1,5-åring som gnäller som en bebis.... tips, tack!

Hej!

Vår 1,5-årige som är vårt första barn. Han är en gosig, humoristisk och härlig kille som oftast charmar alla han träffar. Han har tyvärr haft en del hälsomässiga problem och har därför kommit långt efter i den grovmotoriska utvecklingen (han går t.ex. ännu inte), men i övrigt tror jag att han ligger bra till jämfört med jämnåriga.

Vår son är ganska frustrerad över att inte kunna gå och blir därför lätt lite gnällig. Men egentligen är han nästan alltid på jättegott humör. Dock skriker han mycket och då menar jag ungefär som en bebis, högt och gällt och ihållande. Detta inträffar så fort något inte blir som han vill, när han vill ha något som ligger en bit bort eller när det är något annat som inte passar. Ofta håller det inte i mer än i några sekunder, men det hörs långt iväg och vi får alltid mycket blickar. På sista tiden tycker vi att detta har blivit jobbigt. När vi är bland folk kommer vi på oss sälva med en massa ursäkter, som te.x. "Han är lite trött idag.", "Han har nog lite ont idag." Vi tror att det är lite jobbigt för sonen också, att få ilskna urladdningar var tredje minut, så vi funderar på vad vi kan göra åt det. Kanske har någon något tips på hur vi bemöter gnällandet för att få det att sluta? (Givetvis får man vara ledsen, men helst inte ilsken hela tiden.)

Sonen börjar snart på dagis, förresten, så tills dess hade vi gärna lyckats minska detta något. Ofta känns det som att vår son fortfarande är en bebis som sitter på golvet och skriker, medan hans jämnåriga går och springer och hoppar och verkar lyckliga med livet... detta gör mig lite sorgsen i mammahjärtat!

Tacksam för tips och idéer!