Solkattan skrev 2013-10-17 07:51:56 följande:
Tack för alla fina svar jag fått av er alla ! Ni är såna kämpar... Läser tråden dagligen sen i somras o blir så Glad när nån lyckas... O lika ledsen när det misslyckas. Funderar på det där med mf utredning. Vi gjorde ju en fertilitetsutredning 2008. Vad skiljer en sådan mot en mf utredning? Jag är ju tråkigt nog portar ifrån Centralsjukhuset här i stan o har bara en privat klinik att gå till. Tror inte de gör mf utredningar. Men jag tänkte ändå försöka övertala dem att ta prover. Vilka är de "viktigaste" proverna att ta.. ? Är det nån som har nån lista? Ska försöka få ut av Centralsjukhuset dr prover som togs 2008. Om kromosomprover då såg ok så behöver man väl inte ta om dessa... ? Sen tillbaks till en fråga om läkare. Han i Aten verkar ju nååågot överlastad. Funderar på tex England. Är inte hjälpen "lika bra" där.. ? Kommer bli svårt att få ihop en resa med en 4 årig son. Är så ofantligt lycklig över denna gosse och vill inte lämna bort honom till någon. Så resan måste inkludera honom. Tänkte ått London kanske hade nåt kul som kan locka en fyraåring... Sambons lite negativa inställning beror också på att han värnar om sonen. Tycker att sonen blivit lidande de senaste 1,5 åren då vi försökt o livet liksom leva som i en bubbla. Pengar ska sparas endast till syskon... Tårar o psykutbrott som sonen inte förstår. Usch vad det känns motigt.. :(
Guuud vad jag känner som du - vår son är ju tre år och han har fått ta mkt också när jag tappat greppet om tillvaron i sorg och psykutbrott precis som du nämner vid varje mf/ma....usch, min man resonerar precis som din och säger att nu gör vi inte mer än Aten sedan får det bero - ska ju dock köra ivf just för att jag snart fyller 39 - åren går och jag kanske inte är så fertil länge till...men visst är det jobbigt när man redan har ett barn, får såå dåligt samvete mellan varven samtidigt som längtan och viljan att ge honom ett syskon är såååå starkt...
London är mkt dyrare jag fick tid till Dr D inom 10 dagar så vansinningt överbelastad är han nog inte....
Vår son har reagerat oerhört starkt denna gång - vilket värker i mig - försöker härbergera mina psykutbrott men det är inte lätt - jag diskuterar gärna mer med dig eftersom våra situationer är ganska lika - skönt i allt elände att man inte är själv, jag har känt mig så ofantligt dum och vilsen idetta om vi gör rätt, just utifrån att vi måste värna och skydda vår son - inte nog med tankar och bekymmer....usch....hoppas våra barn inte tar skada....