Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag vet inte hur jag ska bete mig med min kärlek längre. Älskar dig men går sönder av hur du plågar mig. Förstår att det inte finns någon framtid men klarar inte att bryta mig ur. Snälla, hjälp mig att komma loss så jag kan få börja sörja och komma vidare. Smärtan är outhärdlig.

Jag tänker på dig varje dag.. tänker mig hur det skulle va om vi träffades . Hur du skulle kolla på mig med dina fina ögon..hur du säkert skulle le .
Jag har aldrig träffat dig .Och ja kan inte förstå egentligen hur ja kan känna så som jag gör .
Men varje gång vi pratar med varann så får du mig att bli sådär superglad och skina upp som en sol.
vet inte varför .. jag bara blir så himla glad.
Så när vi inte sitter och chattar med varann så tänker jag på dig varje vaken minut.

Jag vill såå gäärna träffa dig . Men är rädd att du inte kommer att hysa några känslor för mig. Sådana känslor som ja har för dig..

De enda ja vill är att kyssa dig . Att vi två ska bli ett..smälta in i varandras armar och bli helt galet förälskade i varann.

Jag vet att jag bara är en främling för dig .
Och ja har så svårt att förstå varför ja så gärna vill hålla din hand . jag bara vill . 
Berätta allt jag känner . men ja är så rädd..

smsar inte med varann . Chattar .

Dumpa killen och försök gå vidare. För det ska jag nog göra........ =

När jag gjorde slut så lät jag dig gå på om hur jag inte uppskattade dig eftersom jag liksom "alla tjejer" hade en massa orealistiska romantiska förväntningar om hur killar och relationer skall vara. Du fick till och med fantisera lite om hur jag skulle komma på bättre tankar i framtiden. Du blev trots allt dumpad och jag tänkte att jag kunde bjuda på att du fick rädda ditt ömtåliga ego.

Egentligen hade jag velat säga något i den här stilen:

Jag förstår att du tycker att vi hade ett fantastiskt förhållande och passar jättebra ihop. Du fick ju vara med en attraktiv, smart och trevlig tjej. Ett riktigt fynd, om jag får säga det själv.

  
Jag för min del var ihop med en person som gapade och tjurade som en barnunge när något gick honom emot. Ibland av ingen anledning alls. En trist slacker vars främsta ambition i livet var att vara aaaaavslappnad. En uppblåst besserwisser som i sjäkva verket hade rätt stora brister i både intelligens och allmänbildning. Gud, vad less jag var på dina korkade utläggningar som jag förväntades beundra!

Allvarligt talat, vad tror du att en attraktiv, smart och trevlig tjej får ut av att vara med en sådan typ? Om det är någon som tänker orealistiskt så är det faktiskt du.