Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Vill verkligen skicka det ja och ja hon förtjänar att veta men vet inte om hon kommer vilja bryta kontakten helt om det inte går vägen.
2 år har gått och jag är fortfarande kär i dig. Vad synd att du inte vågade.
Varför släpper den inte taget om mig?
Till sign "kanske" vad intressant. Allt är tydligen ditt fel också!? Ditt och bara ditt. Som för mig enligt sign Viilis. Som upplyser mig om att "tjejer gillar i regel inte när män är för närgångna med snack eller beröring. Det osar desperation och dålig impulskontroll om såna typer. "
Well. Tack för din lektion. Hur vet du, by the way, Viliis, att jag är en man? Det vill säga en enligt dig, desperat, snackig, närgången typ (man) med dålig impulskontroll, och som troligtvis även gjort henne jag skriver om illa och därför har hon blockerat mig...Därför förtjänar jag hennes tystnad...Inget kunde vara mer fel.
Men strunt samma. Som andra också antytt här i tråden tycker jag du verkar rätt otrevlig i din attityd mot andra. Tråden är inte till för att debattera, eller för att förklara sakernas tillstånd för dig. Tråden är till för att skriva av sig. Lätta sitt hjärta. Skriva det smset som en vill, men kanske av olika anledningar inte kan/vågar, till en person.
Fridens liljor! :)
Fortfarande spökar du runt i mina tankar. Fan. Vill inte. Jag gillade ju dig och din personlighet. Väldigt mycket. Men nu har det gått rätt så lång tid. Så synd du inte vågade släppa in mig.Särskilt inte efter att du öppnade upp dig väldigt mycket för mig. Ångrade du det? Var det därför du plötsligt drog dig undan?
Har ingen aning om hur du tänkte och tänker. Jag frågade dig hur du ser på oss och på vad för slags vänskap vi hade om vi ens hade nån. Du svarade inte. Så how will I know? Hur ska jag veta?
Egentligen ska jag väl säga till mig själv, också,
How will I ever learn? Vi båda två har fel och brister. Vi är bara människor. Jag vet ju inte riktigt vem du är. Men jag saknar dig på nåt sätt. Fortfarande. Hoppas allt är bra med dig.
Du vackra människosjäl. Du var annorlunda.
Du liknande ingen annan.
"Tänker på dig varje dag. Du är så speciell för mig. När jag är klar med utbildningen så ska jag bjuda dig på någon weekendresa utan några krav på dig. Du kommer få välja ett resmål i Sverige, och vilket hotell. Du är mycket yngre och jag bjuder på detta. Men först har jag mycket annat att göra, men hoppet om dig gör varje dag meningsfullare än vad det annars skulle ha varit." Typ så. :)
Hej. Tänker på dig fortfarande. Ser ofta människor som ser ut som du. Blond, lång, blåa varma ögon, och en väldigt vacker utstrålning. Människor som rör sig och för sig på samma sätt som du.
Men dom är aldrig du. Det var du med din speciella personlighet som fångade mig. Så pass mycket att du fortfarande finns i mina tankar. Det är ju inte klokt egentligen för det var två år sedan vi sist sågs. Det var en kall men inombords varm (av dig) dag i december. Sen har vi haft lite kontakt i sms osv. Men något blev fel. Säkert var felet mitt. Eller bådas.
Men inget i livet blir väl nånsin som man tänkt sig. I guess. Synd för så rara ärtor som vi två ändå är haha ;) vi hade kunnat få en fantastisk härlig vänskap... men livet får tuffa vidare. Som jag antar att ditt gör. Hoppas att du mår bra och får kärlek i ditt liv.