MalinEddie skrev 2011-10-06 11:08:26 följande:
Nej, tryckpressen kallar hon det verktyget. Jag har svårt för flera av verktygen men speciellt det hon kallar skruvstädet. I den här tråden beskriver hon det.
"
Brutala solfjädern: Lägg tillrätta. Armarna upp, benen ut, huvudet bort från dig + omedelbar solfjäder, statisk och bestämd: DU ÄR TYST. DU LIGGER NER. Inte huvudet och inte lilla kroppen ska ha en chans att slingra fram några frågetecken på det beskedet. Håll kvar så, enligt skruvstädsmodellen, tills hans utbrytningsförsök ebbar ut och han börjar slappna av, tyst. Stå kvar. Du kan släppa av lite på det mycket pressande greppet när du känner att han har mjuknat i kroppen och är stilla, men minsta förnyad anspänning i sänghalmen föranleder ett nytt obevekligt skruvstäd. Stå kvar. Pröva på att släppa efter en anings aning enligt ovan - men återgå till skruvstädet så fort han börjar krångla det minsta igen. Osv. Ge dig inte, tänk på annat under tiden, ha mörkt i rummet och låtsas att du mediterar
Lyssna till andhämtningen: när den är alldeles lugn kanske han hinner somna eller rentav redan har somnat. Det gör ingenting, i denna kris-minikur
Stå hellre en liten aning för länge än för kort. Smit ut snabbt med ramsan modell bekräftelse, lugn och rätt låg, x 4."
I samma tråd säger hon också:
"Och på natten och särskilt på de tidiga morgnarna är det då lite svalkande likgiltighet som gäller. Kan också kallas mera förtroende för barnet
Ju bättre liv han lever på dagarna, desto obefintligare "liv" kan han ha det på nätterna, om du förstår vad jag menar. Vet du att han har fått allt han behöver på dagarna och mer därtill, kan du faktiskt högaktningsfullt strunta i honom på nätterna och betro honom förmågan att själv ta hand om sina såkallade livskriser
Ge honom en upplysningsramsa direkt på morgokulan och / eller sätt på någon glad musik (utan sång) så att ni båda slipper höra eländet
Och gå sedan och lägg dig med öronproppar eller en kudde i varje öra.
Det är inte synd om honom. PÅ NATTEN SOVER MAN. Punkt slut. Får han för sig något annat, av och till, är det hans problem
Det löser han. Förr eller senare. Du kan bara ge honom förutsättningarna, och det gör du - och det är verkligen vackert så."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=7&...Fy fan. Det jag ser framför mig är en lite för trött förälder, en lite för desperat förälder och ett barn som kämpar emot. För att få barnet tyst och stilla så lägger föräldern på lite för mycket vikt och efter ett tag slutar barnet kämpa emot. Men inte för att det somnat utan för att den krossats till döds.