Folk som inte förstår...

Det där svaret sitter i ryggmärgen på mig precis som på din kompis men då är jag däremot adopterad.
Har alltid känt det som att det är lika bra att tala om det först, utifall att nya personer ev. ska få chansen att välja bort att bli vän med en - hellre det än att först bli vän och sen bli ratad.
Bygger definitivt på rädsla och de separationer jag genomgått i livet.

Ts - Känner igen det där med att bli tagen för invandrare, särskilt när det kom flyktingar från mitt land till den svenska stad där jag är uppvuxen. Men ingen av dem var någonsin negativ mot mig, de som var det var främst svenskar.
Därför trivdes jag alldeles utmärkt med att lämna småstaden o. så flytta till Gbg, ickesvenska utseenden var betydligt vanligare, så skönt att inte sticka ut. Så som det var under tex. grundskoletiden när det bara var jag som var adopterad o. två invandrartjejer som inte var blonda o. blåögda.

Förlåt om jag inte tillförde något, men det var skönt att skriva av sig.

Att adoptera finns inte på kartan här alls, inte ens under de år jag och min man trodde vi skulle förbli barnlösa.
Skulle aldrig riskera att utsätta någon annan för det jag gått igenom.

Har numera fått kontakt med min biologiska släkt och önskar att det funnits personer som min kusin o. hennes man i min närhet när jag var liten. De har tagit till sig en liten handikappad flicka som sin egen o. älskar henne, istf att hon behöver växa upp på ett barnhem. Gör det jag kan för att hjälpa denna lilla med, de har blivit rekommenderade att ge henne Omega-3 olja(för att de tror att det då kommer bli lättare för henne att lära sig gå), ngt som inte finns att få tag i där nere, skickar ett par flaskor varannan mån. för att försöka vara till iaf lite hjälp.
Hade det funnits sådana människor i närheten hade jag kanske varken behövt förlora språk, kultur eller annan tillhörighet.Ja, önskar verkligen att det inte behövde vara så.

*Kram* .. du verkar behöva en..

Har tänkt på dig, hur är det idag?

Är nog lättare sagt än gjort

LaYa01 - Inboxa mig gärna om du känner att du vill skriva av dig.

Har mått tillräckligt dåligt själv för att inte ropa det i första taget..

Delar din erfarenhet av att en storstad som i mitt fall Gbg, var betydligt lättare att smälta in i (i jmf med den västsvenska håla jag bor i nu). Rekommenderar den som kan att flytta till större orter. Synd bara att det ska behövas .

Nej, rasism är aldrig ok. inte ens mot oss adopterade.
Vi har också planer på att lämna Sverige så småningom, om inte helt och hållet så iaf större delen av året, och då för mitt ursprungslands skull och för att komma nära min biologiska släkt som jag känner enorm gemenskap med.

Hade stannat I Gbg om inte ett oförutsett alldeles för tidigt dödsfall inträffat så att jag kände mig tvungen att flytta. Allt råder man ju inte över.

Det där med brun skulle ju lätt kunna komma från barn o. är ju eg. mer gulligt än elakt, önskar jag hade en lösning på problemen de andra måste ha.. men tyvärr ..Den enda man med säkerhet kan ändra på är sig själv o. sin bostadsort i det fallet. Inte andras inställning, men håller med om att det är förfärligt att tvingas till fler uppbrott o. flyttande i livet pga. #&%$#!! idioter..
Ännu värre iom att mer än en kan ha problem med separationer med.

Nej N-ordet är hemskt att höra, man blir ledsen då, jag vet(för min del beror det på mitt hår).
Falska rykten.. usch låter verkligen som att du skulle behöva ett miljöombyte o. börja på nytt någon annanstans.
*Kram*