Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
till exet:
"jag är så dj-a less på att höra dig prata i termer av "vi tycker, vi tänker, vi ska, vi gör" om dig och din nya tjej. Du ska göra om SÅ mkt helt plötsligt kring barnen, och hur du ska uppfostra dom, enbart för att du nu ska göra precis som HON tycker, för HON kan ju såååååå mkt om barn(utbildning och yrke som har med barn att göra) och då är hon automatiskt tydligen den som vet bättre än dig i allt?? Det är så det låter.. å det får mig att vilja kräkas, att höra "vi tycker, vi tänker" osv. För det känns som om du sitter ihop med henne, å som om den du var, den personen jag faktiskt älskade verkar ha gått upp i rök. Som om du inte kan tycka å tänka själv längre, å som om ingenting du gjorde kring barnen innan var bra. Fast det ju var det.. för även om du inte gjorde allt rätt kanske, så hade du många bra saker i din uppfostran då. Hur som helst så mår barnen skit av allt det här, av att dom med raketfart ska anpassas till ert samboskap och till alla nya regler. Och jag blir så förbannad å deras vägnar.. men det kan jag ju inte säga.. för då blir det ju KRIG mellan oss, och då lär du väl säga saker till henne som får henne att börja avsky och kriga mot mig hon med. Och det vore ännu värre för barnen... så här går jag å försöker att BITA MIG I TUNGAN när du säger dom saker du säger, och hör hur du ifrågasätter min kunskap(för hon vet ju mkt mer). Jag har bara några fler barn än henne, å några fler år på nacken och du brukade ju själv tycka att jag var en så bra mamma. Men inte numer tydligen?? Äh... Bara LESS!!! TA TAG I DINA PROBLEM PÅ ALLVAR NU och sluta lägg dom på barnen! Och sluta försöka hitta fel på mig. Det handlar inte om vare sig barnen eller mig. Det handlar om DIG. Och kanske ERA problem. SUCK. "
(ibland får man ta i från tårna för att klara av att hålla käften.. usch.. *frustrerad* )