-
Hej.Var med om en andlig upplevelse idag. Ville ringa dig och berätta om den, fråga om den. Vågade inte. Så jag ringde aldrig trots att jag så gärna ville. Jag drömmer om dig om natten.
-
Jag drömmer om dig om natten. Det kommer upp fantasier och drömmar om vad jag skulle vilja uppleva med dig, hur vi kysser varandra ömt och passionerat, hur vi ser varandra djupt i ögonen, sitter och pratar om sånt vi tycker är viktigt och hur vi skrattar och har roligt.
Alla dessa tankar och drömmar om dig som ständigt gör sig påminda i mig, gör ju att jag förstår mig själv bättre. Jag blev förälskad i dig. Givetvis blev jag det. Men det är ingenting jag vågade säga till dig tyvärr.
Men vet du vad. Känner mig förfärligt grå och novembertrött. Du? Känner du också så? Så många människor omkring mig. Men ändå liksom Aldrig aldrig ensam. Alltid ensam här. Men du vilar liksom hos mig och i min dröm och tanke. Trots att du inte själv vet om det? Tanken på dig gör mig glad och lugn. Men Ingenting är logiskt. Jag vill ha bort dig från mina tankar samtidigt som mitt hjärta i varje tanke och varje dröm ropar kom. För det är dig jag ännu är otroligt nyfiken på.Kom och var mig nära. Håll om mig. Om så bara för en stund, låt oss prova våra öppna sinnen, låt oss leva livet nu. Precis som i drömmen? -
Till golfbrufen.
Går tyvärr inte att citera. Du vet att jag håller med i din klokskap golfbruden. MEN jag tänker också att en kanske inte ska kasta in handuken för tidigt heller?
Läser om så många här som jag önskar hade skickat till rätt person. Tänk om så mycket en önskar faktiskt är ömsesidigt? Många skriver att dom känner samma men visar inget av det utåt osv. Det är ju jättesynd!Något ömsesidigt verkar det ju tyvärr inte vara från den person jag nog är förälskad i, definitivt attraherad av och tycker mycket om så jag har kastat in min handduk haha 😄 vill hen mig något får det själv ringas till mig eller skicka meddelande. Hen vet var jag finns så ...En annan sak som är bra i allt "mitt" är att jag fått mer erfarenhet. Nu vet jag faktiskt var mina gränser går, varför jag ofta agerar som jag gör och gjort. Sen har det varit trevligt att få feedback då och då härifrån. Bla från dig. Tack alla 🙏Detta "ältande" och försök till kontakt har även fått mig att hädanefter värdesätta mig själv mer. Inte tro på vad ord alltid säger utan det som gäller är handling.Men nu räcker det även för mig. Färdig med att attraheras och bli förälskad i människor där det faktiskt är så att personen inte känner något för mig.Ha en fin kväll golfbruden och alla andra här också 😊 -
Med detta och allt annat skrivet av mig, så tackar även jag för mig nu här. Nu måste livet utanför prioriteras av mig. Plus äkta kärlek och även riktig vänskap. Där båda faktiskt vill ta en kaffe och en promenad eller det där glaset med wine. Ingen skall.behöva tjata om något sånt. Vill man så set man till att det blir. Så enkelt är det ju.
Hejdå alla här kanske går jag in och läser då och då. Ta hand om er. -
-
Vet 🤣 tänkte jag ej skulle skriva här mer. Men ibland sker saker o det är skönt att skriva av sig bara. Dessutom kloka människor som läser här vet jag sen tidigare 😊
-
Söndagstankar.
Har lärt mig nu. Lärt mig är att inte vara en naiv drömmare. Inte anta saker längre. Inte gissa mig fram till att en person kan ha känslor för mig. Det är då jag trasslar till det för mig själv. Då det börjar göra ont.Mitt råd till alla därute: Försök att berätta om dina känslor för en person som du intresserar dig för. Berätta att du är nyfiken och attraherad. Eller rent av förälskad. Gör det bara. Oavsett hinder, komplikationer, rädslor och osäkerhet. Eller läs av situationer rätt. Rsken är annars att det blir så som jag beskriver. En bärs av någon slags illusion. Någon slags falsk förhoppning som på sikt blir svårare och svårare att hantera. -
Till henDet var inte mig du tänkte på. Inte mig du ville ringa, säga eller messa godmorgon eller godnatt till. Jag förstår nu att du har nog aldrig sett mig på samma sätt som jag sett dig helt enkelt. Enkelt att se nu, men inte då.Jag föll för dig på ett sätt jag inte var beredd på. Jag var feg för jag borde givetvis ha berättat för dig att jag fått känslor för dig. Berätta för dig att jag blev rädd men ändå nyfiken. Berättat för dig hur jag gärna ville utforska vad detta var för slags känslor du väckte i mig.Berätta för dig att jag började tänka på dig oftare, berätta hur jag började le av bara tanken på dig. Med ord berätta att jag blev glad när jag läste dina ord och våra medelanden. Det fanns någon slags tilllit mellan oss. Glömmer aldrig den spänning och nervositet som fanns i det lilla rummet för ett år sedan snart då vi sågs sist. Den gången blev nog även sista gången.Troligtvis fick jag för mig något som inte stämde. Men jag borde ha berättat för dig oavsett. Det borde jag. Du är en fin och öppen person och skulle säkert ha tagit det rätt. Oavsett om det var ömsesidigt eller inte.Förlåt.Stjärnan i öster leder ej bort men hem sjungs det i en vacker julsång. Jag förstår att du inte leder mig hem.Du tar dig bort från mig.Med allt kommer insikten om att inte låta sig bli hänförd av personer som får mig att tro, eller som säger till mig att jag är "speciell" eller "du är annorlunda" eller något annat. För om en tycker om någon ser en till att träffas. En vill ha personen nära eller åtminstone i sitt liv.Inte fösa bort.Jag dömer varken dig eller mig. Ingen är bättre än den andre eller hur? Vi är nog dessutom mer lika än vi tror på väldigt många sätt upplever jag. Men jag kan inte tvinga dig att tycka om mig eller att vilja vara min vän. Ingen av oss funkar så.Livet är kort eller hur? Vi är inte särskilt unga någon av oss. Även om du är äldre än jag. Livet springer så fort förbi. Vi ser det hända bortom trötta ögon eller hur? Vi får försöka förverkliga drömmar, fantasier, allt, innan livet springer oss förbi, men inte leva i hoppets och illusionernas land. Jag kan inte göra mig själv olycklig över dig.Men jag glömmer dig inte. Du är en fin människa. På något sätt sparar jag dig och din personlighet i hjärtat. Du gör skillnad. Hoppas verkligen att du får det bra i livet.Tänker extra mycket på dig i juletider som sagt. När ljusen tändas, när det lyser adventsljusstakar och stjärnor i varje fönster. När det doftar saffran och pepparkakor. När klappar öppnas. När ögon mötas och när gåshud känns.Ta hand om digkram ❤️
-
Hej muppvalross. Svara om du vill.
Vad är det för sjukt som har hänt dig? Varför blev ditt liv så? Vilka tog det sista du hade (av hopp) och har gjort ditt liv till "torryrkammare"? Varför vill du bort? Vad vill du till? -
Till "muppvalross" och "tänker på dig":
Om ni haft glädje och hopp förut så tror jag ni kan få tillbaks det igen. (Jag med) Även om det just nu känns hopplöst. Ni har lika mycket rätt att få ett bra liv och må bra som alla andra! ❤️(Jag vet, livet är rätt kasst, och även jag kan känna att mitt eget hopp är borta, på väldigt många plan... Men ingen ska fanimej ge upp liv på grund av att andra människor sårat , skadat eller varit egon osv hur? )Nej. Världen behöver bra och olika sorters människor. Särskilt kännande, empatiska, människor. Människor som INTE är robotar, elaka, eller som aldrig kan tänka utanför en box, eller som är egoister/ narcissister osv.Kram keep up both of u!🙏