• 1omtänksam

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Anonym (y05) skrev 2024-06-09 13:11:31 följande:
    Ja, finns dock en del tuffa aspekter. Vi har inte träffats jättemånga gånger direkt och vi bor inte direkt grannar så det är en speciell aspekt. 

    Vill verkligen skicka det ja och ja hon förtjänar att veta men vet inte om hon kommer vilja bryta kontakten helt om det inte går vägen. 
    Förstår. Men är det inte värt att lätta ditt hjärta för henne oavsett hur "utgången" blir? Är hindret för att berätta att du är rädd att förlora hennes vänskap eller annat? Tycker du ska skicka det om du verkligen vill det! :) Hoppas du gör det. Det var så fint skrivet till henne  
  • 1omtänksam
    Anonym (Anonym2023) skrev 2024-06-08 21:42:04 följande:

    2 år har gått och jag är fortfarande kär i dig. Vad synd att du inte vågade.


    På vilket sätt vågade personen inte? Fanns det inget sätt som du kunde ha hjälpt personen att våga? Två är är lång tid, men kanske finns det hopp än? 
  • 1omtänksam
    Anonym (Enigma) skrev 2024-06-10 22:45:44 följande:
    Hej Enigma! Gillade låten. Sensuell.
    Kul att du delar musik här. Tack. 
  • 1omtänksam

    Varför släpper den inte taget om mig? 


    Tanken på dig. Du vackra kvinna. 
    På dina fina ögon, din utstrålning och karisma? På ditt intellekt som jag gillade mycket. På det där ögonblicket av ögonkontakt då det pirrade till i hela mig. 
    Fan. Alla dessa tankar som ännu snutrar runt i mig. Var jag så hemsk som människa att du väljer bort mig ur ditt liv, trots att du nog tyckte om mig? Eller var du rädd för att jag skulle se dig som någon annan? 
    Jag noterade att du hade/har lätt för att prata, bland annat med dom du var satt att hjälpa, samtala med, du hade inga problem med att synas, att prata inför grupper, ja, etablera ytliga kontakter om en så vill. Men djupare relationer kanske du hade och har svårare för? För att du blivit sviken? 
    Kan det vara så att så fort det blev tydligt att du och jag gillade varandra, så fick /får du ångest och backade från situationen och mig, trots att du egentligen skulle vilja lära känna mig bättre? Trots att du egentligen skulle vilja ta den där promenaden, det där kaffet med mig, eller det där glas vinet med mig? 
    Alla dessa frågor. 
    Som varken du eller jag kommer att få svar på eftersom du valt att inte svara mig. Förmodligen har du blockerat mig. Men varför fortsätter du att finnas i mitt huvud? Antagligen för att sommaren slagit ut i blom och för att jag önskar du vågade be mig om en promenad. Jag vill så gärna prata med dig. Vi hade behövt varandra nu känner jag..Önskar jag visste hur du tänkte. 
    Även om vi egentligen knappt känner varandra så saknar jag dig. Ville ju lära känna dig mer. Du hade någonting särskilt som jag inte mött förut. Varken då eller nu. 
    Om du känner dig det minsta tom, ledsen och i viss mån oälskad (mycket på grund av anknytningsmönster) minns att kärleken funnits där hela tiden, det är inget du behöver förtjäna. Allt du behöver finns redan inom dig. 
    Kärlek till dig! Hoppas du har en fin sommar! 
  • 1omtänksam

    Till sign "kanske" vad intressant. Allt är tydligen ditt fel också!? Ditt och bara ditt. Som för mig enligt sign Viilis. Som upplyser mig om att "tjejer gillar i regel inte när män är för närgångna med snack eller beröring. Det osar desperation och dålig impulskontroll om såna typer. " 

    Well. Tack för din lektion. Hur vet du, by the way, Viliis, att jag är en man? Det vill säga en enligt dig, desperat, snackig, närgången typ (man) med dålig impulskontroll, och som troligtvis även gjort henne jag skriver om illa och därför har hon blockerat mig...Därför förtjänar jag hennes tystnad...Inget kunde vara mer fel. 

    Men strunt samma. Som andra också antytt här i tråden tycker jag du verkar rätt otrevlig i din attityd mot andra. Tråden är inte till för att debattera, eller för att förklara sakernas tillstånd för dig. Tråden är till för att skriva av sig. Lätta sitt hjärta. Skriva det smset som en vill, men kanske av olika anledningar inte kan/vågar, till en person. 

    Fridens liljor! :) 


    Anonym (Vilis) skrev 2024-07-08 17:38:44 följande:
    Den gemensamma faktorn i dina misslyckanden med dejter är ju du själv. Felet ligger således då kanske hos dig och inte hos de kvinnor du dejtat?
  • 1omtänksam

    Fortfarande spökar du runt i mina tankar. Fan. Vill inte. Jag gillade ju dig och din personlighet. Väldigt mycket. Men nu har det gått rätt så lång tid. Så synd du inte vågade släppa in mig.Särskilt inte efter att du öppnade upp dig väldigt mycket för mig. Ångrade du det? Var det därför du plötsligt drog dig undan?

    Har ingen aning om hur du tänkte och tänker. Jag frågade dig hur du ser på oss och på vad för slags vänskap vi hade om vi ens hade nån. Du svarade inte. Så how will I know? Hur ska jag veta?  

    Egentligen ska jag väl säga till mig själv, också,
    How will I ever learn? Vi båda två har fel och brister. Vi är bara människor. Jag vet ju inte riktigt vem du är. Men jag saknar dig på nåt sätt. Fortfarande. Hoppas allt är bra med dig. 

    Du vackra människosjäl. Du var annorlunda.
    Du liknande ingen annan. 

  • 1omtänksam
    StudierKemi skrev 2024-08-08 20:35:49 följande:

    "Tänker på dig varje dag. Du är så speciell för mig. När jag är klar med utbildningen så ska jag bjuda dig på någon weekendresa utan några krav på dig. Du kommer få välja ett resmål i Sverige, och vilket hotell. Du är mycket yngre och jag bjuder på detta. Men först har jag mycket annat att göra, men hoppet om dig gör varje dag meningsfullare än vad det annars skulle ha varit." Typ så. :)
     


    Fint! Skicka vet ja ;) själv hade jag  blivit glad av ett få  sånt sms. För din generositet o kärleksfullthet  o att för du visar personen att den är viktig o värdefull för dig. Att den som väntar på något gott liksom :)
  • 1omtänksam

    Hej. Tänker på dig fortfarande. Ser ofta människor som ser ut som  du. Blond, lång, blåa varma ögon, och en väldigt  vacker utstrålning. Människor som rör sig och för sig på samma sätt som du. 

    Men dom är aldrig du. Det var du med din speciella  personlighet som fångade mig. Så pass mycket att du fortfarande finns i mina tankar. Det är ju inte klokt egentligen för det var två år sedan vi sist sågs. Det var en kall men inombords varm (av dig) dag i december. Sen har vi haft lite kontakt i sms osv. Men något blev fel. Säkert var felet mitt. Eller bådas. 

    Men inget i livet blir väl nånsin som man tänkt sig. I guess. Synd för så rara ärtor som vi två ändå är haha ;) vi hade kunnat få en fantastisk härlig vänskap...  men livet får tuffa vidare. Som jag antar att ditt gör. Hoppas att du mår bra och får kärlek i ditt liv. 

  • 1omtänksam
    Hej. Gav dig chansen igen. 
     
    Men du gör precis som sist: bjuder in genom att berätta om dig själv osv. men drar dig sen undan och  bemöter mig  med tystnad. 
     
    Okej. Jag fattar. Du vill inte ens prata med mig i telefon. Synd. 
     
    Många kloka tankar och  skratt hade vi kunnat dela.  Både kring relationer och annat i livet. 
     
    Tänker att vi båda nog  hade lämnat  samtalet glada. Faktiskt. 
     
    Du verkar göra det väldigt lätt för dig, som om jag faktiskt inte betyder  någonting för dig. Å det kanske jag heller inte gör. Är jag betydelselös? 
     
    Oavsett. Ingenting är någons fel. Jag är som jag är och du är som du är. 
     
    Det var dock synd att vi liksom inte möttes på mitten mer, att du inte riktigt tillät dig själv det, för du är ju en intressant och spännande människa. Det var roligt att träffa en person som du. Du är  ovanlig och speciell för mig iallafall. 
     
    Men i relationer (oavsett form) så är de ju också alltid en fråga om att ge och ta. Från bådas håll. Det ska ju inte alltid vara den ena som hör av sig. En ska inte stå med mössan i hand och be om vänskap eller om nånting egentligen. Man är värd bättre än så. 
     
    Hädanefter tolkar jag det som att du inte vill ha mer med mig att göra. Helt enkelt. 
     
    Men all lycka till dig. Ändå. Ta hand om dig. 
  • 1omtänksam
    Anonym (Vad göra?) skrev 2024-09-16 17:44:44 följande:
    Har du pratat med hen eller frågat om varför hen inte hör av sig oftare. Kanske ligger något bakom, osäkerhet eller nått annat?
    Nej. Det har jag inte. Å först tänkte jag precis som du, att kanske ligger något bakom, osäkerhet eller annat? Tänkte att hen var rädd för något. Men hen är inte särskilt rädd som person. Tvärtom nyfiken och vad jag uppfattar ganska orädd av sig. Så personen vill inte helt enkelt. Vill inte ha mig i sitt liv. Ibland är det inte svårare än så. Men såklart det gör ont och såklart blir jag ledsen. 
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!