Vår- /Sommarbebis 2012 efter IVF

moii: Nej, jag är inte 100% överlycklig hela tiden. När jag på natten går upp för att kissa för 7:e gången och magen krampar och höfterna strejkar då är jag väl inte världens mest positiva. Det jag tror jag klagar mest över är allt jag inte fixar att göra, har jag haft en dag där jag tex städat lite och varit och handlat så klarar jag inte mer och måste vila i två dagar efteråt, det kan jag tycka är jobbigt. Jag har orken och energin men jag får så förbaskat ont.

Jag har skrivit det förr, att man ibland känner sig negativ, orolig, deppig är helt okej och det viktiga är att inte ha dåligt samvete för det, alla känslorna är viktiga och värda att accepteras.

Men jag har ganska lätt att vända det negativa till att känna tacksamhet, så även om natten har varit fruktansvärd så kan jag vakna på morgonen och vara glad över magen. Lite luddigt...Förstår du hur jag menar?

Julia: Precis så är det! Man vill men kan inte.. Tack, jag tycker allt att det börjar bli lite tungt nu, men de verkar trivas bra, så det är väl bara att fortsätta vänta!

7feb: Det är nog första gången i hela mitt liv som jag har blivit kallad nätt, det kommer jag leva på läääänge!
Jag har ju "bara" gått upp 6,5 kg än så länge, BM trodde jag kanske kommer gå ner 10-15 kg efter förlossningen. Jag ser inte riktigt själv att jag har smalnat av, men alla säger det. Fick en påse med byxor och kjolar (inte mammakläder) av en kompis  och blev jättebesviken när jag såg att alla kläder var typ två strl mindre än det jag hade innan jag blev gravid... men allt passade utmärkt, så det är väl bara att inse att bli gravid var den bästa bantningskuren för mig (synd att det tog 7,5 år och 20 kg upp på vägen bara)...

Såklart måste vi hålla ihop när bebisarna är här! Då ska vi ju stötta varandra genom vaknätter, jobbig amning, ledsna bebisar, första leenden, stress och press och massor av kärlek!!!!

Moa Li: Vad härligt att du mår så bra! V 30, det går snabbt nu, bara att inse att det kanske är dags att dra ner på tempot. Väldigt bra beskrivet hur det känns i korsryggen, precis så har jag också, som mjölksyra. Höftbenen känner jag också av på natten, måste vända på mig hur mycket som helst, vilket inte är lätt med kanonkulan!
Jag är också lite orolig inför amningen, mest för att mina bröstvårtor är extremt överkänsliga, är rädd att det kommer göra så ont att jag inte klarar av det. Men det tar vi när det kommer, inget vi kan lösa just nu

Kram!

7feb: Vad skönt att ha fått tid!! Grattis!

Vi var på sista UL i tisdags, båda bebisarna vägde 2,6 kg och allt såg bra ut. Idag var jag hos BM och hon sa att ettan har fixerat sig. Jag vill verkligen att de ska komma ut nuuuu!
Går in i v 38 idag och maken och jag firar 8 årig bröllopsdag. Har varit ute och ätit på restaurang, kanske sista gången på ett bra tag...

Hur går det för er andra?

Bouillotta: Jag har haft jätteproblem med min navel under graviditeten. Jag har ganska djup navel och när magen började växa och den började tryckas utåt så var den superöm, det gjorde ont att ha kläder på sig (fast det var jag ju tvungen att ha... ett konstigt samhälle vi lever i ). Sedan fick jag en rejäl infektion i den, då började jag göra rent morgon och kväll med tops och ljummet vatten, plus efter att jag duschat så såg jag till att den blev torr med hjälp av tops. Måste fortfarande göra det, för så fort jag slarvat ett par dagar så börjar den ömma igen.
Slut på navel-rapport!

Julia: jag kan förstå att det var svårt att inte inreda bebisrummet!! Låter som om det blev jättefint!
När jag var runt v 31 hade jag en otrolig separationsångest från magen. Kunde få lite panik när jag tänkte på att jag inte skulle få vara gravid länge till. Inatt satt jag på toa och grät för att jag bara vill ha ut dem. Tror det är kroppens magiska sätt att få gravida att knyta an till sitt barn. När man börjar närma sig slutet får man lyckokänslor över magen så att man står ut lite till. När man är i slutet så vill man gärna få ut dem och är sååå redo att bli mamma. Så tror jag.

Ego: var på sista föräldragruppen igår. Den har faktiskt varit bra, jag som var så avvaktande i början. Igår fick vi lära oss att bada bebisarna och de som inte hade bytt blöja förut fick öva på det. Jag blev så kär i min man när han försiktigt, försiktigt bytte blöja på en docka och sen när han var färdig lyfte han upp den och höll den mot sin axel, som en faderlig reflex...
Vi firade 8 årig bröllopsdag igår, var ut och åt på resturang, det känns som om det kommer dröja ett tag innan det händer igen.

Belfen: Precis så känner ja också!! Hela graviditeten har gått så himla snabbt, jag kan inte fatta vad tiden har sprungit iväg. Men de här sista två veckorna har känts som två månader!

Jag tänkte på det inatt (när jag som vanligt inte kunde sova) att innan, när jag kämpade, så läste jag allt om hur det kunde kännas när man var gravid, jag letade alla tecken och läste in varenda liten signal till att jag kanske, faktiskt kunde vara gravid. Nu gör jag precis samma med förlossningen, känner efter och analyserar och jämför för att kanske, kanske kunna ana att det är på gång! Fast den här gången vet jag ju att det kommer att hända snart, så var det ju inte med graviditeten...

Julia: vad söt du är!! Myyys med vagn, vår får stå ihopvikt eftersom den är stor och huset litet...

Inga känningar ännu, fast jag storstädade hela huset i torsdags, grejjade ute och hade besök igår samt ätit ananas.... Jag tror de kommer stanna till jul, eller i värsta fall, tills de tar studenten!

MissCat: tack för tipset. Jag har köpt en di-napp på apoteket, är det en sådan du menar? Nu plussar du ju snart så snart kommer du väl hit till denna tråden!!
Kram sötis!

Har legat med värkar hela natten. Ringde till fl vid 2-tiden, fick gärna komma in men valde att stanna hemma. Duschade varmt vid 5-tiden och då släppte det så jag iallafall kunde sova. Nu har jag inte alls lika ont, lite mensvärk, men vi ska åka in och kolla i em iallafall. Hopps, hoppas det är något på gång...

Inga bebisar ännu. Jag är fortfarande hemma med värkar som kommer och går, det är något på gång men det känns som om det kommer att dröja. Jag känner en jättetyngd neråt och har en del onda sammandragningar, sen kommer det helt plötsligt en jättevärk som jag måste andas igenom. Suck, kan det inte bara sätta igång på riktigt!!!