Hur slutade ert barn med napp?

Har inga barn, men mitt första minne är när jag gav mina nappar till sopgubben på min treårsdag.
Jag vet dock inte hur jag kom på att jag skulle ge dem till sopgubben, men vet att vi alltid var ute och tittade när han tömde soptunnan.. :)

Vi fasade liksom ut det och sedan plötsligt hade han inte napp. Ingen stor grej.

Vi pratade om att stora pojkar som inte använder napp FÅR tugga tuggummi!
Sen köpte vi tuggummi UTIFALL att han ville sluta. Jag sa att han kunde vänta, men han var jätte ugen och sa att han skulle sluta. Så då fick han tugga tuggumi så mycket han ville den dagen han slutade!

Vid läggdags ångrade han sig förstås och grät sig till sömns. Han vaknade även på natten men jag var principfast och 3:dje kvällen kunde han utan problem somna!  Första veckan tuggade han jättemycket tuggummi... men efter en vecka var alla paket slut!

När sonen var 1,5 började han bita sönder napparna så jag bestämde att det skulle slutas. Jag klippte sönder en napp och gav han, och sa att det var 'slut' ett ord jag visste att han förstod. Nattningen tog lite längre tid i några dagar men efter en vecka så var den glömd.

Vår son använde aldrig napp (på barnhemmet) men jag minns mitt eget cold turkey-avslut med napp. Mina föräldrar varnade ett tag att jag inte fick slänga nappen på golvet jämnt "eftersom hundarna kunde äta upp den". Plötsligt en dag var nappen bara borta (i soporna troligen) och Golden Retrievern Zita fick oskyldigt skulden. Jag blängde länge på henne men kunde ju inte tjafsa eftersom jag varnats över hennes hund-opålitlighet Det var på den tiden när något var trasigt eller borta så kunde man inte tjata till sig något nytt, så jag insåg snabbt fakta och vande mig.

 Jag försökte smyga undan napparna, "hittade" dem inte på kvällen så han fick lov att somna utan. Jag slängde en efter en och köpte inga nya. Det gick ett tag, men sen hittade han en napp som jag inte lyckats hitta och blev alldeles tokig i napp igen. Så det var väl ingen bra metod. Han har den bara litegrann, men det blir mer och mer så nu har vi börjat prata om att ge den till tomten, bor nära tomteland så vi provar väl med det. Så får han väl en leksak...
 Just ja - vi gav några stycken "till bebisarna", och så fick han en leksak, men det har han glömt!

Första barnet fick en tillsägelse av tandläkaren när han var 3 år. (snällt) det tog han på allvar och sluta.

Barn två berätta vi för att man måste sluta efter första tandläkarbesöket. Hon var beredd på det och så sluta vi.

Båda har varit ledsna första tre-fyra kvällarna. Sedan inga problem, ända jobbiga var att tvåan började med tummen några månader senare, men vi lyckades avstyra det med att påminna henne om att ta ut den.

Den var bara borta en kväll ,han var lite ledsen en stund ,Kvällen efter frågade han efter nappen och jag sa att den var borta.
3:dje kvällen sa han: nappen är borta nu?
Ja.
Så var det över.

Hade en storslagen plan om hur jag skulle gjort egentligen ,men valde en kväll bara att testa att den var "borta".
funkade här=)

Äldsta dottern hade aldrig napp.
Mellandottern hade fri tillgång till nappen tills hon var 9 månader. Sen efter det fick hon bara ha den de gånger hon sov hemma i sängen, aldrig i bilen, vagnen mm.
När hon var 16 månader, slängde jag dem och sa att de var slut! Borta!
Det gick bra!

Yngsta är 19 månader nu och nappgalen. Nu flyttade vi till Kina för 1½ månad sen vilket har varit tufft för alla så jag har inte velat göra nån förändring vad gäller napparna. Skulle vi inte ha flyttat hade jag nog tagit dem i somras - det var planen iaf.

Nu har jag ingen direkt plan. napparna går inte att köpa här, så när hon är tillräckligt stor för att förstå det, så kanske vi ska slänga dem

 

För ett år sen, tre dagar innan jul slutade den äldsta tjejen. Jag gjorde lappar och paket från tomten med uppmuntran om att sluta samt beröm. På julafton klippte hon nappen och har aldrig gnällt sen dess.