Vi som väntar smått i September 2012

Nej, jag behöver inte förbjuda honom att göra någonting, just för att han är vuxen. Poker och fotboll är just inget han förr eller senare ägnat sig åt, men jag förstår att det bara var ett exempel från din sida. Vi umgås var för sig ofta, men att ränna ute kvällar och helger är inget någon av oss ägnar sig åt sedan vi fått barn, och inte med det sagt att man inte får gå ut nångång om man nu vill det men då är det väl något man kommer överens om tillsammans, det handlar ju inte om att jag ska backa eller ge honom nå slags utrymme att vara med "grabbarna" 

  
 

       

Glad midsommar :) Här firar vi väl inte direkt, sambon valde att koka ett stort kok med kött och jag gjorde marängtårta, kan ju säga att jag var mer sugen på tårtan än köttet :)

 Eiramis: Så fina ni var :)

   
   

  

Jag vet inte vad jag ska tänka om ryggbedövning nu, för vid snittet så fick jag ju det och det var fruktansvärt och det räcker egentligen inte för att beskriva hur hemskt det var. MEN då var ju situationen hemsk med tanke på att det var bråttom o akutsnitt och jag var stressad, kan tänka mig att det inte behöver vara så hemskt om man får det mer i lugn och ro och inte för att man ska snittas utan vid en vanlig förlossning.

Vi får se om sambon kan vara med, det är han ju om han kan, men med 19 mil till förlossningen och ett barn hemma så vet man ju inte, kanske åker man ambulans in, kanske bil. Det som är lite jobbigt är ju att vår son hemma måste lämnas till någon som kan sköta hans mediciner o mat om vi båda åker, hans farmor o mormor brukar ju ta hans om honom men då har jag ju alltid dragit upp medicinerna färdigt för den dagen. Nu har jag skrivit en lång lista över vad han ska ha på vilka tider o hur man sköter hans pegg ifall jag måste åka in tidigare än beräknat o nån måste ta hand om sonen. Så det skulle kanske vara lugnast för mig att han är med sin pappa, o ja tar med min mamma till förlossningen :) då kanske ja slappnar av bäst egentligen 

Vad ska man skriva i en förlossningsplan? Har ju hört att folk har sådana, men jag hade ingen första gången o ännu har jag inte det den här gången heller. 

okej, ja kanske man ska skriva nått, vet ju inte riktigt vad jag har för önskemål om det blir en normal förlossning,

jaja, det får bli en annan dag och en annan vecka för nu åker vi upp till fjälls o det blir några veckor utan mobil o internet. tur iaf att vi har satelittelefon, ifall att bebisen skulle hitta på något oväntat där inne i magen :)

    

värme låter ju inte helt fel, i lagom dos hade ja gärna också haft det, men förstår att det blir olidligt när det är för varmt o man är stor. Själv har jag just kommit ner från fjällen, väldigt glad över att bebisen hållit sig inne under tiden man är utan ordentlig telefonförbindelse med omvärlden. Har knappt hunnit tänka på att jag är gravid, är tacksam över att jag mått så bra när man trampat i steniga o leriga rengärden nätterna igenom, tack o lov väger sonen inte så mkt så det har gått bra att bära honom på ryggen fram o tillbaks från stugan varje gång.

Nu är jag i v 32+1, om jag hållit räkningen rätt :) Så nu tänkte jag nog att jag inte ska göra allt för mkt fysiskt ansträngande, 

  

soofie: åh grattis, o vilket vackert barn :)

I morgon går jag in i v 34, känns skönt att vara över v 33 eftersom dom menar i gällivare att dom kan ta hand om friska barn som föds from. v 33. Idag var jag till distriktsköterskan o tog urinprov o blodtryck, äggvita o tecken på urinvägsinfektion, så ja måste ringa till BM igen imorgon, givetvis är min egna på semester, o kommer om en vecka, o resten sitter ju 16-19 mil bort. det jobbiga med att bo i glesbygden. hoppas jag får en tid på torsdag när min son ändå ska t sjukhuset.   

Jag förstår din irritation och frustration, jag känner ofta att min BM pratar till mig som om jag inte var helt hundra. För mig handlar det om andra problem, men känslan är nog dem samma. Jag är tvärtom rädd att få väldigt mkt fostervatten som sist, då allt var allt utom bra men ingen tog mig på allvar. Denna gång har jag sagt kort och gott att om SF måttet börjar bana iväg så ska jag ha ett UL för att se hur allt är där inne.

En annan sak som kan reta gallfeber på mig är "Det är ingen sjukdom du har" När man frågar något, tex frågade jag om hon tyckte jag kunde åka upp till fjälls på kalvmärkning, "ja visst, det är ingen sjukdom du har" var såklart svaret, men jag undrar om hon verkligen förstod vad det var jag frågade, vad min fråga innebar. Alltså, klart man kan resa och göra trevliga saker fast man är gravid, men tex kalvmärkning är ingen nöjesresa utan hårt arbete, säger jag att jag ska på extremsportsläger så lär man ju förstå att man ska ägna sig på extremsport och inte sitta o vicka på tårna på en bänk. Vad jag i min frustration vill säga är att en BM måste ju förstå frågan jag som gravid ställer och inte bara per automatik säga att jag inte är sjuk o visst kan resa bort. Jag borde ha svarat "Tacka tusan för att jag inte är sjuk, men kan detta jag tänker ägna mig åt göra mig sjuk?   " Kanske hade ja fått ett bättre svar då...

Jag vill inte att mitt barn ska komma för tidigt, vill gravida över lag det? Det trodde jag inte.
Visst är det jobbigt, o för vissa jobbigare än för andra, o den ena graviditeten kan vara jobbigare än den andra. Är barnet friskt o mår bra så klarar den nog galant att komma något för tidigt, men skulle barnet visa sig vara sjukt på något sätt så kan det vara väldigt bra om den är fullgången med en bra vikt.  

Känns ännu fjärran att bebisen ska komma, har packat bb-väskan lite halvhjärtat, känns som det ändå är så länge kvar. igår när vi var in till stan så var jag in på en affär och kollade så dom hade spjällsängar, så man bara kan svänga förbi innan man åker hem från bb. tänker inte köpa någonting innan jag har bebisen i babyskyddet och sitter i egen bil påväg till eget hem. :)
Jag har haft genomgång med min mamma så hon ska kunna ge alla mediciner och sondmat till storebror om hon måste vara med honom när jag åker in till förlossningen. fast jag tror nog jag kommer åka ensam in, så jag kan känna mig lugn och trygg med att sonen är med sin pappa som kan all medicinering osv lika bra som jag kan. föreställer mig att det är ännu värre att ligga på förlossningen o samtidigt oroa sig för hur det går där hemma.