Ni som fött prematur pga GBS

"puffar" ingen?

Vill inte skrämma dig,men svarar i alla fall. Jag har fött förtidigt 4 ggr pga GBS. Första gången födde jag i v.36 (vattnet gick redan i v. 22) en frisk kille, andra gången födde jag i v. 33, (vattnet hade gått 4 dagar tidigare) också en frisk kille (hade iv antibiotika under förlossningen). Tredje gången födde jag i v. 31 (vattnet gick 3 dagar innan) en mycket svårt sjuk tjej (hade också iv antibiotika innan och under förlossningen, som fö var katastrof snitt). Först efter dessa tre förlossningar fick jag noggrannare uppföljning under grav. Men det hjälpte inte, då en vikarierande läkare inte brydde sig om att läsa min journal och skriva ut antibiotika, så minstingen föddes i v.25, fem dagar efter vattenavgång.    

Nu vet jag ju inte säkert att det var gbs som orsakade att vattnet gick för tidigt med älsta sonen, men antagligen var det det. Han föddes i v 36+2, med vanlig vaginal förlossning. Nu när jag var gravid med tvåan så var det ingen extra uppföljning alls förutom att jag själv lämnade in urinprov för odling för att jag inte ville råka ut för det igen. Hann käka 2 kurer antibiotika. Jag har inte fått något svar på varför även minsta sonen kom för tidigt men det känns som att det inte ligger så långt bort att misstänka att det var gbs även denna gång som orsakade att vattnet gick i 34+2. Sen föddes han på natten med akut kejsarsnitt eftersom han låg med fötterna neråt.

Inför en kommande graviditet kommer det inte heller bli någon extra koll, vilket känns surt för jag vill inte alls föda för tidigt. Blir även lite sur på min kropp eftersom den är alldeles för smärttålig och gör att jag inte känner av sammandragningarna. Hade man gjort det hade man kanske haft en chans...?

Jag har inte fött prematur, men äldsta dottern föddes oväntat med lunginflammation. Man visste då inte vad det berodde på, men eftersom jag var orolig vid nästa graviditet så odlade de både från urin och livmodertapp och jag hade gbs på livmodertappen och skulle få antibiotika vid förlossningen. Jag hann bara få antibiotikan 25 minuter innan hon föddes då det gick så fort, men hon mådde bra. Vi blev också rekommenderade att stanna tre dygn för att kolla hennes andning för säkerhets skull.

Äta antibiotika i förebyggande syfte är en dålig idé eftersom det är stor risk att man odlar fram resistenta bakterier och då sitter man verkligen i skiten.

Vår stora grabb var 16 månader när lillebror kom och vi löste det genom att pappa var hemma med honom medan jag och lillebror var kvar på sjukhuset. Vi fick dock åka hem efter 11 dagar. Men om vi hade velat så hade vi fått in en spjälsäng till storebror så att vi hade kunnat bo där hela familjen. Nu funkade inte det eftersom han är väldigt aktiv och inte uppskattar att sitta snällt och leka. Rummet var väldigt litet och fullt med saker som man inte fick röra så det räckte gott och väl med de dagliga besöket på 2-3 timmar. Han blev naturligtvis väldigt pappig på kuppen men det var bara bra eftersom jag hade fullt upp med lillebror. 

Det skadar inte att ringa till neo och fråga vad de har för rutiner med att låta syskon bo kvar också.

Äta antibiotika i förebyggande syfte låter inte som någon bra idé, precis som ova säger. Men visst tycker jag att man borde hålla noga koll på en från v 30 och framåt.. På mig har de aldrig tagit prov från tappen, förutom när jag fick en kraftig infektion efter första förlossningen. Känner mig lite besviken på vården för jag ringde till förlossningen när jag i v 32-33 hade bruna flytningar och befarade att det var slemproppen som börjat gå. Eftersom jag fått för tidigt förut kändes det inte allt för långsökt och jag hade hoppats att de iaf skulle kolla upp att allt stod rätt till. Men de sa bara att det inte var något att vara orlig för men att visst fick jag komma in och köra en remsa om jag var orlig och eftersom det bara blev mer så åkte vi in efter ett par dar. Remsan var fin men någon mer koll än så gjordes inte. Jag vet inte hur det funkar men visst undrar jag om man hade kunnat skjuta upp vattenavgången om man hade beordrat sängläge och hållt koll på tappen. Just eftersom jag inte känner av sammandragningarna... När vattnet hade gått fick jag ligga med ctg och den registrerade sammandragningar och när hon sa det så blev jag jätteförvånad för för mig kändes allt som vanligt. Jaja, vad tjänar det till att spekulera i efterhand...

Har fått ett prematurt barn i vecka 30+3. Andra barnet kom i vecka 40+6. Är gravid med tredje barnet i vecka 39 nu. Har GBS och första förlossningen började med blödning, sd och sedan vattenavgång. Har haft GBS i urinen under de andra graviditeterna också och behandlats varje gång. Under denna graviditet hade jag konstanta uvi (ej bara GBS) under två månader med ständiga antibiotikabehandlingar. Till slut skrev en läkare på spec. MVC ut profylaktisk furadantin och sedan dess (1,5 mån tillbaka) har jag inte haft uvi och mina sd har avtagit (även om de nu i förlossningstider förstås har tillkommit, men det är ju helt normalt).

Av läkare har jag fått veta att det är 15-20% risk att få en till prematur om man redan har fått ett prematurt barn. Fler prematura barn ökar risken.

Lycka till!

nu har jag bara ett barn än så länge, men hon föddes i vecka 36+2 pga. gbs.
Åt sammanlagt 8 kurer under graviditeten, och det var jag själv som lämnade in prover hela tiden.
Får jag ett barn till tänker jag lämna prov varje vecka , för jag vill verkligen inte föda förtidigt igen.

tyvärr verkar det som om man får ligga på och tjata järnet själv, för ingen annan verkar bry sig.
Lämnade ett prov veckan innan hon föddes, den visade att det var dax för en kur igen, men den vikarierande läkaren på mvc hade inte tid att skriva ut nått recept på fredags eftermiddagen  utan lade svaret i en mapp och sa att det skulle fixas på måndagen. men då var det för sent. Även på förlossningen fick jag tjata mig till behandling. 18.00 gick vattnet, först ca 10.00 dagen efter fick jag behandling, 12.50 är hon född.