BF i slutet av Februari?? Här är vi nu!

Vad kul att höra att så många vet precis hur stänga-bildörren-inifrån-grejen är! Jag försöker komma ihåg att hålla kvar ett grepp i dörren medan jag "tippar in mig", men det är en balansgång mellan att få igen den lagom och att bara klämma benen.

På vårt BB ligger förlossning och BB i samma korridor, så bara make och syskon får komma in. Besökare får tas emot i biblioteket eller cafeterian.

RS-viruset oroar mig en del, jag tror att min man kommer att tycka att jag är fjantig om jag ber småbarn eller förkylda vuxna att hålla sig på "behörigt avstånd". Men med tanke på alternativet... *usch*

*ledsen*

I går kväll skulle jag sköta en liten 7-månaders baby. Hon hade öroninflammation. Vad jag än gjorde för att avleda/lugna så skrek hon bara medan tårarna sprutade. Jag kände mig så maktlös! Jag visste att jag inte kunde hjälpa henne, men när jag kom hem var jag ändå helt sänkt. Tre fruktansvärda tankar snurrar i skallen fortfarande:

- tänk om det känns övermäktigt när barnet är här
- tänk om jag inte klarar mammauppgiften
- tänk om jag inte älskar barnet

catzy: Ja, fast... Jag har väntat och längtat så länge, minns hur jag grät i fjol när mensen kom. Och så nu, när det faktiskt är nära, så känner jag nästan panik inför den stora omställningen.

Amnings-bh's... Jag hittade tre st på Minimundus hemsida, alla olika och faktiskt rätt billiga. Jag läste om dem i ett test innan. Den billigaste blir en bra nattvariant, även en av de andra var bygellös och bör gå att sova i. Och så en till dagtid.

axxette, Kanske en Saga, Anniqa, Ellynil m fl: Tack för stödet! Jag var nog tröttare än jag själv förstod i går. När jag skulle låsa ytterdörren på kvällen, och inte kunde dra igen den för att det gjorde ont, så började jag gråta av frustration över att kroppen är såhär.

Det bästa jag gjorde var att säga de "förbjudna" tankarna högt till en väninna. Det blev mer avdramatiserat för mig efter det. Och nu när jag suttit här och läst era svar så suckar jag för mig själv och tänker att det får lov att gå - på nåt sätt.

"Vi lever inte 100 år men plågar oss med 1000 års bekymmer" har nån klok kines visst sagt... :-7

Hej!

Linda: Tack, det räckte med en bra nattsömn så kom humöret och tankarna i fas igen.

Nu är vi faktiskt i slutet av februari. Jag har haft hp i sju veckor och blev jätteirriterad när jag råkade träffa min chef, och han började berätta vilka nya patienter vi fått in osv. Jag som trodde att jobbet skulle vara hopplöst att släppa, nu vill jag inte alls bry mig om det. Samma sak när min vikarie ringer och frågar saker. Jag kanske inte ska vara i tjänst förrän i början av 2008? Overkligt.

Jag har faktiskt äntligen känt något jag tror är förvärkar ett par gånger, däremot inga tecken på slempropp eller vattenavgång. I helgen har främre delen av bäckenet (blygdbenet?) varit så hårt belastat varje gång jag rört mig så att jag helst undvikit alla sociala kontakter utom min man. Och ironiskt nog fick vi därför besök tre gånger av olika folk bara i går. "Men vad du ser graviiid ut!" sa en lustigkurre, och anade inte hur gärna jag ville vräka ut honom genom dörren igen.

axxette: Haha, du tänker som jag! När jag kände förvärkar i förrgår tänkte jag först "NU!!" och sen "Nämen.. inte än, va?". Jag skulle gärna vilja ha ett exakt datum. :)

*äntligen läst ikapp*

Jag är också kvar så här på sluttampen, äntligen in i v.40 idag! Bm-besök på torsdag. Känner inga tecken än.

SnutteNuttan: STORT grattis! Nu får du ändra trådstarttexten, för nu låter vi dig inte skylla på gravidhjärna vad än det gäller! *kram*

Linda: Du frågade om värken jag känt. Det är inte som träningsvärk, det är mer som ett kombinerat tryck/skav rakt på nån skelettdel jag aldrig tidigare brytt mig om att jag tydligen har. :-7

snöfall: Blir inte en William automatiskt en "Ville"? Min man tyckte först att Emanuel var så fint, men jag vill inte ha en "Manne". Och Alexander släppte vi också, i så fall får det bli kortformen "Alex" redan från början.

Namn... Just nu står det mellan Aron/John eller Julia/Emilia.

Haha, vad kul att se att det finns fler mandelfantaster. Jag fick mitt första mandelbehov redan i slutet av juli, jag blev bara plötsligt jättesugen på det!

Här är jag!

Jag var hos barnmorskan i går, vecka 39+2, +15 kg, SF 38 och babyns puls 150. Jag trodde att jag var helt ok tulls hon frågade om jag hade några fler funderingar - då började jag gråta? Och plötsligt var världen upp och ner för att hon sagt att det var två veckor tills nästa kontroll, och jag var orolig för att nåt skulle vara fel på babyn efter den där dumma dokumentären på TV4 där ett barn hade hål i diafragman. Så jag fick en tid redan nästa vecka. :-7

Grattis till trådens alla nya bebisar!! Här tycks inget hända på länge.