Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Har läst vad du har skrivit och vi har nog stött på samma typ av kvinna.
Gravt narcissistisk som tar men aldrig ger.
Ja, hon är ett öppet sår och år senare undrar jag fortfarande varför det gick som det gick.

Jag vill reda ut det men inser att kvinnan som jag blev så djupt förälskad och förkrossad över, egentligen inte finns. Det var en fasad. Hon kan aldrig förklara.
Varje gång vi träffades så föll jag tillbaka handlöst för att uppleva manipulation igen.
Lösningen blev att blocka henne fullständigt och det hjälpte delvis
Man behöver tid för att läka och undvika att ta kontakt igen.

Hej Anonym som skrivit detta: 

"Jag gillar dig och jag är attraherad av dig, men jag tycker du är svår att tolka. Jag tycker mig ha sett signaler från dig och jag upplever att du är kontaktsökande, men jag är osäker på dina intentioner. Kanske är det bara inbillning från min sida. 

Jag önskar att du kunde öppna upp samtalet, så att vi kan prata om hur vi känner. Oavsett vad det leder till. Men det måste vara du som tar det initiativet. " 

Jag förstår om det är svårt. Men tänk på att livet är kort. Varför måste det vara hen som tar initiativet till att öppna upp samtalet? Varför kan du inte göra det? Hur ses ni? Du skriver att du gillar och är attraherad av personen. Varför kan du inte prata om hur du känner inför personen?  Vad är hindret till att du öppnar upp dig?

Önskar dig lycka till :) vet hur det är. Att vara där du är i det du beskriver. 

Finns många velande män. Har man försökt några gånger innan men mannen har backat så slutar man tillslut försöka. Att inleda något med någon som tydligt visar otrygg anknytning är bara korkat. Jag har en bekant som hör av sig ofta och flörtar och vill ses (han verkar jättefin), men de gånger jag gett honom en chans för dejt så backar han bara och har en massa ursäkter. Som jag ser det så jagar han bekräftelse och när jag släpper efter så blir han rädd för vad det skulle kunna leda till och drar sig tillbaka. Han har hållit på så här i flera år. Tillslut tröttnar man. Vill han ses så får han steppa upp, men det tåget har nog gått tyvärr.

finns inga rätt och fel, men är man intresserad så får man samla mod visa det (annars var man nog helt enkelt inte tillräckligt intresserad). 

Om detta varit från personen som förstört mitt sinne så hade ja sagt..

Ja kommer aldrig nånsin ha nån igen..för du försvinner aldrig ifrån min hjärna. Ja hatar dig, ja saknar dig, ja älskar dig, ja hoppas du mår dåligt! 

Du fick mig att öppna mig, att släppa in dig, jag kände mig trygg med dig på ett sätt jag aldrig känt med någon annan. Jag har delat saker med dig som jag aldrig har berättat för någon annan tidigare. 

Det som smärtar mest är att du inte ser din egen del. Du verkar helt ointresserad av hur jag känner och tycker, vilket går helt emot det som jag trodde var du.  

Jag går från klarhet till klarhet, men du står inte vid min sida och kan se det jobb jag gör. Hade det inte varit för dig hade jag inte vaknat upp. Förändringarna jag behövde göra var mkt enklare än vad jag trodde. 

Jag fick aldrig säga till ditt ansikte att jag älskar dig. Jag fick aldrig röra vid dig på det sättet jag behövde för att få visa vad jag verkligen kände. Jag fick ingen sista kyss, eller känna din värmde som tidigare fått min puls att rusa.

Jag är sårad, jag har bara ett hjärta? 

Men gör de då?

Men du skrev ju att du hatar att såra "hen" o vill göra tvärtom? De låter ju som att de e du som bryter ner?  Men ja, du har rätt..man saknar inte kon föräns båset e tomt 

Va hände om man får fråga?

Men går de inte lösa då?