Mångkulturalister se hit!

Du jämförde homosexualitet med klädsel som om man kunde välja det förra, därav diskussionen om medfödda egenskaper och inte apropå biologi kopplat till diskrimineringslagstiftningen.

Om enbart kvinnor får gå på Ladies night och en man nekas att köpa biljett p.g.a. sitt kön så borde de definitivt slopa den regeln och inte själva föreställningen, även om jag personligen inte skulle se sådan idioti ens mot betalning men det är en annan fråga.

Jag har redan skrivit att jag håller med dig om att diskrimineringslagstiftningen både är inkonsekvent utformad och tillämpad så det är en icke-fråga. Men att neka någon tillträde till ett samfund eller en skola enbart p.g.a. att hon/han är gay, vilket exemplet jag tog upp gällde, är utan tvekan diskriminering och därmed ett lagbrott.

 

Och ändå använder du generaliseringar som motargument. Rosengård har minsann låg brottslighet menar du. Vad betyder det egentligen i sammanhanget? Att rosengårdsborna är representativa för invandrare i allmänhet men bara när det gäller positiva generaliseringar? Detsamma gäller tydligen Ibn Rushds hbt-medlemmar men inte TUFFs könssegregation och homofoba antisemitiska föreläsare. Positiva generaliseringar går uppenbarligen bra men inte negativa. Varför inte bara sluta generalisera?
 
Det är nämligen fullkomligt egalt om alla muslimer inte är homofoba och misogyna. Det räcker med att några är det, precis som när det gäller alla andra människor, för att man ska kunna ifrågasätta och motverka de värderingarna. Det är att se till individen.

Skojar du nu? Jag är definitivt inte sverigedemokrat även om jag håller med om vissa sakfrågor men det är ju omöjligt att missa den på gränsen till infantila hanteringen av SD från medias och de etablerade partiernas sida.

S och V vägrar ens stå bredvid SD under en TV-debatt, Ohly stormar ut ur logen när Åkesson kommer in, Åkesson bjuds inte in till Nobelmiddagen, SVT och tv4 'glömmer' att ta med SD när de presenterar resultat från opinionsundersökningar vilket närmast liknar sovjetpropaganda och programledare i radio och tv-kanaler som påstår sig vara politiskt obundna spelar hetslåten mot SD och markerar tydligt sitt ogillande av partiet. Jag har dessutom suttit på x antal konferenser där högt uppsatta myndighetspersoner i förment neutrala officiella sammanhang häcklar och sågar SD. Lägg därtill våldsamma attacker och trakasserier mot SDU och och sverigedemokratiska politiker.

Jag har aldrig sett något liknande i svenskt politiskt liv och det är otroligt obehagligt. Till och med enskilda medlemmar i t.ex. V och S har påpekat denna totala respektlöshet mot ett demokratiskt framröstat parti och det får en att undra vilka som blir hackkycklingar nästa gång. Det är ett totalt odemokratiskt agerande och det absurda är att SD enbart vinner på utfrysningen. Jag förstår inte hur du har kunnat missa det. 

 

   

Hanteringen av SD påminner för övrigt en del om den som kommunisterna fick känna på under sossarnas glansdagar.Storsien för sverigedemokrater nästa?

Men censurering och tydliga politiska ställningstaganden i SVT och SR är ok?

Jag har läst SDs partiprogram och det finns inget som kan tolkas som rasistiskt i det. Man kan inte anklaga människor för vad man själv antar att de tänker. Då finns det en del vänsterpartister vars sympatier man kan ifrågasätta. Jag vet av egen erfarenhet att det finns personer inom vänstern som t.ex. fortfarande hyllar Stalin och Mao trots partiets officiella avbön.
Det blir särskilt patetiskt när oinsatta personer kallar SD högerextremistiskt med tanke på att Kent Ekeroth är jude och öppen sionist.
 
Och så var det där här med den påstått utbredda rasismen i Sverige. Hur mäter man den egentligen? Och om det nu är ett så gigantiskt problem kan man ju undra varför folk vallfärdar en masse från hela världen till just lilla inskränkta Sverige? Och hur kommer det sig att vi har så många invandrare i riksdagen, inom statliga verk, media, myndigheter, näringslivet etc om det nu är så enormt svårt?
 
Svenskarna utgör antagligen den minst endogama etniska gruppen i Sverige (the irony!) och Sverige är ett av de länder som har bidragit mest till fredsbevarande och internationella solidaritetsprojekt. Jag har aldrig träffat något utanför Sveriges gränser som beskriver vårt land som intolerant och rasistiskt utan precis tvärtom. Sverige betraktas internationellt som ett generöst, humant och jämlikt samhälle. Hur går den ekvationen ihop? Självklart förekommer det rasism, det har jag sett med egna ögon, men är det någon utanför Södermalm som fortfarande tror att rasismen är ett JÄTTEproblem i Sverige?
    

Snacka om att lägga ord i munnen på andra. Helgonförklara SD? Var i det jag skriver ser du öht några tendenser till det?

Jag skiter fullständigt i SD. Det är ett populistiskt parti som kommer att försvinna när deras sakfrågor plockas upp av de etablerade partierna, vilket delvis kommer att hända inom en snar framtid av nödtvång. Jag är, om det är relevant i sammanhanget f.d. aktiv och engagerad vänsterpartist och har fortfarande, även om jag är enormt besviken på partiets svek mot de utsatta grupper som jag dagligen arbetar med, kvar många av de idealen och värderingarna.

Det som skrämmer mig är attityden mot SD men även mot andra debattörer som ifrågasätter de politiskt korrekta sanningarna. Jag har nämnt dem tidigare och gör det gärna igen - Dervish, Madone, Demirbag-Sten, Manji m-fl är t.ex. briljanta debattörer som ger andra perspektiv på de utmaningar vi står inför i det svenska samhället - tillsammans, dvs alla vi som lever här oavsett ursprung.

De flyktingar och nyanlända jag möter har betydligt större problem än rasismen att kämpa emot - extremt stark intern social kontroll inom den egna gruppen, tvångsäktenskap, homofobi och usel kvinnosyn. Förra veckan berättade t.ex. några kvinnor hur de blir kontrollerade före äktenskapet av en speciellt utvald kvinna för att se om de är oskulder. Är de inte det så får de i bästa fall en mycket förnedrande ceremoni och i värsta fall blir de dödade. Det var unga tjejer som grät när de berättade de här för mig, den ena av dem hade en väninna som blev mördad av sin far. Hon konstaterade att det här är en hennes verklighet.

Jag har många gånger blivit chockerad över hur de flesta nyanlända ser på jämlikhet, hbt-frågor, barnuppfostran och inte minst svenskar. Så länge vi använder rasism och diskriminering som enda förklaringsmodell till många invandrargruppers problem så kommer vi inte att på allvar kunna ta itu med de här frågorna. Det är inte så att alla utrikes födda gärna vill vara en del av det svenska samhället heller, tvärtom. Många ser det som moraliskt förkastligt och vill inte ens att deras barn ska umgås med svenskar. 
   
Det finns självklart vissa kulturella företeelser som jag inte vill ha i Sverige -könsstympning, tvångsäktenskap, halalslakt, vendettor, hedersvåld. Det gör mig inte till kulturrasist att jag vill värna allas rättigheter i Sverige och inte lämna någon person åt religiöst eller traditionellt förtryck. 

Många flyktingar och nyanlända ber om att få svenska handläggare i olika sammanhang eftersom de blir bättre behandlade då än av vissa utrikes födda myndighetspersoner. Vi har fått det önskemålet så många gånger att det inte längre kan ignoreras.

Den värsta formen av kulturrasism står pk-isterna för, t.ex. Weiderud som hävdar att muslimer inte förstår bättre än att diskriminera homosexuella eller feminister som påstår att det inte finns några hedersrelaterade brott. The soft bigotry of low expectations som det heter.
Alla former av odemokratiskt och brottsligt beteende skrämmer eller åtminstone provocerar mig men jag har aldrig förstått varför man ska försvara mångkultur. För mig är det bara ett faktum. Det finns människor med olika kulturer i Sverige (deskriptiv mångkultur) men det betyder inte att alla kulturella företeelser ska försvaras som om alla kulturella särdrag skulle vara lika mycket värda (normativ mångkultur).

Vi har gjort oss av med många destruktiva kulturella företeelser i Sverige genom åren - häxprocesser, barnaga, dödsstraff, offentlig prygling etc etc. Det var ett elände som helt enkelt skulle förbjudas och motverkas. Detsamma gäller vissa kulturella företeelser som invandringen fört med sig - barnäktenskap, tvångsäktenskap, extrema former av kvinnförtryck, omskärelse av både flickor och pojkar, vissa former av organiserad brottslighet och hedersvåld etc. Jag skiter fullständigt i om de företeelserna är någons kultur, de ska elimineras. 

Jag försvarar de mänskliga rättigheterna och individens frihet, inte kulturer. Om de senare inte bryter mot de förra så får folk göra vad de vill för min del. Då behöver jag varken försvara eller motarbeta dem.            
    

Jag tror inte att det är så oskyldigt som det verkar utan att "beskyddarna" i grunden har en kass människosyn. Jag menar att det är den värsta sorten eftersom den är subtil och svårare att bemöta än mer uppenbart förakt.Hur menar du nu? Exakt vad är det som ska försvaras och på vilket sätt strider det mot mitt inlägg? 
   .   

Så före invandringen var nordborna bara ett gäng grymma barbarer? Det är faktafel om något. Vikingarnas system med ting, administration och rättsväsende lade grunden till de första större samhällena i västra Europa, bl.a. det engelska kungadömet.

Vid ett ting kunde alla, män som kvinnor, lägga fram sin åsikt, reda ut tvister och planera för det kommande året. Alla förväntades delta. Kvinnor hade en respekterad ställning under vikingatiden och deras åsikter vägde lika tungt som männens. Brott bedömdes av ett stort antal rådmän och rådgivare för en så rättvis dom som möjligt. Äktenskapslagar gällde båda könen, t.ex. straffades män och kvinnor lika för äktenskapsbrott. De miste då rätten till makan/maken. Barn under 15 år kunde inte straffas.

Det första alltinget hölls på Island 902 och utgjorde den första nationalförsamlingen i Europa.      

Självklart har vi senare tagit intryck av Upplysningen, mycket starkt i Sverige faktiskt, och många andra konstruktiva influenser utifrån men jag köper inte mångkultur som enda förklaring till att vi idag lever i en demokrati som värnar de mänskliga rättigheterna. Det har varit en lång process som svenskarna har tagit aktiv del i och också bidragit till. Begreppet "Ombudsman" som numera används i flera länder kommer t.ex. från fornnordiskan.

"Ordets ursprung finns i fornsvenskans umbuðsmann och i ordet umbuds man, som betyder representant. Det första dokumenterade bruket av ordet är på svenska. I den danska Jyskelagen från 1241 är termen umbozman och står för en kunglig myndighetsperson i ett härad. Från 1552 används ordet även i andra skandinaviska språk såsom det isländska "umboðsmaður", det norska "ombudsmann" och det danska"ombudsmand".

Den moderna användningen av termen började i Sverige, med Justitieombudsmannen som instiftades genom 1809 års regeringsform. Införandet skulle säkerställa medborgarnas rättigheter genom att skapa en myndighet som var oberoende av den verkställande makten. Föregångsämbetet var ämbetet Justitiekanslern som var - och är - regeringens ombudsman, medan Justitieombudsmannen sorterar under Riksdagen.

Det svenska ordet ombudsman har under 1900-talet lånats till en rad språk, bland annat engelskan."

Ett annat exempel är ju DO - ombudsmannen mot etnisk diskriminering så tacka vikingarna för den! 
  

Kristendomen är ju ironiskt nog ett klockrent exempel på hur influenser utifrån, i det här fallet Mellanöstern, kan försämra villkoren för invånarna i ett visst område. De nordiska kvinnorna hade t.ex. en betydligt bättre ställning innan kristendomen kom till Norden med sina patriarkala auktoritära influenser.

Jag är övertygad om att det svenska samhället fortfarande präglas av den fornnordiska kulturen, mer än vi kanske inser generellt. Men jag tror också att kombinationen av fornnordiska stoiska och förnuftiga ideal, protestantismens arbetsmoral, Upplysningen och socialdemokratins folkhemsbygge tillsammans har format vårt unika demokratiska, jämlika samhälle. 

Vikingarna var fenomenala på att ta till sig främmande kulturers konstruktiva influenser, t.ex. så enkla saker som stigbyglar från centraleuropeiska folk eller svärdsmide från Normandie, men resten ratade de. Jag tror att det alltid har varit en framgångsfaktor i Sverige - vi tar till oss det som kan förbättra vårt samhälle men är skeptiska mot det som försämrar (när det gällde kristendomen hade vi inget större val även om det handlade mer om affärsuppgörelser). 
  
De flesta invandrare som Sverige har tagit emot de senaste tjugo åren kommer från länder med lägre levnadsstandard, odemokratiska styrelseskick, usel kvinnosyn, lägre teknologisk och vetenskaplig utvecklingsnivå etc. Visst kan de bidra med arbetskraft (även om sysselsättningsgraden är mycket låg bland senare års invandrargrupper), nya perspektiv i t.ex. politiken, maträtter, musik och teater, men i övrigt har de nog mer att lära av det svenska samhället än tvärtom, annars skulle folk inte komma hit i sådana mängder som de gör.

Jag tror att Sverige kan lära sig mycket av länder som t.ex. Tyskland, Japan och våra nordiska grannländer men Irak, Somalia och Afghanistan - länder som folk flyr från en masse? Inte mycket. Ge mig gärna konkreta exempel på motsatsen om du kommer på något.