Ärliga nätdejtingstråden!

Mailen innan var även de korta från honom ( han är bättre face2face som han säger). Ibland flera mail om dagen, ibland ett om dagen.
Men det känns konstigt att han väntar så länge mad att skriva då jag ser att han läst det.

grejen va den att redan innan han sa att han ville ses igen så pratade vi om vad vi skulle göra kommande helger och han är i princip upptagen varenda helg tills jul. Men sa då jag svarade att jag gärna kom hem och hälsade på honom att han skulle försöka hitta en lucka i kalendern.
Då jag sen tackade för en trevlig helg så skrev jag att jag hoppasdes att han kunde hitta en lucka snart. Då svarade han bara Tack för en trevlig helg som svar på just det....

Blir det inte lite väl på att då igen ifrågasätta när jag kan få komma och hälsa på?
Shit vad jag avskyr att inte veta. Han är ju den första av mina dejter som faktiskt själv frågat direkt om date nummer 2 och bjudit hem mig. Men det kanske är vanligt i dejtingdjungeln?

Det var ett bra tips, då får man ju förhoppningsvis ett ärligt svar iallafall och slipper ovissheten :) Ger honom 2 dagar till innan bara :)

Alltid lika svårt med kommunikationen. Varför skall det behöva vara så svårt egentligen. Man borde bara kunna fråga rakt ut egentligen. Men det gör jag ju inte ens jag själv. Fast är kanske detta spel trots allt viktigt i hur vi människor blir ihop? Man känner sig liite trevande för utan att blotta sig. På sätt och vis är det ju en förhandling. Känns lite osannolikt att man på ett ganska tidigt stadium säga "skall vi bli ihop?" och så är man "all in" så att säga.

Kanske inte direkt innan, men en halvtimme in på dejten för då var det något som vi pratade om som hörde samman med just det som han ska göra dessa helger, så det är inget hade hittade på utan det fanns även inskrivet i hans kalender på telefonen ;)
Vi båda har barn och bor många mil ifrån varandra så att bara åka för ett par timmar funkar ju inte utan en natt är det minsta.

Precis, släpp alla planer och  planera med mig... NU! :P

 50 mil.....

Just distansen har jag inte problem med, 6 månader distansförhållande tycker jag kan funka och sen har jag inga problem alls att flytta mig.
Kan förstå att det är galet drygt i 3 år, hur kommer det sig att ni inte flyttade ihop?

...men ni som är experter på HP, varför går det inte att göra inställningar på att man bara söker från Skåne? har försökt göra det många gånger men det kommer alltid bort igen. Eller är det du Papito som är inne och mixtrar mån tro?

Tycker det är svårt att se en överskådlig bild när det är från heeeela Sverige. Dumt att man inte ser bilder direkt också tycker jag, ytligt men sant.  

Det lönar sig att vara (spela) svåråtkomlig. Det visar de senaste inläggen. Kan vara värt att fundera på. Trist men sant. Har själv märkt av det då man struntar i en tjej man varit intresserad av för att man inte fått någon respons så hör de av sig efter ett tag och vill träffas...

Håller med. Hade en lite liknande upplevelse med en tjej för en tid sen. Vi mailade/chattade och det var trevligt, jag föreslog att vi kunde träffas, iofs med rätt kort varsel, men det var svårt för henne.. Så sa hon att det nog skulle bli svårt även veckan efter då hon hade barnen..

Jag tror hon var uppriktig men det kändes jobbigt redan då och jag rundade av - inte för att hon sa nej utan för att hon bara såg en massa hinder.. Hon gjorde inga försök att föreslå något nytt alternativ och då kände jag att vi nog är lite olika. Vi bor alltså i samma stad och skulle lätt ha kunnat boka in en lunch eller en snabb fika på väg hem efter jobbet nån dag..
Hennes reaktion blev att jag var orättvis och fördomsfull mot henne. Kanske hade hon rätt i det men jag orkade bara inte. Om det blir bökigt, besvärligt med hinder och småsura "planeringssamtal" redan efter några dagar... ja, hur bra blir det då sen..?
Nej, spela svår funkar inte särskilt väl på mig heller.
Glad, positiv, leende och initiativtagande.. Intresse lockar mig.

Ville jag ha nån som är måttligt intresserad och helst slipper mig hade jag ju kunnat stanna hos exet... =)

Det tycker jag inte att det gör. Lönar sig att vara/spela svåråtkomlig alltså. Jag blir irriterad på sånt och funderar på hur (o)viktig jag skulle vara om vi hade ett förhållande. Men om det nu är nån man tror på vill man ju inte ge upp för lätt heller.

Är faktiskt i just den där sitsen jag också, fast det gäller bara en första fika. Berättade tidigare om en kille som bor i grannstaden, vi snackade vidare lite (mail) och med kort varsel föreslog jag en fika för nån helg sedan. Han såg inte frågan i tid (eller svarade iaf inte i tid) men sa att han gärna skulle ses under den kommande veckan. När den veckan i stort sett hade gått kom ett lite ursäktande mail med "det har varit så mycket, hoppas du vill ses nästa vecka" och jag svarade att jo visst, kolla när det passar och återkom. Jag tänker INTE tjata och nu har även den veckan gått utan att jag hört nått mer. Synd, för det verkade som sagt vara en vettig kille.