SVÅRT - regler vid matbordet?

Jag har en 6 och en 8 åring. Har som regel att de ska sitta ner vid matbordet, inte kasta mat, inte ha leksaker vid bordet. Den av dem som äter upp först får vänta in den andre, men när båda barnen är klara får de gå ifrån bordet eftersom jag och mannen ofta sitter kvar rätt länge. Om de sitter och bråkar eller beter sig illa vid matbordet och inte slutar trots tillsägelse får de gå ifårn matbordet och vara utan mat helt enkelt! 
Till vardags lagar jag mat som jag vet att alla i familjen äter, sen händer det ju ibland att ena barnet just DEN dagen minsann inte tycker om maträtten. Men då får han helt enkelt låta bli att äta, det är hans val! På helgen däremot så äter jag och mannen ofta mat som jag vet att barnen inte gillar så då får de oxå välja vad de vill ha. Så då gör jag ofta två maträtter för att alla i familjen skall känna att det är helg och lite extra festligt!
Dessa regler har vi följt i rätt många år nu och det funkade även med trotsiga treåringar

Ja såhär gör vi iaf     
  

Mina barn behöver inte äta upp. Dom ska äta tills dom är mätta. Dom får gå när dom är klara, men ofta så sitter dom kvar en stund.. Jag försöker få dom att smaka på allt, vilket går rätt så bra. Dom behöver inte äta sånt dom inte tycker om. Annars vanligt vett.. inga leksaker, sitt ordentligt, smaska inte, osv..

Min son är inte där än men jag har många syskon (tre med barn) och en vision om hur jag vill ha det.

Nej dom behöver inte sitta kvar till alla ätit upp. (vad lär dom sig av det?)

Nej dom måste inte äta upp allt på tallriken. Dom ska kunna känna själva när dom är mätta och inte äta fast dom är mätta. Blir dom hungriga igen senare löser vi det då. Man ska inte slåss om att äta. Man ska ha trevligt när man äter.

Nej dom måste inte smaka allt. Tvingar man kommer inte nyfikenheten. Men äter ni allt och inte pratar om viss mat som äcklig så hjälper det barnet till en lättare inställning.

Nej dom måste inte äta sånt som dom inte tycker om. Vet alldeles för många i vuxen ålder som har traumatiska minnen av att ha blivit tvingad att äta sånt dom inte tyckt om.

Nja. Barnen kan få annan mat men det är inte barnet som bestämmer vad dom serveras. Fråga inte barnet vad det vill ha utan gör bra mat dom passar ett barn om ni äter nåt som inte kanske är så passande för barn.

Nä dom ska inte bara sitta ner och äta när dom vill. Ni går och sättet er alla vid bordet och vill barnet därefter inte äta så låt det gå då. Ett friskt barn svälter inte ihjäl. Men som du vet så kan man ibland vara hungrig jämt och ibland inte hungrig alls. När barnet sen blir hungrig kan du ju värma på maten. Ge inte typ kakor och godis istället.

Nej barnen blir inte ivägskickade om dom kastar mat. Mat kastas av en orsak av ett så gammalt barn. Tex för att göra sig förstådd att det inte vill ha mat. Löses av att låta barnet själv bestämma om hur hungrigt det är. Nåt vi faktiskt inte kan veta.

Hoppas det gav nåt som du kan känna att du vill använda eller inte använda. :) känner du dig bekväm med dina rutiner så kommer du inte ifrågasätta dom/dig själv och då kommer du upplevas som trygg och barnet kommer lyssna. Så gör det som känns rätt för dig. Åter igen. Man ska inte bråka om att äta. Lila lite som du tvingar ett barn att kissa tex. Du kan erbjuda chansen att äta men du kan inte (man kan men ska absolut inte) tvinga ett barn att äta. :)

Hej, ursäkta att inlägget blev lite långt.

- tre barn 11, 7 och 4. Har genomgått 3-4års trots med alla som ofta utspelar sig vid matbordet

Vid matbordet så sitter alla kvar en stund efter att man ätit klart OM det är så att de andra inte är klara. MEN om det är någon som strular så behöver ingen vänta på den personen utan då får den faktiskt sitta kvar själv tills man har ätit klart.

Man ska smaka på allt innan man säger att man inte tycker om, i alla fall de små barnen. Det ska också vara en självklarhet att man äter upp maten och därför försöker vi att inte lägga på för mycket. Hellre lite mat så att man kan säga att barnet ska äta upp allt utan att vara orolig för att man tvingar i barnet för mycket.

Jag tror att det viktiga är att barnet inte får utrymme att bestämma för mycket kring maten, för jag ser tydligt hos andra barn som får bestämma hur de krånglar allt mer. Man ska äta smörgås istället för maten eller bara äta köttet och aldrig äta rent på tallriken m.m. Varje måltid blir en strid under flera år istället för en trevlig stund tillsammans.

Visa att du som vuxen bestämmer och var en förebild för att mat ska vara roligt och gott Låt gärna barnet vara delaktig genom att vara med och hjälpa till vid matlagningen. Kanske kan barnet få välja mellan två maträtter som du först valt ut (inte alltid men nån gång för att göra det lite speciellt),

OM barnet bråkar vid matbordet så är det viktigt att visa att det inte är okey, det kan vara en period som inte är speciellt rolig men viktigt att vara konsekvent så att perioden inte håller i sig. Jag har burit bort barnet från matbordet, suttit med barnet i knät, innanför dörren i deras rum så att de inte kan komma ut förrens de lugnat ner sig och gått att prata med. När de är överens om att de kan sätta sig vid bordet och äta i lugn och ro så har vi gått ut tillsammans till bordet. Jag tycker att det är viktigt att man lär sig att man inte får förstöra matstunden för alla andra som sitter vid bordet. Sen hur man löser detta finns det nog inga regler för utan man får försöka vara lite kreativ OCH HA TÅLAMOD!!!

Är det någon som har fler bra tips så vill jag gärna veta För snart ska jag ha en till och det är alltid intressant att få höra hur andra gör och vad som varit lyckat.

En intressant frågeställning är hur hårda regler kring mat kan påverka barnens matupplevelse negativt, ex ätstörningar i tonåren. Jag själv tror dock att ätstörningar kommer från andra orsaker som grundar sig i dåligt självförtroende av andra anledningar. Regler är bra och måste vägas upp med mängder av kärlek är min tro

Vi har också en blivande treåring och vi tar så få strider som vi kan. Dvs vid matbordet är det bara sånt som känns väldigt viktigt som vi strider om. Tex att man sitter ner och äter (dvs inte springer iväg med mat i munnen), inte typ sitter PÅ bordet, inte börjar kladda eller något sådant.
Det finns massor på temat bordskick och sånt som mina barn absolut ska kunna men inte i treårsåldern. Nu föregår vi med gott exempel och så tänker vi att det mesta får komma successivt.

Att tvinga någon att äta upp, sitta kvar vid bordet osv osv, förstår inte ens hur det ska gå till. Med tvång då eller?

Måste barnen sitta kvar till alla ätit upp?Nej.
Måste dom äta upp på tallriken? Nej.Jag försöker lägga upp så mycket jag tror de äter, men orkar de inte är dt ign problem. skillnad med äldre barn som lägger upp själva och det händer upprepade gånger att de tar för mycket. Då skulle jag sett till att de tog mindre istället.
 
 Måste dom smaka allt? Nej, jag lägger upp lite av allt, de äter vad de vill.
 Måste dom äta sånt dom inte tycker om? Nej
Får barnen annan mat än de vuxna? Nej vi äter samma mat, men om de har ätit dåligt får de välling el banan innan de ska sova.
 Behöver dom bara sitta ner och äta när dom vill? Nej man sprin ger inte omkring, men det har vi heller inga problem med.
Vad gör ni om dom sticker från bordet? Se ovan
Får dom ha leksaker vid bordet? Nej.
 Skickar ni iväg barnen om dom kastar mat på golvet? ettåringen gör det ibland, men jag tar det med ro, han är ett år! Då utgår jag ifrån att han inte är hungrig och tar bort maten. Oftast kastar han bara om han itne är hungrig.

TACK för era svar! (Ett förtydligade bara - Vi/jag har inte alla de regler som jag listade ovan. Det var bara exempel på situationer och "regler" jag uppfattat här och där.)

Jag vill undvika stora konflikter vid matbordet. Jag tror också på att erbjuda men inte att tvinga etc. Jag har nog ingen uttalad och helt genomtänkt strategi i just det här börjar jag inse. Det har liksom aldrig uppstått stora problem tidigare så det är väl dags att bestämma vad jag tycker är sunt.

Just nu vägrar han sedan ett par veckor komma och sätta sig vid bordet när det är middag trots att jag VET att han är hungrig. Om vi lyckas få dit honom så sticker han på en gång utan att äta och så blir han på jättedåligt humör pga hunger men vägrar äta något annat än det han just då bestämt att han vill ha (dvs. någon annat än det som serveras). Vad rackarns gör man då?

Det är så klart viktigt att anpassa reglerna efter barnets ålder och förmåga En 1-2 åring har kanske lite svårt att förstå att man inte leker med maten eftersom de upptäcker och lär genom den leken också.

Det viktiga tycker jag är att man när man är äldre än 3 år faktiskt lär sig hyfs. Om jag vet att barnen kan bete sig hemma så kan jag ju också slippa känna mig orolig för deras bordshyfs om vi äter borta eller på restaurang.

Den absolut värsta situationen tycker jag är om barnen hinner bli för trötta innan maten är klar. Då är det helt klart upplagt för en stökig middag. Så ett bra tips är också att se till att vara förberedd med middagen varje vardag. 

Vi veckoplanerar alltid maten varje söndag och storhandlar därefter på söndagen. Då funkar det faktiskt väldigt bra.