vardagsmönstret så man träffar nya människor.

Det som är lite svårt där är om tjejen är singel eller rätt hårt gängad med någon redan så man riskerar att göra sig ovän med folk... :/ 

Samma krångel här, det är mansdominerat för min del. Väldigt många tjejer säger samma sak som du att det är svårt att träffa någon genom jobb när det är dominerat.