Någon mer som har barn runt 4 år som är sen i språkutvecklingen?

Jag har inte barn som är sena i språkutvecklingen, men arbetar på fsk. Jag tycker att du kan kräva av personalen att de arbetar med ditt barn- logopeden kan hjälpa dem med uppgifter som de kan göra tillsammans med ditt barn om de själva inte kan.

Att få in en resursperson är inte alltid så lätt eftersom de ofta kommer från centrala medel.

Hur tidigt märkte ni att han var sen? Vår son har fått "underkänt" på både 1,5 och 2-årskontrollen på BVC, så vi har gjort hörselutredning och fått logopedkontakt (han är snart 3 år) men det händer inte så mycket. Vi använder lite tecken som stöd både hemma och förskolan (har sån tur att en förskollärare har jobbat i särskola innan och kunde tecken) men annars är det en ganska avvaktande attityd...

Vi har en treåring som är sen med talet. Vi har nyligen fått logopedkontakt och hon kommer ha kontakt med förskolans specialpedagog (på initiativ från förskolan) för att specialpedagogen ska se till att förskolan stöttar så mycket det går. Sen kommer vi få lite tips från logopeden på spel och annat vi kan göra hemma då dottern är lite för liten för ren behandling ännu (efter 3,5 år verkar de börja med ren uttalsbehandling så att säga).

vi har också på förskolans initiativ haft en kontaktbok hela vintern som gått fram och tillbaka mellan oss där vi skrivit vad som hänt under dagen/kvällen för att vi föräldrar respektive förskolan ska kunna öva kommunikation med dottern (genom att man vet lite mer att prata om som man kan fråga och uppmuntra henne att prata om).

Förskolan har också en språkgrupp som en pedagog håller i, där barn som är sena i språket träffas en gång per vecka och övar och leker olika saker i språket. Dottern är inte med där men det beror mer på att de inte tror hon är redo för att göra det i grupp just nu.

Min äldsta son fick underkänt på bvc's prov när han var 2½, gjorde om det vid 3 och det var förbättringar men inte många. Så vi fick remiss till logoped. Vid det laget satte han ihop några enstaka ord, men pratade helst inte mycket mer än när han behövde nåt. Logopeden sen kom fram till att han låg ett år efter i talet jämfört med jämnåriga.

Han gick hos logopeden i 2 år och nu har vi fått remiss vidare till bup. Han har gått hos barnpsykolog för att utesluta att han "bara" är sen rent utvecklingsmässigt. Så för oss lutar det åt att han har en diagnos inom autismspektrat, högfungerande autism pratar de på. Det har varit fler saker än det sena talet. Men det var just detta som fick in oss i karusellen.     

I alla fall, det var förskolan jag skulle komma in på. Vi har haft tur och har personal som verkligen hjälper barnen som är sena i talet. Bland annat har de en logoped som kommer och hälsar på minst en gång i månaden tillsammans med en specialpedagog. De leker med barnen och funkar lite som att hålla ett öga på barn som kanske kommer behöva lite extra stöd. De ger sen råd till personalen om hur de kan jobba, med vilka medel för att få in det som lekar för -alla- barnen.   

Stödet har t.ex. varit många bilder, de tar bilder på barnen när de gör något speciellt. Sen skriver de ut dem och pratar i gruppen om vad de gjorde. Alla barnen får varsin bild att säga något om, sen får andra fylla i annat. Mycket har varit bildstöd som logopeden tryckt på hjälper barn som är sena i språket. Hemma jobbade vi med bildbingo och det vanliga när man läser och pratar om bilder i böcker...

Loke började prata bättre när han var närmare 4½. Nu är han 5 år och har fortfarande ett barnsligt språk, men kan göra sig förstådd bättre med kompisar. Han stakar sig ibland för han vet inte hur man säger saker och vill ibland slippa undan att berätta om sin dag osv. Men vi jobbar på och har förskolan/bup som stöd. Förskolan träffar dem så ofta att man vinner mycket på att ha dem med sig. Oavsett ingår det i deras yrke att se till barnens förutsättningar och jobba därifrån. Så ligg på!   

Ska tillägga att Loke var väldigt blyg och har varit sen han var liten. Därför blev grupplekar och prat "lidande" för han vågade helt enkelt inte. Detta har förändrats väldigt mycket de senaste månaderna. Nu kan han gå fram och prata med våra bekanta utan större problem, trots att han inte sett dem på några veckor. Det var helt otänkbart för nåt år sen...

Sonen fick "underkänt" på 2 ½ års kontrollen och vi skulle tillbaka när han var 3, men någon månad senare tyckte hans gamla dagis att han var sen i språket och tog in specialpedagogen som tyckte vi skulle kontakta logoped, bvc skickade en remiss och när han var 3 år fick vi en tid dit.

Jag märker också att när han är hemma flyter det på mycket bättre med språket än när han är tex ute i lekparke, dagis, mm.

Jag tror inte han har någon annat problem, tycker han hänger med sina jämnåriga i det mesta.
Han har varit väldigt reserverad hela sin uppväxt men det är nog mer hans personlighet än något annat, det har iof blivit bättre och bättre med åren.

Meria: på vilket sätt har det visat sig att ditt barn kanske har autism? Jag kan inte så mycket om olika diagnoser, men förskolan och specialpadagogen borde väl märka om utveckligen skulle vara "annorlunda" på något sätt.

Stödtecken har vi provat, men det funkar inte alls, han är inte intresserad av det.
Både vi och logopeden har märkt att han mognat mycket det senaste halvåret så vi får hoppas att språket kommer mer och mer och att det just bara är en sen språkutveckling och ingenting annat.

Misstanken om autism har kommit fram genom många småsaker, ingen direkt stor varningsklocka om nåt han gör. De största grejerna är:

- han leker med andra barn, men i leken "behöver" han inte de andra. Han leker bredvid dem på ett avancerat sätt kan man säga.

- han gillar rutiner, vi märker att han mår mycket bättre (dvs, får inga utbrott i form av gråt) om saker sker på det sätt han förväntar sig. Han reagerar aldrig utåt vid attackerna, utan han börjar gråta.

- han fastnar i saker. Om vi säger åt han att klä på sig kan han bli ståendes tills vi säger "börja med byxorna" osv. Likadan är han i lekar, fröknarna får hjälpa igång honom med saker, han tar sällan egna initiativ.

- sist är hans intressen. Han gillar en sak och håller fast vid den. Väldigt begränsat. Nu är det tvspel. Det är allt han pratar om och han kan sittar i timmar.

Mycket av detta ovan gäller alla barn, inte bara de med autism. Men sakerna kombinerade med barnpsykologen vi var hos, språkförseningen och tester han gjort visar på nåt. Han har inga större svårigheter, just därför de misstänker "högfungerande" autism som kan luta åt aspergerhållet. Men vi väntar på bup-utredning och får se sen.