Varför flaskmatar så många unga mammor?
Jag har alltid tyckt att amning är otäckt, jag kan inte förklara varför, men när första barnet föddes provade jag ändå, men det gick inget vidare. Jag fick världens ångest varje gång han var hungrig, sonen tog aldrig bröstet med rätt sugtag o allt blev som en ond cirkel tillslut. Han blev frustrerad o bara gallskrek o jag själv fick världens ångestkänslor varje gång han var hungrig. Försökte få amningen o funka i en veckas tid, sen gav jag upp. Sonen tog flaskan direkt utan minsta bekymmer o både jag o han blev gladare o mer harmoniska. Nu har jag två veckor kvar till BF med andra barnet o ville först göra ett nytt försök med att amma, men desto närmre förlossningen kom, omdesto mer jag läste på om amning, mer säker än någonsin är jag på att det inte är något för mig då jag fortfarande känner samma ångest bara av att tänka på det. Jag kan till o med vilja klökas av tanken. Min syster (hon har fem barn) berättade för mig att med de senaste två barnen har hon upplevt samma ångestkänsla vid amning, tom nästan dödsångest vissa gånger.