Vi som väntar smått i September 2012

Den här tråden har jag missat, kan man hoppa in här? Vi väntar vårt första barn 3 september, en liten tjej. Så jag är i vecka 23 nu.

Min plan när jag var 20 var att jag skulle vara färdig med barnverkstaden när jag var 25, just för att vara en ung mamma. Nu är jag 32 och väntar första barnet. Och är riktigt glad att jag väntade, både på att hitta rätt pappa till bebis och för att jag mått alldeles för dåligt både fysiskt och psykiskt senaste 10 åren för att vara en bra mamma. Nu ser livet annorlunda ut och det känns helt rätt att första barnet kommer nu, även om jag är lite nojjig över min ålder, men bebis får en rätt ung pappa iaf, han är 25.

Här var hjärtljuden 142 och vi väntar en tjej.

Jag ligger fortfarande på samma vikt som vid inskrivningen i v 6, är i v 28 nu. Men så har jag en del att ta av sen innan också. Gick ner 4 kg första halvan av graviditeten men det har jag iaf gått upp nu igen.

Vi har gemensam ekonomi här hemma, har haft det sen den dagen vi flyttade ihop och då hade inte mannen någon inkomst alls. Men vi såg det som att även om jag stod för allt då så skulle det ändå vara han som drog in inkomsten sen när han hade fått jobb och jag blev utförsäkrad. Sen hade det inte funkat för oss att dela upp räkningar osv mellan oss, dels så tänker vi inte så men sen har vi inga enskilda räkningar heller utan det är hyra, el, tv, telefon och sånt vi båda delar.

Vi kommer inte lägga mycket pengar alls på bebisen för vi har fått det mesta av syskon och vänner, som säng, skötbord, vagn, kläder, babyskydd osv. Det som saknas är väl egentligen en skötväska och en skötbädd och det kostar ju inte mycket.

Lillajag, den känslan är du nog långt ifrån ensam om. Även om man har de tankarna i olika styrka så tror jag de flesta får dem med första barnet. Jag har också längtat i flera år efter att få bli mamma och nu när det äntligen händer så känner jag mig osäker på det mesta. Det kommer ju helt klart bli den största förändringen man haft i sitt liv, men jag tror att så länge man använder sunt förnuft och har en partner som är delaktig så kan man fortfarande ha egen tid och inte bli "bara" mamma. Om du vill så kan du få någon att prata med genom mvc.

Jag hoppas oavsett att du kommer må bättre snart så du kan njuta av både graviditeten och mammarollen sen. Kram

ThereseS80 hur kom det sig att du fick akut op av karpaltunnel? Mest bara nyfiken eftersom mina händer inte fungerar alls just nu pga det.

Känner igen mig så väl the family, känner mig som en flodhäst idag. Och inte blev det bättre av att vågen plötsligt säger att jag gått upp 3 kg på några veckor bara. Har iofs bara gått upp 4 kg sen jag blev gravid, men är överviktig sen innan också. Så idag känner jag mig bara otymplig och enorm. Tur det finns jordgubbar iaf som kan rädda min dag. :)