Hur arg får man bli på sina barn?

Har inga svar, men en med-skällare väntar på svaren från dem som sitter på dem.

Jag hade nog betett mig precis som du.

Med-skällare.. haha! Tack! 

Väntar på andra kloka föräldrars svar.. 

Jag tycker du gjorde rätt man måste markera när ens barn gör något fel. Speciellt eftersom du redan sagt till några gånger tidigare i lugnare ton o hon ändå fortsätter.

Bra att ni ändå kunde krama om varandra lite senare så att ni slapp lägga er ledsna.

Ja, man får bli arg på sina barn. Och man får bli sådär arg.

Men man får också ta på sig ansvaret för hur man beter sig och be om ursäkt om man gick över gränsen. Precis som du gjorde. Jag tycker det är helt ok, som du gjorde.

Du sitter nu och är jätteorolig att du har skadat din dotter eller din relation till henne. Det har du inte  

Du har lärt henne att man kan bli arg, att det är ok men att man också ber om ursäkt om man gick över gränsen. Hon har också lärt sig att andra människor kan bli jättearga på henne men att det inte är så farligt. 

Jag hade dock skippat "gå och lägg dig biten". Det känns som att det räcker med att man blir arg och skriker. Konsekvensen är ju att hon aldrig mer får leka med hopprep inomhus, inte att hon måste lägga sig.

Jag har gjort som du vid liknande tillfällen. Nästan alltid följt av dåligt samvete och alltid med en ursäkt och en förklaring. Men ibland är det svårt, ibland blir man ju så himla arg - länge. hade nog också skippat konsekvensbiten - med däremot kunnat säga som det var att jag är arg och vill att hon ska gå och lägga sig.

Det kunde ha gått illa så jag förstår precis din reaktion. Det viktiga är att inte skrika i tid och otid, och att kunna bli sams igen när det lugnat sig.

Jag tänker så här: man får bli hur arg som helst - men man får inte göra vad som helst. Jag tycker det är befogat att ryta och gorma och i allmänhet bete sig när det handlar om ett storasyskon som skadar ett lillasyskon av medveten oaktsamhet - en 4,5-åring kan ju dåligt föreställa sig att ett hopprep faktiskt kan skada lillasysters öga för all framtid, men hon tänkte sig säkert att det skulle göra ont och var nöjd med att sopa till syrran (helt förståelig känsla, även om den inte är ok).

Jag vet inte om jag hade bett om ursäkt för att jag skrek, för jag tycker det är befogat att ställa till en scen när det är skador inblandat. Jag vet ju att jag hade blivit fruktansvärt arg om min sexåring gjort illa sin lillebror. Men jag hade nog bemödat mig om att förklara noga varför jag blev så arg och vad som hade kunnat hända med lillebror/lillasyster.

Jag hade ju blivit lika arg om någon skadat mitt stora barn.             

Ja, man får bli så arg!! Liknande har hänt mig också med min 3 åring och man måste säga ifrån om dom inte lyssnar!
Att säga förlåt för att man gapat och skrikigt är jättebra, man måste visa att även mamma

Jag kan tycka att ibland är en ärlig känsla bättre än all pedagogik i världen. Som förälder måste man få bli arg när något sådant inträffar och jag tror nog att jag med hade tänt till ordentligt.

Däremot behöver du nog inte oroa dig för att dottern inte skulle uppleva att hon fick en konsekvens på beteendet, din ilska lär vara det hon kommer ihåg och tillsammans med att hon inte längre får leka med hopprepet inne så sjunker det nog in.