Vi som väntar smått i September 2012

Jag...är...såååå...trött! Jösses alltså. Och det är flera timmar kvar innan man får sova!

Togehter90: jag beklagar. Sänder lite kramar.

Allt jag äter smakar päron. Uäck!

AngelinFear: det är Jätte olika. Vissa känner ingen kärlek fören en tid efter att bebisen är född. När jag väntade och fick min första så kom inte dom riktiga känslorna fören han var runt 3 mån. Samma sak med tvåan. Trean fick jag en stor kärlek för redan tidigt i graviditeten. Vet inte varför det var så olika. Och självklart älskar jag dom precis lika mycket nu. Dock så känner jag knappt något nu, men det kan vara för att jag inte fattat att jag är på smällen än.

Oj oj vad ni skriver. Har alltid mycket att läsa.

Hur mår ni alla? Det verkar som att den värsta oron dom flesta har haft, har lagt sig nu?

Jag känner mig förövrigt inte ett dugg gravid. Ringde Bm i måndags och fick en tid för hälsosamtal den 18/1. Dessa trista hälsosamtal...

Jovisst, med fjärde barnet "slipper" man inte hälsosamtalen. Undra om man får en tid för Kub på samma gång tro?

Jag har också funderat om det är rätt val. Typ 50 gånger om dagen! Jag menar, ett FJÄRDE barn...? För sambon var det faktiskt ett solklart ja, medans jag velade i typ flera dagar, vilket jag fortfarande gör.

Jag skyller på hormonerna. Klart jag vill ha en till liten "mini-mig-och-sambon", jag är själv ensambarn och har alltid velat ha en stor familj. Dock så kanske inte tidpunkten är den bästa då jag har ångestrelaterade problem, fast egentligen, när är det riktigt rätt?

Är det någon annan som är yr lite då och då? Vet inte om det är något symtom eller om det är för att jag inte äter som ja ska.

AngelinFear: nja, det är lite mer komplicerat än så. Det du läste har börjat komma nu, dock så lider jag av något som läkarn kallar omedveten ätstörning, detta är min ångest som yttrar sig så. Kan inte äta vanlig föda utan får leva på flytande (sedan maj förra året) dock så börjar det sakta men säkert bli bättre, men den sociala biten har ökat dom senaste månaderna.

Så nu gäller det träning som tusan för att arbeta bort det. Men jag vet hur det känns. Otroligt jobbigt är det. Dock så är det lättare när man har barnen eller sambon med sig.

Naggym: jooodå. Jag känner igen mig. Vet du vad jag gör när det kommer? Städar! Så knäpp är jag...

Då var man inte ensam om kräkfobin heller. har stor kräkfobi och hatar att må illa. Dock så är jag van vid illamående då jag har det varje dag oavsett en böna i magen eller ej.

Jag är inte sååå svullen, ÄN. Dock på kvällarna kan jag känna märkbar skillnad då man nästan känner sig höggravid.

Tänka sig, att man ska bli fyrbarnmamma... Ojojoj...

Haha. Ja, sjukt är det. Jag vet när jag väntade första så var jag inte ett dugg nervös. Vilket jag nog borde ha vart tack vare min låga ålder, men jag kan säga att jag var supernervös med tvåan! Trean var helt ok, ingen överdriven nervositet. Eller ja, lite kanske.

Jag kommer ihåg vilken panik jag fick med trean när värkarna satte igång på allvar på sjukhuset. Jag var livrädd då.