1omtänksam

Fri 16 Feb 00:15

13930 svar

Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Anonym (Smygis) skrev 2024-02-15 10:24:05 följande:

Jag smög ofta utanför din bostad och i ditt trapphus för att se om du hade någon där.

Låter väldigt obehagligt! Hur kom det sig att du gjorde så? Varför? Vad hade du gjort om personen haft någon där? Gått ett steg längre? Fortsatt att smyga? Gjort dig själv ännu mera olycklig?

Ingen jämförelse i övrigt, men jag hade en gång en stalker efter mig (som absolut inte var en förälskad tonåring utan en fulkvuxen msn) som betedde sig som du. Tog sig in och stod i mitt trapphus, hängde utanför mitt bostadshus, smög efter mig i affären, ringde och smsade hundratals om dagen, skickade massa blommor. Allting eskalerade. När jag sa jag inte var intresserad av honom bröt ett litet helvete loss och jag blev istället den av honom hatade kvinnan som han till varje pris nog skulle försöka hämnas på och skada. Tillslut gav han upp.

"Smygis" jag ogillar att "skriva folk på näsan" genom att säga åt folk vad dom ska göra eller inte göra i sina liv, men hoppas du har självinsikt och att du inte gör om det du gjorde då. Oavsett om det var en eller flera gånger.

1omtänksam

Sat 24 Feb 14:12

#12900

Så mycket spel, falskhet och tokigheter som råder ibland mellan människor. Inte klokt. Fick höra att jag var en "vacker själ" otroligt fin personlighet, diamant, charmig, karismatisk lojal och ja, massa fina ord och även att personen ville ses och fika. För att sen blir inget. Ingen för den personen. Aldrig mer jag kommer att tro på någon som säger snälla saker om mig till mig. Allt är fejk. Jag dög bara för stunden, för att troligtvis bytas ut mot någon annan (eller flera) som ger bekräftelse. Nu är det slut med att bli utnyttjad och använd som nån slags "reserv" när andra inte är tillgängliga.

1omtänksam

Fri 22 Mar 20:20

#13066

Anonym (Twin Flame) skrev 2024-03-20 01:22:49 följande:

Jag skulle vilja skriva en hel roman till denna person men jag tar den korta versionen:

"Om du älskar mig och jag är din tvillingsjäl, varför hör du aldrig av dig? Åren går och det känns som allt står still. Jag vet inte vad du vill, du kommunicerar aldrig med mig personligen, men du håller mig på halster hela tiden! Jag är så förvirrad, den här resan har tagit så hårt på mig .. Om jag bara kunde få veta vart du står, vad du vill, vart jag har dig? Jag har enormt mycket blandade känslor för dig... Allt som varit har fått mig att få avsmak och tappa känslan och intresset för dig, men det finns ju alltid kvar i hjärtat när man har en tvillingsjäl, man är stuck with the connection för alltid! Eller, varför frågar jag dig, jag har ju redan svaret långt inom mig..; jag måste ta mig upp och ur du-vet-vad, och innan dess har jag inte tillgång till dig. För du är ju jag, jag glömmer ju det hela tiden! Vi har en och samma själ, det är därför det kallas tvillingsjälar. Det är inte så att du springer ifrån mig utan det är ju jag som springer ifrån mig själv!! Du vet vart jag finns...i ditt hjärta ❤️!"

Hej Twinflame

Läste din korta version. Alla dina frågor och funderingar. Känner igen en del. Jag upplevde också att jag hade en slags tvillingsjäl, men hon vill eller verkar inte vilja ha med mig att göra. Har frågat varför men får inget svar. Jag tar det självklart negativt men så läser jag det du skrivit till någon och funderar på om hon kanske springer ifrån sig själv också?

Du skriver att du känner förvirring och undrar vart står en person och vad vill denne vill. Du skriver att personen inte kommunicerar med dig personligen men håller dig ändå på halster. Hela tiden. Hur menar du då? Du skriver även att du måste ta dig ur något, "du-vet-vad" och att du dessförinnan inte har någon tillgång till personen? Då låter det som om kommunikationen även från din sida är eller blir låst på något sätt?

Jag läser mig till att du saknar din tvillingsjäl, men springer ifrån känslorna? Vad är hindren som stör? Tillåter du dig att din tvillingsjäl försvinner ut ut ditt liv utan att kämpa? Vara nyfiken? Om det är så tycker jag det är synd. Kan du kontakta personen igen?
Ha en fin kväll :)

1omtänksam

Fri 22 Mar 20:47

#13067

Anonym (stipuitatus) skrev 2024-03-20 18:06:57 följande:

Jag kan bara önska så mycket. Jag kan önska att någon helt enkelt förklarade för mig vad som höll på hända o kanske för länge länge sedan redan, jag kan önska att att jag inte var så trög som jag ibland kan vara, jag kan önska att jag kunde spola tillbaka tiden några veckor, det önskar jag verkligen. Men det är bara vad jag kan önska och inget jag kan förändra.

Jag vill bara skriva något sista nu när jag mer förstår eller vad man ska säga. Eller landat i det kanske man kan säga.

Och det blir mitt sista inlägg.

Jag förstår dig helt o hållet! Och jag respekterar det du sagt. Och jag hoppas vad du än gör i livet att du är och förblir lycklig❤️Och om jag gjort dig osäker var det aldrig medvetet meningen jag blev själv osäker av kanske förklarliga skäl.

Du hade mig hela tiden och jag trodde du förstod det och jag borde varit tydlig med det. Men jag kan inte läsa tankar eller veta vad någon annan känner eller tänker.

Du är absolut en av dem finaste, personerna jag fått lärt känna, helt unik!!! Du är speciell och jag hoppas du själv förstår det.

Och ärligt kommer du vara en av dem svåraste personerna för mig att glömma du gjorde verkligen ett stort avtryck.

Hej Stipuitatus!

Åh. Jag känner igen hur du tänker. Alla dessa tankar och önskningar.Du skriver att personen hade dig hela tiden, men att denne inte verkar förstå det. Så synd! På vilket sätt förstår du mer eller landar i allt? Om personen är en av dom finaste och unika personer du fått lära känna, varför ger du upp personen? En sån känsla är ju jättefin! Varför vill du glömma personen som verkar göra dig glad och som verkligen gjort ett stort avtryck i dig?

Jag blir så ledsen när jag läser om alla starka fina känslor som man känner för en annan människa, men som verkar vara svåra att uttrycka för den det beör. Detta gäller även mig själv som sagt. Jag är också trög haha :) och jag tänker än idag på en person som berörde mig och hur iallafall jag upplevse det som om våra själar liksom talade med varandra. Som om vi träffats förut. I ett annat liv eller något. Hon var väldigt speciell för mig. Men nu till dig igen. Hoppas att du får möjligheten att uttrycka dig för personen du skriver om. Det var fint skrivet. Ha en fin kväll :).

P.S Tack för bra delad musik här också! D.S

1omtänksam

Thu 28 Mar 11:29

#13092

Till "Over again" och "HeartoffFreya"

Hej cybervänner.
Ja, jag väljer att kalla er så eftersom jag tänker att ni båda två är kloka och jag har följt era tankar här. Ni dras ofta med samma tankar som mig själv.

Jag tror att det är som det är inom oss (=splittrade känslor osv) för att vi tillåter det! Om en tillåter sig att ha en relation (oavsett form) eller kontakt med någon som egentligen inte är särskilt schysst mot en, eller som slutat svara osv blir det ojämlikt. Likadant blir det om det alltid är jag som tar initiativ till att ses, eller jag som alltid skriver till personen osv. Är ni med på hur jag menar?

Som ett paket på posten kan då även fantasin komma in. En håller kanske fast vid en person som en TROR är på ett visst sätt, för att en så gärna vill så, och minsta lilla kontakt med personen, eller ibland kanske bara tankar på personen?, ger en alltid hopp. På så sätt låter en sig bli kvar i den personen och i längden tillåter sig en sig själv att bli väldigt olycklig.

Det är otroligt svårt med både attraktion, kärlek och ett förvirrat huvud :) Oftast för att samma mönster upprepas. Känslorna blir så starka över en person som är svår att glömma av olika anledningar. Kanske svamlar nu men jag hoppas ni fattar? Det är viktigt att sätta värde på sig själv. Inte låta sig trampas på, utnyttjas, eller låta sig själv bli ledsen gång på gång. Relationer (oavsett form) ska verka i ömsesidighet och i respekt.

Sen är det alltid okej, tänker jag, att faktiskt sörja saker som aldrig blev. Klart att en saknar och undrar vad som gick fel. Men inte för länge. Med det sagt vill jag även säga att det är skitsvårt! (Senast idag tänkte jag på en person igen och tänkte det vore kul om hen ville ta en promenad med mig, nu när ljuset börjar närma sig. Men så stoppar jag mig själv från att höra av mig..Det för att jag vet att personen inte vill. För om hen hade velat hade vi nog redan tagit den promenaden)

Kram på er!

1omtänksam

Thu 28 Mar 19:21

#13096

Glad påsk och allt det där.

Så var det snart dags för påsk igen då. Tiden går så hastigt fram. Ute är det grått och kallt. Just idag känner jag mig lite sorgsen. Det är ju inte klokt egentligen men jag tänker fortfarande på dig. Undrar fortfarande var det var jag kände när du var I min närhet. Något var det och jag vet att vi båda tyckte om varandra. Attraherades vi? Undrar fortfarande varför saker öppnades upp för att sen stängas likt ett hjärta rädd för närhet? Varför lita på mig för att sen låtsas som om jag inte längre finns? Varför kylan?

Jag tror fortfarande att du och jag har mötts tidigare i nån form av tidigare liv. Vad tror du? Jag minns ännu det där vita rummet med konferensbord och kaffemaskin utanför. Hur det kändes som om tiden plötsligt stod stilla. Hur din dåvarande kollega knackade på dörren och ville ta lunch med dig. Glömde du också bort tiden? Kände du energin? Hur något oförklarligt och fint fanns där? Jag minns dig. Dina vackra ögon stannade till i mina, hur en rysning gick igenom min kropp. Så känner jag om någonting känns rätt. Det var ett sådant starkt ögonblick, en fantastisk känsla och energi som om våra själar talade med varandras.

Anorher time, another place. Vi ses i ett annat liv. Skulle du mot all förmodan vilja ha kontakt med mig igen så har du mitt mobilnummer, bara att slänga iväg ett sms eller ringa mig. Jag blir glad. Var rädd om dig!

1omtänksam

Fri 29 Mar 18:19

#13107

Some die young. Men vem bryr sig om denna kalla värld ändå? Fylld av falskhet, yta, lögner svek. Vissa använder människor i eget syfte och för egen vinning och för att det ger dom själva något i stunden. .ta ta ta. För att sen slänga en på soptippen. Betydelselös. Utbytbar. Å du icke sköna värld. Some die young.

1omtänksam

Fri 29 Mar 21:07

#13110

Till stormvind! Gick ej att citera ditt inlägg. Ville bara säga tack för omtanke /svar 🙏❤️

1omtänksam

Fri 19 Apr 01:24

#13193

Nu har du flyttat in i mitt huvud igen. Kanske för att ljuset kommit åter? Fantasier och drömmar om dig. Mina händer hade velat dansa på din hud. Mina öron lyssna och höra dig berätta mer om det liv du levt och hur du har det. Människor du mött. Fan. Hatar det här. Men du väcker min nyfikenhet och min lust än. Känner både själslig och sexuell attraktion till dig.Fortfarande. Men du har ingen aning. Att jag tänker på dig nu. Förlåt. Jag vågade aldrig säga den här sanningen till dig.

1omtänksam

Sat 20 Apr 01:26

#13199

Gud, va jag önskar att jag hade vågat säga det här eller skicka det här till dig.

Hej.

Nu har jag svårt att somna igen. Du dyker upp i mitt medvetande och i mitt sinne återigen. Tycker fortfarande att det har varit roligt att ha fått lära känna dig. Om en för en liten stund, och dessutom längesen nu.

Jag minns och tänker ofta tillbaka på det jättefina samtalet vi hade sista gången vi sågs. Vet att du också tyckte det var fint och speciellt. Det fanns en sådan härlig energi i luften och det var otroligt vackert att få vara med om en sådan sak.

Minns hur mina ögon mötte dina vackra ögon, och hur dom liksom stannade kvar extra. Sådär så det känns i hela kroppen, (iallafall i min) ett slags pirr, en positiv rysning genom kroppen.

Gåshud. Du fick det också eller hur? För att nånting kändes rätt. I oss båda.

Hann tänka vad härligt detta är. Vilken speciell och annorlunda känsla. Vilken vacker kvinna. Du gjorde mig jätteglad och du var och är väldigt speciell för mig.

Vem jag är eller var för dig vet jag inte riktigt. Allting var ju liksom subtilt också. Men jag tror att allt som du sa var sant.

Personligen så tror jag att våra själar ropade efter varandra. Att det mellan oss två fanns en förståelse på ett djupare plan?

Men vi slarvade bort alltihopa. Eller hur? Du på ditt sätt och jag med mitt gentemot dig.

Förvirringen, besvikelsen, en känsla av fel och panik.

Jag undrar ibland och ännu - var det när vi kämpade emot oss själva och det fina som hände i varandras själar- som det blev besvärligt?

Jag kan ju aldrig någonsin riktigt få veta om allt detta var ömsesidigt. Men om du tänker det minsta på mig, och känner att du vill träffas för att prata, ta en kaffe, så vet du både mitt mobilnummer och sociala medier.

Kanske är jag bara naiv och drömmer. Men du är fin och annorlunda och jag tänker som sagt ofta på dig.

Tänker att ingenting är egentligen försent. Själar kan faktiskt mötas igen. Eller hur? Under bättre former och omständigheter än det som var då.

Bara himlens stjärnor vet hur och om universumvill ta sig an. Jag tänker att egentligen så är vi lika vilsna både två eller hur? Du och jag. Är vi inte?

Allt gott! ❤️

Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

INNEHÅLL