Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

Den här metoden för att ge flaska går alltså ut på att man håller fast barnet så att det måste äta även om det inte vill? Eller kan barnet ta en paus från flaskan? 

Men alltså... nu har jag tittat på klippet och kan konstatera att det handlar om att hålla fast barnet. "Det finns inte så mycket annat att välja på" än att äta. Det är självklart helt förkastligt. Min egen bebis behöver ta många pauser när hon äter, för att andas, hicka, svälja, spy, känna efter om hon är mätt, eller titta på något som ser intressant ut. Det är så bebisar fungerar och i vissa perioder mer än andra. Man får hålla ut och hitta genvägar för att få barnet mätt, men man håller inte fast det och tvingar i barnet mat som om man tvångsmatade en gås. Bebisar är lika mycket människor som vi och har rätt att tacka nej till mat, att ta en paus, att känna sig mätta fast de borde vara hungriga och vara "trassliga" som AW uttrycker det. Det är inga robotar. 

Ja just det, det är det klippet jag tittade på. Jag blir helt kall i magen. Är det meningen att barnet ska äta även om det inte vill, även om det måste ta en paus? Jag inser att jag ställer frågor som en 12-åring, men jag fattar inte. Varför är det viktigt att hålla fast barnet? 

Men herregud. Din son är 5 månader. Varför vill du ha kontroll över honom? Varför använder du ens det ordet? Du skriver också att han har "koncentrationssvårigheter". Det har bebisar i den åldern, alla bebisar. Eftersom de är bebisar. Det ingår. Att du inte kan hantera det är inte hans fel och det borde inte vara hans problem, men du gör det till hans problem när du håller fast honom och tvingar honom att äta. 

 

Jag vet inte vad jag ska säga. Varje gång jag är dum i huvudet nog att klicka mig in i en AW-tråd så slutar det med att jag sitter och mår illa. Man kan väl för fan inte tvinga en bebis att äta! Den måste ju få pausa, om inte annat för att räta sig upp och kräkas eller rapa. Eller bara känna efter, för guds skull. Och detta köper människor, detta gör människor med sina bebisar: trycker i dem mat medan de håller fast dem. Helt makalöst. 

Jag flaskmatar mitt barn själv och om jag skulle hålla fast henne på det sättet med flaskan i munnen i ett låst läge skulle hon spy så att det sprutade ur näsan. Hon skulle också börja gråta eftersom hon behöver pausa ibland, som alla bebisar gör på ren instinkt vare sig de tar bröst eller flaska. De behöver ibland släppa taget och känna efter, rapa, spy, sätta sig upp lite eller helt enkelt känna sig färdiga. Att hålla undan händerna är en annan sak, jag parerar min unges händer varje dag eftersom hon reflexmässigt drar bort flaskan fast hon vill fortsätta suga. Precis som jag parerar hennes händer när hon är nära att peta ut ögonen på sig själv. Det är inte samma sak som att hålla fast henne i ett låst läge med en flaska i munnen som hon inte kan ta sig ur.

Menar du att syftet med fasthållningen är något sorts tips på hur man ska undvika att bebisens handreflexer får bort flaskan från munnen? Det verkar som en väldigt avancerad teknik för något så enkelt. Jag tolkar det som att syftet är att barnet ska äta, eftersom "det inte finns så mycket annat att välja på" i den fastlåsta positionen.

Det står att man ska "tratta in" innehållet i flaskan och "bryter lilla ungen samman, låtsas som om DU bestämt att det är dags för rap just nu, och hiva upp barnet över axeln. Banka milt men effektivt i lilla rumpan, nerifrån och upp (ingen får somna här). Återgå strax, snabbt och tveklöst, till ömma järngreppet för påfyllning, så många gånger som behövs, tills lilla barnet är proppmätt Exclamation".

Nej, jag tolkar inte det här som en teknik för att få bort barnets handreflexer, utan ett teknik för att göra barnet proppmätt. Jag tolkar det som en teknik att inte lyssna på barnets signaler, eftersom man tydligt ska visa att om barnet "bryter ihop" är det ingenting man speglar på något sätt - utan då ska man låtsas att det är dags för en rap. Personligen föredrar jag att signalera till mitt barn att jag ser henne, att jag speglar hennes signaler och lyssnar på henne. Inte att det är jag som bestämmer när jag "trattar in" maten. 

Fantastiskt. 

Yes. I förlängningen leder ett sådant beteende till en osäkerhet hos barnet när det gäller de egna känslorna. Att inte få sina känslor speglade, utan tvärtom motsatta reaktioner, är fullständigt uppåt väggarna eftersom barnet ägnar varje vaken stund åt att registrera hela sin omgivning. En förälder som ger motsatta signaler på det bebisen sänder ut, förmedlar ett budskap som förvirrar och lägger locket på. Detta är fullständigt grundläggande, men ju mer jag läser om AW desto mer förstår jag att hon faktiskt är ute efter att uppfostra dessa bebisar till hur de ska reagera på sina egna känslor. Regissera deras känslotillstånd med hjälp av utebliven spegling. Väldigt oroväckande får jag säga. 

När man som liten känner en känsla men får helt motsatt reaktion på den känslan, börjar man så småningom att tvivla på sina egna känslor. Andras tolkning av det jag känner är alltså det som gäller, och det är här det går fel. Istället för att föräldern speglar barnet och signalerar att den läser av känslorna, så är det barnet som börjar spegla förälderns motsatta reaktioner och riskerar så småningom att skapa ett "as if"-jag. En "som om"-personlighet. Där man agerar och reagerar som omgivningen förväntar sig och man pressar ner de riktiga känslorna bakom de påhittade, förväntade känslorna. Jag anser att det är otroligt farligt det som AW förespråkar,är att låtsas att man inte ser eller hör barnets skrik, att skratta och vara glad när barnet gråter. Och vad gäller matsituationen är det som hon kallar "ängslig överkoncentration" i själva verket en del av anknytningen. Barnet ligger och inspekterar sin förälder under matstunden, lär sig varje del av ansiktet, men får också en viktig kontakt via ögonen. En förälder som vägrar att titta sitt barn i ögonen under matstunden, för att barnet ska äta sig mätt, prioriterar själva mättnadskänslan före närheten. Något vi vet i själva verket är sekundärt, eftersom närhet alltid kommer först när små barn får välja själva.

Jag vet att du vet allt det här. Men det måste skrivas ner, då någon förhoppningsvis tar till sig åtminstone lite grann av det. Att ignorera sitt spädbarn är helt utan undantag aldrig bra. Det kan i själva verket vara farligt att göra det.

Inte är det fel att använda napp som AP-förälder. 

Inflik: personligen är jag övertygad om att vissa barn mår utmärkt av vissa av AW:s idéer. Jag har sagt det förut, men jag tycker inte att din beskrivning av hur ni har det är representativt för det som jag och andra kritiserar hos AW. Jag förstår dock varför du vill beskriva hur ni har gjort, och det kan säkert fungera som en sorts motpol eller balansering av den massiva kritiken mot AW, men jag har alltså inte många invändningar till det du skriver. Att sova i en bajsig blöja är inte alltid per automatik dåligt eller farligt, tvärtom brukar man (inte bara AW) väl säga att man just inte ska hålla på och väcka om barnet sover djupt. Mitt barn har flera gånger bajsat i sömnen utan att jag har märkt det (eftersom jag har sovit själv) och det har inte varit problematiskt alls. Men det är ju inte heller detta (bajsig blöja per se) som jag ser som allvarligt, utan när föräldrar på AW:s inrådan låter barn ligga och gråta i en bajsblöja för att de ska lära sig att det inte funkar att bajsa. Man blir inte upplockad för det, typ. Där är det direkt vanvård anser jag, eftersom barnet signalerar att det inte mår bra men att dessa signaler ignoreras med flit. 

Jag tror också att det finns mycket vettigt där, faktiskt. Men problemet är att detta vettiga helt överskuggas av det ovettiga. Det finns såpass många återkommande och högst alarmerande element i det som AW och vissa anhängare förespråkar, att mitt personliga intresse för det vettiga helt och hållet dalar. När jag har sett AW tipsa om sådana här saker som jag tog som exempel, så vänder jag mig hellre till andra "metoder" eller idéer eftersom hennes trovärdighet känns helt förlorad. På det här forumet, där AW själv i allra högsta grad är väldigt aktiv, så finns det saker som får en att bara sitta och gapa. Det är direkt vanvård, och det är vanvården jag reagerar på. Inte russinen i kakan. Men jag förstår att du har plockat ur dessa russin och att du inte vanvårdar dina barn, inte enligt mina mått mätt åtminstone. Allt är inte svart eller vitt, det förstår jag. Men jag är ytterst skeptisk till AW, hennes idéer rent generellt och hela den här kulten omkring henne.

Ja, jag läste om detta bara för några dagar sedan och fylldes av vanmakt faktiskt. Det är fullständigt horribelt och jag hade önskat att det uppstod någon sorts motståndsrörelse faktiskt, som kunde sprida sig till BVC eller andra ställen där föräldrar får information och vägledning. Jag vet inte hur annars man ska göra för att få ut budskapet om hur fullständigt galet det är att använda dessa metoder på sina barn.

Gud vad bra gjort av dig! Ja, det här är nog det man kan göra. Personligen har jag varit mycket mer hetsig och aggressiv i diskussioner av det här slaget förut, men jag insåg att det inte leder någon som helst vart. Det är bättre att lugna ner sig och försöka belysa problemet, istället för att hacka sönder. När man kritiserar någons behandling av sitt eget barn är det dessutom bäddat för en låsning och det får man ha i bakhuvudet. Folk gör ju inte heller det här för att skada sina barn, utan för att de tror att det är det bästa. Kanske kan de få sig en tankeställare i diskussioner av det här slaget, jag hoppas det.

Men det ska bli väldigt intressant att se vad han har att säga om boken, uppdatera mig gärna! 

Kommer du nån vart?

Hon inser inte att hon inte inser med andra ord?

Det här får mig att förstå att jag inte förstod allt jag tyckte att jag förstod men att jag förstod mer än hon förstod trots att hon inte förstod någonting alls och inte ens det. 

*kan inte slå det där*