Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

så nu är båda jag och min mamma dåliga föräldrar....

lägg ner nu!

dom lär sej att man inte gör så!!! för dom vet att vuxna vet bäst !!

Det är fö ingen metod uppfunnen av AW utan hon har bara beskrivit det som tusentals mödrar gjort innan henne. Fråga vilken 60-talist och äldre och de kommer fatta vad det handlar om.

Då borde du kunna få svaret från vem som helst i stort sett. Vilket svar fick du när du frågade dem?

" Föräldrarna borde väl föregå med gott exempel" jag och min mamma är inget bra exempel då... alltså dåliga föräldrar!!

Men, vad det snackas blöjor!!! Inte kommer vi/ni nånstans o egentligen menar ni i princip samma sak. Man byter en bajsblöja så snart man märkt att barnet bajsat. (punkt)
Hur gör ni som regelbundet byter under natten? Går ni och luktar på barnet eller vaknar barnet o säger till? Är alltså seriöst nyfiken (vi har inte det bekymret här...) Det är ju kanske inte så konstigt om föräldrar inte märker att det har bajsats om barnet inte säger till...?

Själv bytte jag om jag märkte/såg att de bajsat men inte sjutton ställde jag en klocka och kollade hela natten.

Och då fick han gråta sig till sömns?

Du vände dig visserligen inte till mig, men jag kan säga varför å våra vägnar här hemma.

Friammade,samsov och bar konstant i sjal i nästan 5 månader med min förste, ändå missnöjd bebis jämt Hittade BB och började styra upp sömnen, satsade på omsomning när bebis vaknade, uppehåll i tuttningen på ett par timmar, för att sedan äta massor och hålla aktivt program dessemellan, nöjd bebis
Jag var en sådan där osäker mamma som ni pratar så nedlåtande om, som behövde konkret hjälp att komma ur en väldigt svår start.

Jag har redan berättat det för dig men vi fick också gladare bebisar när vi började söva om innan de vaknade. Efter en vecka sov de över skarvarna av sig själv. Att barn tar sig den sömn de behöver tror jag inte alls på. Att lämna en skrikande bebis med ramsor eller husljud i bakgrunden finns det dock ingen anledning till.

Den här metoden för att ge flaska går alltså ut på att man håller fast barnet så att det måste äta även om det inte vill? Eller kan barnet ta en paus från flaskan? 

Ja just det, det är det klippet jag tittade på. Jag blir helt kall i magen. Är det meningen att barnet ska äta även om det inte vill, även om det måste ta en paus? Jag inser att jag ställer frågor som en 12-åring, men jag fattar inte. Varför är det viktigt att hålla fast barnet? 

Menar du att syftet med fasthållningen är något sorts tips på hur man ska undvika att bebisens handreflexer får bort flaskan från munnen? Det verkar som en väldigt avancerad teknik för något så enkelt. Jag tolkar det som att syftet är att barnet ska äta, eftersom "det inte finns så mycket annat att välja på" i den fastlåsta positionen.

Det står att man ska "tratta in" innehållet i flaskan och "bryter lilla ungen samman, låtsas som om DU bestämt att det är dags för rap just nu, och hiva upp barnet över axeln. Banka milt men effektivt i lilla rumpan, nerifrån och upp (ingen får somna här). Återgå strax, snabbt och tveklöst, till ömma järngreppet för påfyllning, så många gånger som behövs, tills lilla barnet är proppmätt Exclamation".

Nej, jag tolkar inte det här som en teknik för att få bort barnets handreflexer, utan ett teknik för att göra barnet proppmätt. Jag tolkar det som en teknik att inte lyssna på barnets signaler, eftersom man tydligt ska visa att om barnet "bryter ihop" är det ingenting man speglar på något sätt - utan då ska man låtsas att det är dags för en rap. Personligen föredrar jag att signalera till mitt barn att jag ser henne, att jag speglar hennes signaler och lyssnar på henne. Inte att det är jag som bestämmer när jag "trattar in" maten. 

Yes. I förlängningen leder ett sådant beteende till en osäkerhet hos barnet när det gäller de egna känslorna. Att inte få sina känslor speglade, utan tvärtom motsatta reaktioner, är fullständigt uppåt väggarna eftersom barnet ägnar varje vaken stund åt att registrera hela sin omgivning. En förälder som ger motsatta signaler på det bebisen sänder ut, förmedlar ett budskap som förvirrar och lägger locket på. Detta är fullständigt grundläggande, men ju mer jag läser om AW desto mer förstår jag att hon faktiskt är ute efter att uppfostra dessa bebisar till hur de ska reagera på sina egna känslor. Regissera deras känslotillstånd med hjälp av utebliven spegling. Väldigt oroväckande får jag säga. 

När man som liten känner en känsla men får helt motsatt reaktion på den känslan, börjar man så småningom att tvivla på sina egna känslor. Andras tolkning av det jag känner är alltså det som gäller, och det är här det går fel. Istället för att föräldern speglar barnet och signalerar att den läser av känslorna, så är det barnet som börjar spegla förälderns motsatta reaktioner och riskerar så småningom att skapa ett "as if"-jag. En "som om"-personlighet. Där man agerar och reagerar som omgivningen förväntar sig och man pressar ner de riktiga känslorna bakom de påhittade, förväntade känslorna. Jag anser att det är otroligt farligt det som AW förespråkar,är att låtsas att man inte ser eller hör barnets skrik, att skratta och vara glad när barnet gråter. Och vad gäller matsituationen är det som hon kallar "ängslig överkoncentration" i själva verket en del av anknytningen. Barnet ligger och inspekterar sin förälder under matstunden, lär sig varje del av ansiktet, men får också en viktig kontakt via ögonen. En förälder som vägrar att titta sitt barn i ögonen under matstunden, för att barnet ska äta sig mätt, prioriterar själva mättnadskänslan före närheten. Något vi vet i själva verket är sekundärt, eftersom närhet alltid kommer först när små barn får välja själva.

Jag vet att du vet allt det här. Men det måste skrivas ner, då någon förhoppningsvis tar till sig åtminstone lite grann av det. Att ignorera sitt spädbarn är helt utan undantag aldrig bra. Det kan i själva verket vara farligt att göra det.

Ja, jag läste om detta bara för några dagar sedan och fylldes av vanmakt faktiskt. Det är fullständigt horribelt och jag hade önskat att det uppstod någon sorts motståndsrörelse faktiskt, som kunde sprida sig till BVC eller andra ställen där föräldrar får information och vägledning. Jag vet inte hur annars man ska göra för att få ut budskapet om hur fullständigt galet det är att använda dessa metoder på sina barn.

Gud vad bra gjort av dig! Ja, det här är nog det man kan göra. Personligen har jag varit mycket mer hetsig och aggressiv i diskussioner av det här slaget förut, men jag insåg att det inte leder någon som helst vart. Det är bättre att lugna ner sig och försöka belysa problemet, istället för att hacka sönder. När man kritiserar någons behandling av sitt eget barn är det dessutom bäddat för en låsning och det får man ha i bakhuvudet. Folk gör ju inte heller det här för att skada sina barn, utan för att de tror att det är det bästa. Kanske kan de få sig en tankeställare i diskussioner av det här slaget, jag hoppas det.

Men det ska bli väldigt intressant att se vad han har att säga om boken, uppdatera mig gärna!