• LaYa01

    Folk som inte förstår...

    Jag är då adopterad från Indien och jag är så trött på folk som inte förstår. Nu kanske en del kommer tycka att jag är störd och korkad, men fine, gör det då! Men jag måste bara få skriva av mig i det här ämnet.


    Jag har inget emot mitt utseende, men däremot stör jag mig  så mycket på att det ska betyda så mycket för andra.
    Vardagsrasism tror jag de flesta av oss adopterade mött... och det är förjävligt! Förjäligt att folk ber en åka hem när man redan är hemma.

    Men det som gör mig ledsen är att många tror att jag är en flykting eller liknande. (OBS; detär inget fel i det) men jag kan känna att det är jobbigt att varje gång förklara att jag är adopterad och att jag faktiskt talar flytande Svenska. En del kollar till och med snett på mig när jag säger att jag är adopterad.

    JAg har också fått höra saker som "Var är din slöja" och så vidare av killar som har ursprung från muslimska länder. Inget emot dem, de kan vara riktigt trevliga. Men det finns även otrevliga typer (stolpskott finns överallt) och de är just dessa som håller på.

    Har även blivit förföljd ute på stan och så. Jag blir så rädd! JAg tycker det är riktigt obehagligt att gå ensam. Släktingarna ber mig komma och hälsa på, men de vägrar köra och hämta mig utan jag får snällt promenera  dit om jag ska komma. Det gör att jag inte kommer så ofta eftersom det är kvällstid och vintertid är det ju mörkt tidigt så jag vill helst inte trampa ensam i mörker.
    Värst är det ju när jag ska gå tillbaka!
  • Svar på tråden Folk som inte förstår...
  • LaYa01
    Diabetikern Jojo skrev 2012-02-24 22:58:00 följande:
    Nä det får hon också men jag tänker mer att ju mer man utmanar folk desto mer tvingas de att tänka efter vad det är de faktiskt frågar om! 

    Det kanske inte blir bättre nu men jag tänker att det kan bli bättre för framtiden! Hoppas det i alla fall!

    När jag var liten bodde jag i en liten stad och där fanns en pojke som var adopterad från Afrika - han var den enda med utländsk påbrå i hela det samhället när vi var små! Vi gick i samma dagis, skola och klass så vi tänkte aldrig så mycket på att han var annorlunda eftersom vi var uppvuxna tillsammans. Men på den tiden förutsatte man nästan att alla med utländskt påbrå var just adopterade medan det är helt tvärtom idag! Det är en rätt snabb förändring på bara 20 år!

    Jag försöker alltid att inte förutsätta något om någon - man måste börja någonstans liksom och då får man ju börja med sig själv! 
    Jo, det är sant. Jag tycker vi ska kunna se alla som de personer de är. Jag vill bli sedd för den jag är. Säger jag att jag är adopterad, har svenska föräldrar och är uppväxt i svensk kultur så vill jag att folk ska förstå och inte börja fråga en massa frågor.
  • Den vita staden
    Diabetikern Jojo skrev 2012-02-22 22:48:47 följande:

    Jag är inte själv adopterad eller så men jag upplever när jag är med kompisar som der utländska ut att det automatiskt blir en av de första tre frågorna: var kommer du ifrån?

    Jag har framförallt en kompis som är född i Sverige, pratar flytande svenska då också och hon svarar alltid sina föräldrars hemland! Jag har tragglat med henne jättelänge att hon ska utmana folks fördomar och tankar genom att svara den stad hon kommer ifrån! Om man utmanar folk så kanske man så smått kan börja ändra folks tankebanor! Kanske...   


    Det där svaret sitter i ryggmärgen på mig precis som på din kompis men då är jag däremot adopterad.
    Har alltid känt det som att det är lika bra att tala om det först, utifall att nya personer ev. ska få chansen att välja bort att bli vän med en - hellre det än att först bli vän och sen bli ratad.
    Bygger definitivt på rädsla och de separationer jag genomgått i livet.

    Ts - Känner igen det där med att bli tagen för invandrare, särskilt när det kom flyktingar från mitt land till den svenska stad där jag är uppvuxen. Men ingen av dem var någonsin negativ mot mig, de som var det var främst svenskar.
    Därför trivdes jag alldeles utmärkt med att lämna småstaden o. så flytta till Gbg, ickesvenska utseenden var betydligt vanligare, så skönt att inte sticka ut. Så som det var under tex. grundskoletiden när det bara var jag som var adopterad o. två invandrartjejer som inte var blonda o. blåögda.

    Förlåt om jag inte tillförde något, men det var skönt att skriva av sig.
    Jag är ÖVERTYGAD om att män och kvinnor är olika. Jag <3 de olikheterna.
  • Diabetikern Jojo
    LaYa01 skrev 2012-02-24 23:51:46 följande:
    Jo, det är sant. Jag tycker vi ska kunna se alla som de personer de är. Jag vill bli sedd för den jag är. Säger jag att jag är adopterad, har svenska föräldrar och är uppväxt i svensk kultur så vill jag att folk ska förstå och inte börja fråga en massa frågor.
    Ja jag förstår det! Det kan inte vara lätt! Jag hoppas att världen blir bättre och att alla bara kan vara den de är utan att mötas av fördomar! Jag väljer att vara optimist och tror att den tiden kommer att komma! En klen tröst jag vet!
    Den vita staden skrev 2012-02-26 19:51:11 följande:
    Det där svaret sitter i ryggmärgen på mig precis som på din kompis men då är jag däremot adopterad.
    Har alltid känt det som att det är lika bra att tala om det först, utifall att nya personer ev. ska få chansen att välja bort att bli vän med en - hellre det än att först bli vän och sen bli ratad.
    Bygger definitivt på rädsla och de separationer jag genomgått i livet.
    Ja jag har märkt det och det är ju faktiskt det som folk frågar om utan att förstå att det ligger vardagsrasism bakom det! Synd bara att det ska behöva vara så!


       
  • inväntande

    Frågan är ska man tordas ställa sig i adoptions kö? Eller blir det avigt hur man änn gör?

  • Diabetikern Jojo
    inväntande skrev 2012-02-26 21:58:35 följande:
    Frågan är ska man tordas ställa sig i adoptions kö? Eller blir det avigt hur man änn gör?

    Det är lite därför jag har engagerat mig här! Jag har diabetes och vi ska försöka bli gravida med vårt första barn snart men det är komplicerat med diabetes och graviditet och vi har diskuterat adoption också! Men som jag skrivit ovan så är jag optimist i detta och tror/hoppas att världen snart blir bättre så att alla bara kan vara utan att det är så mycket fokus på var man är ifrån och vem man liknar! Det kanske blir en av effekterna av globaliseringen - att man blir så van vid att se personer med påbrå från världens alla länder att det inte längre är det som är det intressanta utan det intressanta är människan i sig! 
  • Helle68

    Hej! Är mamma till två barn som kommit till oss genom adoptio och även flera vänner som är adopterade. Självklart är därför detta ett ämne som kommer upp då och då hemma och som jag funderar mycket på och undrar hur mina barn kommer att hantera om/när de råkar ut för det själva. Är dessutom själv dotter till en invandrare och även om jag ser svensk ut ställde mitt efternamn och vetskapen var min pappa kom ifrån till ganska mycket jobbiga situationer för mig när jag var liten på 70-talet i en mindre stad i mellansverige. Så det är ingen ny problematik för mig direkt, ändå blir jag så ledsen när jag läser det ni skriver här i tråden. Så otroligt synd att någon ska behöva känna sig utanför, rädd, förföljd, obehaglig till mods osv beroende på sitt ursprung! Stor kram till er alla!

  • LaYa01

    Är det bara jag som känner att jag hellre är ett gatubarn än adopterad just nu?

  • Den vita staden
    LaYa01 skrev 2012-02-27 19:25:27 följande:
    Är det bara jag som känner att jag hellre är ett gatubarn än adopterad just nu?
    Att adoptera finns inte på kartan här alls, inte ens under de år jag och min man trodde vi skulle förbli barnlösa.
    Skulle aldrig riskera att utsätta någon annan för det jag gått igenom.

    Har numera fått kontakt med min biologiska släkt och önskar att det funnits personer som min kusin o. hennes man i min närhet när jag var liten. De har tagit till sig en liten handikappad flicka som sin egen o. älskar henne, istf att hon behöver växa upp på ett barnhem. Gör det jag kan för att hjälpa denna lilla med, de har blivit rekommenderade att ge henne Omega-3 olja(för att de tror att det då kommer bli lättare för henne att lära sig gå), ngt som inte finns att få tag i där nere, skickar ett par flaskor varannan mån. för att försöka vara till iaf lite hjälp.
    Hade det funnits sådana människor i närheten hade jag kanske varken behövt förlora språk, kultur eller annan tillhörighet.
    Diabetikern Jojo skrev 2012-02-26 21:42:06 följande:
    Ja jag har märkt det och det är ju faktiskt det som folk frågar om utan att förstå att det ligger vardagsrasism bakom det! Synd bara att det ska behöva vara så!

       
    Ja, önskar verkligen att det inte behövde vara så.
    Jag är ÖVERTYGAD om att män och kvinnor är olika. Jag <3 de olikheterna.
  • inväntande

    Ja ja jag kan inte alls förstå eran situation då jag är till utseendet (och vad är det egentligen??) svenss lång och blond.

    LaYa01 nu kanske jag är ute och cyklar men hallå Indier är ju vackra! Jag har talat om Indien med min man som ev ev ev framtida land.

    Och det säger jag inte "bara" för att muntra upp dig. Även om jag naturligtvis önskar dig glädje.

    Ja svår situation tror ändå i vissa fall att en del barn inte har haft en chans till bra liv i sina biologiska länder och får det bra i Sverige.           

      

  • LaYa01

    Jag bara failar i allt Lets pass away

Svar på tråden Folk som inte förstår...