Superbia skrev 2012-04-18 09:02:07 följande:
Det är ju faktiskt inte alltid man kan påverka vad som händer med kroppen när man är gravid heller. Vet att min morsa svällde upp överallt när hon väntade min syster, och vad ska man göra åt det om det inte beror på att man äter? Det sägs ju att man sväller mer om man väntar en tjej.
När jag väntade sonen så var jag så sjukt vätskefylld att samma dag som han kom ut så gick jag ner 8 kg. Resten av den första veckan gick jag ner 5 kg till så totalt 13 kg första veckan. Därefter gick det långsaaaaaaamt.
Med lilltjejen så var det inte lika jobbigt vätskemässigt men de kilona var fasiken inte lätta att få bort. Hon vägde knappt 3 kg när hon kom ut vilket resulterade i att jag knappt gick ner något av allt jag lagt på mig. när jag försökte vara nyttig (skippa kolhydraterna) då hon föddes så sinade mjölken så jag fick äta kolhydrater i massor för att hon ska kunna få fet mjölk. Resulterade i att jag gick upp 5 kg av det! När hon inte längre ville amma så kunde jag gå ner. Led den tiden som det tog för mig att gå ner kilona, blev till och med så "skadad" att jag började tvivla på om jag någonsin ville ha fler barn pga vikten.
Och nu är man ju gravid igen och ångrar det djupt pga vikten, bebisen i magen är jag superglad för (förstå mig inte fel) men jag hade
mer än gärna och för en gångs skull räknat mig till de som knappt går upp 10 kg under en graviditet. Fattar liksom inte hur de gör! Jag behöver bara kissa på stickan och pooof +3-4 kg bara där (bokstavligt!!!!)!
Jaja nu är det inte mycket att göra åt, mitt liv kretsar lite kring mina tankar om min kropp och vikt som ni märker. Men jag är ändå glad över vår lilla bebis som kommer om några månader... Tredje och sista barnet och it's damn worth it