Du din jävla idiot till farfar, inte konstigt att din son är likadan, Tyvärr är jag inte som din fru Anita och tar all skit som du vräker ur dig om vilken idiot hon är, utan jag har SEPARERAT från din son. VARFÖR är ni idioter?? OCH VAR var ni när er son blev utsatt för övergrepp i bastun när han var liten????
Blev du så jävla skadad av att bli utkastad när du var 11 år och fick klara dig själv att du har NOLL empati??
Och inte nog med att du är FUL, du är en ELAK jävel också. Hoppas du dör i nästa hjärtinfarkt. Då skulle nog mina barn få det bättre i alla fall.
Till min faster...
Vad håller du på med?!Sprider massa jävla lönger om din far! Fy fan för dig! Gissa vad farmor sa förra veckan att hon funderar på att bryta kontakten helt med dig, men vill inte för barnen! Du hade bara mig och syrran men änd¨å så skiter du i oss. Men T är väldigt lik dig säger farmor så du kanske får smaka på din egen medcin när hon blir äldre! hahaha
Hej min underbara älskade sambo. Detta är även till din syster.
Hur länge tänker ni tillåta att eran mamma misshandlar er psykiskt? Hur kan din syster tillåta att eran mamma kallar sina barnbarn för horungar? Hur länge kan ni fortsätta blunda för att eran mamma gör allt hon kan för att göra illa alla som finns runt henne? Hur länge till fortsätter ni orka blunda för hennes hemska beteende? Hur länge till tänker ni fortsätta blunda för hennes alkoholmissbruk och hur länge tänker ni fortsätta tro på alla hennes lögner hon proppar i er varenda vecka? Jag vet att man bara har en biomamma som fött en men hade min mamma betett sig hälften så illa mot mig och mitt barn som er mamma gör mot er (och mig) hade jag sparkat ut henne ur mitt liv för länge sedan. Jag vill inte att min dotter ska behöva träffa sin farmor men du, min underbara älskade sambo vägrar ju se vad din mamma håller på med och fortsätter krypa för henne. NÄr ska ni vakna?
Till min pojkvän:
Jag vill göra slut. Du är helt underbar men känslorna är borta. Jag vill inte såra dig men jag kan inte fortsätta såhär.
Till min pojkväns kompis:
Du har väckt något i mig som varit borta ett bra tag. Vill vara med dig.
Till min beundrare:
Jag fattar inte att du trånat efter mig i nästan 20 år. Vi har känt varann sen vi var väldigt unga, och var då småkära.
Tyckte dock att du blev "barnslig" i mina ögon i äldre tonåren och drog då en vit lögn om att jag ville ha en framgångsrik, äldre kille med körkort och bil....
Nu många många år senare är du miljonär och ensammare än någonsin. Gift med jobbet och letar efter en perfekt liten fruga som kan bli din hemmafru.
Mig.
Men jag älskar min man. Även om vi pratar några gånger per år, frågar du alltid om jag inte ska packa väskan och flytta till dig.
Du kan få vilken kvinna som helst, men så måste du vara besatt av den enda som aldrig imponerats av dina pengar och alla utomlandsresor och boenden överallt och ingenstans.
Ditt största misstag är att du erkänner så öppet för mig att du inte kan släppa mig. Men jag är smickrad att någon åtrår mig som du faktiskt gör. Min man bryr sig inte direkt, men blev imponerad att enda gången som han träffat dig, sa du bara rätt till honom, att sumpar han mig, då är han en jubelidiot.
När du hört av dig blir mannen alltid extra uppmärksam, kommer med blommor mm, så tack för att du ändå finns i mitt liv.
Till pengar.
Jag hatar er. I dagens samhälle måste man ha obegränsat med sådant för att överleva. Jag begriper inte hur ensamstående gör. Jag är föräldraledig och min sambo har ett heltidsjobb med skitlön. Vi får knappt ihop ekonomin.
Pengar ni skapar obalans och osäkerhet i hela världen. Varför finns ni? Ta er i häcken
Varför är du så arg på mig? Jag har alltid funnits där för dig, lyssnat när du behövt prata, stöttat dig och alltid stått vid din sida men vad jag än gör så fortsätter du vara arg. Tror inte att du tycker om mig alls. Vet snart inte vad jag ska göra för att inte gå under. Orkar inte längre.
Undrar om du någonsin kommer att sluta grubbla och analysera och börja leva istället. Men fortsätt bara. Jag väntar här så länge...