Hur överlevde ni neo-tiden?

Var i liknande sits. Vår son snittades ut akut i v. 30 på Östra i GBG. Vi var beredda på att det skulle bli tufft, men hade ändå invaggats i någon slags falsk trygghet, då han ju ändå kommit förbi den kritiska veckan 28. Även läkarna var beredda på en "pigg 30-veckorskille". Men av anledningar som nog alltid kommer att förbli oklara hade han förlorat mycket blod och var väldigt dålig när han kom ut. Han behövde respiratorvård, hade en osluten ductus som påverkade blodflödet i hjärnan och utöver detta fick han även en sepsis. Den första tiden var det inte säkert att han skulle överleva eller klara sig utan allvarliga men.

De första två veckorna var vi på intensiven och då handlade det uteslutande om överlevnad för mig och min man. Vissa stunder var det en enorm ansträngning att bara existera. Vi hade dock ett stort stöd av varandra.

När saker sedan lugnade ner sig flyttades vi till neo i Mölndal, där jag fick ett rum, medan sonen sov på sal då han hade konstant syrgasbehov.  Istället för att leva i en akut kris handlade det nu mer om att vara uthållig på sikt, ungefär som att springa ett maratonlopp. Några saker som hjälpte mig: 

1.Sömn var viktigt, inte bara för den fysiska orken, utan även den psykiska. När jag inte sovit ordentligt på länge tedde sig världen nattsvart, och minsta bakslag kändes som en katastrof.

2.Jag bad släkt och vänner om hjälp med maten, så att jag alltid hade matlådor. En välkommen omväxling efter veckor av sjukhusmat/micropizza.

3. Jag hade med mig laptop, och när sonen sov försökte jag koppla av med film, internet mm.

4. Även om det var svårt och kändes meningslöst såg jag till att komma ut från sjukhuset då och då, bara för att ta en liten paus. Det gjorde nog gott i längden. När det värsta var över fick jag skjuts av en kompis till barnaffären så jag kunde köpa saker till sonen som jag inte hunnit eller vågat köpa innan. Det kändes bra att få in lite "normalitet" i den knasiga vardag som är neo.

5. Framför allt på intensiven hade jag hjälp av att prata med andra föräldrar där. En del av dem hade gjort det här förut eller varit där väldigt länge, och hade gott om tips och råd för hur man överlever.

Hoppas verkligen det går bra för er, håller alla tummar!