Ni som förlöstes med kejsarsnitt med första barnet

Jag fick ett akutsnitt efter en misslyckad igångsättning. Snittet i sig gick bra o var inte så skrämmande som man kunde tro. Det var mer en räddning från den brutala hemska "naturliga" förlossningen jag precis gått igenom. Men jag förlorade mycket blod o erbjöds blodtransfusion, dock fick jag välja o eftersom riskerna med att få blod alltid finns (man kan ju få nån annans sjukdomar). Jag valde att inte ta blodet utan fick istället under många veckor järninjektioner (sprutor). Dock gjorde detta, o obt i snittet att det tog hela 3 månader innan jag kunde sköta barnet själv. Jag satt strandad i soffan o ammade medans man o familj skötte resten (jag blev sjukskriven). Ingen kul start o jag hade fullt upp med att själv komma på fötter för att orka ta hand om ett barn. Höll nästan på att få en depression av det, men klarade mig i sista stund.

Min slutsats är att jag aldrig skulle råda någon till igångsättning, än mindre ett snitt utan rejäla medicinska orsaker (att man inte kan föda normalt). Trots detta får jag ett planerat snitt i mars med mitt 2a barn o hoppas att detta går bättre o att rehabiliteringen går snabbare eftersom jag slipper plågas med vanlig fl innan (något som gav mig 1,5 års rehab pga att min foglossning förvärrades när de tvingade mig att i 26 h ligga på stenhård förlossningsbrits). Tyvärr har jag myom i livmodern vilket ger ökad blödningsrisk även denna gång så detta skrämmer mig såklart...