BF i slutet av Februari?? Här är vi nu!

Nattvinge, om du varit sjukskriven mer än två veckor är det fk som betalar sjukpenning och då är de alltså inblandade. Om du varit sjukskriven max två veckor är det jobbet som betalar och då är det dem du ska ringa och tjata på om du inte fått lön när du borde. Hos oss strular inte jobbet, lönen (och sjuklönen) kommer alltid när den ska. Och FK kinkade inte det minsta, men det lär de inte göra när det gäller tvillinggraviditeter eftersom de räknas som riskgraviditeter.

Cast77, ALLA har rätt att klaga! Alla upplever situationen olika och man måste få tycka att det är jobbigt även om det finns andra som tycker att det är jobbigare. Och avsett hur jobbigt det är att vara gravid finns det alltid de som har det ännu sämre osv. Så klaga på du, här är det i alla fall fritt fram!

Minns inte om jag sagt något om smärtlindring, så med risk för att upprepa mig säger jag att jag hoppas att jag slipper medicinsk smärtlindring även den här gången. Men behövs det så behövs det och då får jag väl ompröva mina beslut. Och vad det gäller att bli ett monster under förlossningen, jag har rätt mycket temperament men var så fokuserad och koncentrerad på att föda barn sist att jag inte fann någon anledning att bli arg. Förutom när maken drack coca cola, vilket jag avskyr, och sedan kom och andades på mig *blääärk*.

Idag har jag varit på massage. Fick ett presentkort på nacke-axlar-rygg-massage i julklapp och det var alldeles ljuvligt. Alldeles för kort bara. Fick avslutningsvis ett rosmarinliniment på mina spända axlar, det skulle göra gott sa tjejen. Känns fortfarande rätt varmt och skönt på axlarna, avspänt liksom.

Ikväll är det dags för andra FUB med besök på bb. Känns inte jättelönt att gå på bb-visning, var ju där för knappt två år sedan, men kanske har de något speciellt att säga till oss tvillingföräldrar.

I övrigt, fullt ös i magen, tror att småtrollen kickar ut sig istället för att ta sig ut vanliga vägen... Och att de boxar på urinblåsan bara för att retas, jag har liksom två huvuden där nuförtiden.

Gnällig idag. Mår illa och har halsbränna. Men har varit hos bm, bra tryck och vikten uppåt som vanligt. Sf-mått 38. Spricker snart...

*måtte jag inte få två 5,7-kilosbebisar*

Sover inte heller särskilt bra. Men har sällan problem att somna första gången (dvs på kvällen). Däremot är det i princip omöjligt att somna efter att ha varit och kissat vid tretiden. Torr i munnen, halsbränna, nästäppa och ett bäcken som vid den tiden på dygnet bara värker. Plus att barnen verkar använda min urinblåsa som boxboll, för det spelar ingen roll att jag var på toa för 2 minuter sedan, jag känner mig ändå konstant kissnödig...

Har förresten fått besked från dagis idag, får 3 dagar 5 timmar till att börja med i alla fall. Så det blir mån-ons-fre 9-14 för sonen. Hoppas att det funkar bra. Skönt i alla fall att slippa tre timmar varje dag.

Anniqa, de har kört 3 tim varje dag tidigare och tyckt att det funkar dåligt för barnen. Nu kör de 5 tim 3 dagar så gott det går. Men eftersom det är tre stycken som får syskon nu inom ett par månader så ska det eventuellt komma ett barn till och då får de ont om sittplatser vid matbordet, alltså var det inte säkert att det skulle gå att få till 3 gånger 5 timmar. Men nu verkar det i alla fall ha löst sig *suckar lättat*.

Alldeles färsk magbild förresten.

Go'förmiddag. Välkommen Weiring. Ni är ju inte sist, Axxette och Weiring, för det är jag med bf 3 mars. Även om jag mer och mer börjar känna "måtte jag inte gå tiden ut... ...för då spricker jag". Går in i v 35 idag, måste måste måste ju gå en vecka till för att få föda där jag vill (jag vet att jag tjatar men jag vill verkligen inte åka till Lund eller Kristianstad!!!). Finns inga tendenser till något annat än så länge och det är ju skönt. Siktar på alla hjärtans dag-bebisar, tycker att det skulle vara mysigt. Men jag antar att jag kommer att vara sist ut trots att jag bär två i magen, gissa om jag kommer att klaga och gnälla sista dagarna i februari *fnissar lätt*.

Har sovit gott en del av natten. Den del som inföll efter fyra var sonen vaken. Magen är inte riktigt i fas för honom, så det var därför han var vaken. När han väl bajsat framåt halv sex-tiden somnade han om och sov till nio. Det var han inte ensam om att göra.

Här var det också snökaos igår. Så pass att de ringde från dagis och bad oss hämta sonen, alla barnen skulle hem för de stängde verksamheten. Antar att de inte ville sitta där med tiotalet ungar som inte kunde komma hem.

Ska titta till maken och sonen som är ute och skottar. Ha en bra lördag!

Statistiken för tvillingförlossning säger väl ett par veckor före full tid, man räknas som överburen vid 40 fulla veckor om jag förstått det hela rätt. Men mår barn och mamma bra avvaktar man säkert innan man sätter igång.

Ystad, Ystad, Ystad. Födde sonen där och vill inte någon annanstans den här gången. Men de tar som sagt var inte emot förrän man gått 35 fulla veckor, och enligt de instruktioner jag fått är det Kristianstad som gäller för min del efter v 28 innan 35 fulla veckor passerats. Och det känns ju lagom kul att åka 10 mil över halva Skåne när jag inte har mer än 4 mil till Lund och dessutom har både familj och vänner där. Men men, förhoppningsvis stannar barnen en vecka till och sen blir det ju Ystad om inga komplikationer tillstöter.

Klåda, jotack, jag känner till begreppet. Känns alldeles ömt och kliigt ibland. Det som funkar bäst är luftning för min del. Men hur kul är det att knalla omkring med rumpan bar mitt i vintern (vi bor i ett gammalt hus, här är ALDRIG varmt)?

Ha en trevlig kväll! Nu ska jag kika in hos SnutteNuttan och beundra magen

axxette, resumé av tvillinggraviditeten så här långt; blev gravid i mitten av april 2005, konstaterade det i början av maj och var såklart själaglad, första försöket och allt. Men säg den glädje som varar, efter bara 12 dagar började jag blöda och graviditeten tog slut. Bm gav dock klartecken att "köra på", så så fort jag slutat blöda och testat negativt så öppnade vi "verkstan" igen. Snabba ryck även den gången, kände tydlig äl redan knappt 2 v efter mf och blev gravid igen. Testade positivt veckan före midsommar. Kände av graviditeten på en gång, illamående, trötthet osv. Det fortsatte att vara rätt jobbigt och dessutom växte magen jättefort. Mammakläder i v 10, tydlig gravidmage i v 12 osv. På inskrivningen i v 15 frågade maken bm om jag inte var väldigt stor. Men hon avfärdade det med att jag var omföderska så vi slog i princip bort tvillingtanken. Sen var vi på ul 3 v senare och voilà, där låg det två små troll.

Det var mitt livs största chock hittills. Även om vi skojat om tvillingar så trodde jag verkligen inte att det var två. Och helt ärligt ville jag inte ha två på en gång heller, har en väninna som har tvillingar och hon har verkligen haft det jättetufft med dem. Men samtidigt kändes det ju oerhört spännande och roligt. Oviljan försvann gradvis och förbyttes i glädje och stolthet, vi ska ha TVÅ barn. Från inga barn till tre barn på 23 månader, det är rätt snabb förändring av livet.

Nu, fyra månader efter tvillingbeskedet, känns det bara bra. Jag är jätteglad över de två barnen i magen och ser med tillförsikt fram emot livet som trebarnsmor. Det känns som om vi blivit välsignade med en fantastisk gåva, och jag kan inte längre tänka mig hur det skulle vara att bara vänta ett barn nu.

Oj, det blev visst långt. Men det är en situation i mitt liv som kräver många ord, en oerhört omvälvande resa. En alldeles fantastisk ödets nyck! Fråga gärna mer om du vill! (så får du ytterligare en roman som svar )

Go'morron! Tjatar på lite till om tvillingar efter axxettes frågor. Vi har inga tvillingar i släkten, eller dvs, jag har inga tvillingar i släkten (mer än typ min pappas farmors kusin eller så), makens farfar lär ha haft något tvillingpar som syskon. Men det är bara ärftligt på mödernet, alltså kan t o m maken vara tvilling utan att det spelar någon roll. Det finns såvitt jag förstått inga vetenskapliga belägg för att ärftligheten hoppar två eller tre generationer, även om många säger att det är så. Man säger att tvåäggstvillingar är ärftligt, men att benägenheten att släppa två ägg också ökar om man är över 35 eller fött många barn eller helt enkelt har lätt för att bli gravid. Det sistnämnda lär väl iaf stämma på mig. Det sägs att enäggstvillingar inte är ärftligt öht, men ny forskning visar att kvinnor som själva är enäggstvillingar har större sannolikhet för att själva få enäggstvillingar.

I övrigt, känns som om ettan ska trilla ut varje gång jag sitter på toa, känner alltså igen fenomenet med barn hängande i ljumskarna... Dessutom har jag ett huvud till, strax över högra ljumsken, och det tar i låret när jag sätter mig ner. Uppåt har jag två små söta rumpor som trycker mot revben och lungor. Roligt nästan jämt. Och -bara för att vara allra värst - mitt sf-mått för en vecka sedan var på dryga 38 cm, jag som ändå är sist ut här i gänget *ler*. Båda barnen är väldigt aktiva, sparkar och far mest hela tiden. Plus att de har hicka allt som oftast.

Till sist, glömde skriva det häromdagen, men i fredags fick jag min bärsjal. Har länge gått och lurat på om det inte skulle bli en sjal, tog tag i det hela och beställde en i tisdags och fick den alltså redan i fredags. Verkar kalasmysigt, behöver bara barn att bära i den också

Härligt att ni äntligen fått flytta in, cast77! Vi vet inte om det är tvåäggs, men det lutar väl åt det. Mina uträkningar säger mig att det är 90% sannolikhet att det är tvåäggs eftersom det är tydlig skiljevägg mellan barnen (men en fjärdedel av enäggstvillingarna delar sig så tidigt att de får varsin moderkaka och tydlig skiljevägg så det kan fortfarande vara enäggs). Vi vet ju inte riktigt vad det är för sort på alla barnen i magen heller, är det en av varje är det ju alltid tvåäggs. Den som lever får se .

SnutteNuttan, en Baby Bundler blev det här också. Trivs jag med sjal blir det kanske en vävd sedan, men jag nöjer mig med en i taget. Tänkte iofs sy en ringsjal också, verkar så smidigt att bara hänga på sig och inte så svårt att sy. Däremot oförskämt dyrt att köpa...

Nattvinge, precis, vi som är gifta _kan_ bara skaffa barn med en man, och det är den man vi ingått äktenskap med . De som "bara" är sambos däremot, där vet man ju hur det går till, ingen reda med något... Jag har en kompis som var på väg att strypa soc-tanten när hon och sambon skulle skriva på pappren, för tanten frågade henne om hon var säker på vem pappan var. Min kompis tyckte att det var lite ofint. Med all rätt! men för er som inte är gifta så är det bra att skriva pappren så fort som möjligt, helst innan förlossningen, för _om_ det händer något med kvinnan (Gud förbjude!) så kan pappan ha svårt att få "rätt" till barnet om inga papper är skrivna.

Lunchdags!