För min del får ni mer än gärna skriva om era tankar angående KS här i tråden, jag tycker det är av intresse hur alla upplever situationen innan sina förlossningar.
Bouillotta: Vad skönt att du slapp bråka och kämpa ang KS! Nu kan du verkligen njuta den sista tiden och förbereda dig, vad skönt! Kram!
Igår morse kände jag helt plötsligt hur det rann ur mig. Jag har haft väldigt vattniga flytningar så jag trodde att det var det, men hoppades självklart att det var vattnet som gick. På toa upptäckte jag att det var blod! Färskt blod som rinner ur mig. Tjejer, jag fick sån panik, alla känslorna vid mina missfall kom tillbaka och jag bara skakade i hela kroppen.
Ringde förlossningen som ville jag skulle komma upp, maken kom och hämtade mig. Hade då blött igenom ett trosskydd och satt på mig en binda. Blödningen hade slutat när vi kom till fl och alla undersökningar visade att allt såg jättebra ut.
Jag hade varit hos min BM dagen innan som gjort en undersökning för att se om jag hade öppnat mig och det var antagligen därför det blödde. Borde ha räknat ut att det var därför men fyyyyy vad rädd jag blev, helt panikslagen!
Iallafall är jag öppen 2 cm, har oregelbundna värkar och känner ett jättetryck neråt, så vi hoppas att de kommer snart, nu vill jag träffa dem!
7feb: Det är det jag är rädd för, att jag ska behöva gå i en vecka till. Men läkaren sa att hon inte trodde att det var så långt kvar, men jag vågar inte hoppas...
Julia: åh, vad söt du är och vilken jättefin mage! Mensvärk är normalt, livmodern börjar förbereda sig. Vad tyckte du om profylaxkursen?
Bouillotta: vad spännande, häftigt att veta och kunna förbereda sig.
GRATTIS!!! Vad skönt att allt gick bra. Vilken lycka!! Kramar i massor till hela familjen!
Nu är de här! Adrian föddes 10.38 och Luca föddes 11.01. Allt gick bra, det gick då snabbt när jag öppnade mig att det inte hann med ngn epidural. Allt gick jättebra och vi mår jättebra!
Adrian vägde 2540g och var 46 cm. Luca vägde 2700 och var 47 cm. De föddes i v 38+5. Skriver fl berättelse när jag har tillgång till dator. Kram!
Hej tjejer! Äntligen får jag lite tid vid datorn! Min fl-berättelse i snabba drag
Vattnet gick kl 2 natten till söndagen den 22/4, då ringde jag in till fl och fick en tid för kontroll kl 11 dagen därpå om inte värkarna satte igång. Det gjorde dem när vi la på och efter en timme var det bara 4 min mellan dem. Vi har ca 30 minuter till sjukhuset och under resan blev det bara 1 min mellan värkarna. Det var jätteintensivt och jag minns allt lite dimmigt.
Kl4.45 var vi inne på fl, då var jag öppen 4 cm. Jag fick lustgas och den hjälpte mig bra, jag mådde inte dåligt av den och kunde använda den genom värkarna. Jag bad genast om epidural när vi kom in och de beställde det åt mig. Efter några värkar hade jag helt plötsligt öppnat mig helt! Då hade det kanske gått drygt 1 timme så någon epidural hann jag inte med.
Lustgasen hjälpte fram till krystvärkarna kom, sen ville jag inte ha den längre, det blev för mycket att tänka på även om min man skötte den åt mig.
Pga att jag öppnade mig så snabbt blev krystvärkarna mindre intensiva, ibland fick de säga till mig att nu kommer det en värk och jag hann inte med att ge allt i krystarna, vilket drog ut på det. Jag låg och krystade i över 4 timmar, jag var helt slut och visst gjorde det ont (jag hade ju ingen bedövning), men jag hade två underbara BM, en underbar sjuksköterska och två underbara läkare vid min sida hela tiden som uppmuntrade och styrde mig. Min man gjorde ett suveränt jobb. Först kom Adrian och 23 minuter senare kom Luca. Adrian tig lååång tid på sig ut genom öppningen, men Luca var ute efter två krystningar. Maken fick ta hand om A direkt och jag fick upp L på bröstet när han kom ut. Jag trodde jag skulle vara alldeles känslosam och gråta och så, men det enda jag kända var "nu är jag hel, så här ska det vara"
Nu är mina fina pojkar 10 dagar gamla, de har redan gått upp så att de väger mer än när de föddes (de tappar ju alltid lite vikt de första dagarna), att man kan känna så mycket kärlek för någon är otroligt! Jag vet att det är en klyscha, men all smärta är värt det som kommer efteråt!
Turitella: Underbara bilder, skönt att höra att allt har gått så bra!
Belfen: Blir det imorgon?? Spännande!
7feb: Nu är det nära! Några känningar?
Julia: Jättefina bilder, du är så vacker!!
Slänger in en lite blid på mina små mirakel taget första natten tillsammans på BB, Adrian till vänster och Luca till höger.
