Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Grattis Mirakel! Vad skönt att lilla embryot är piggt och mår bra

Eller hur! Men det är EN röst. Jag har iofs inga immunologiska problem men tycker att den info jag fått från läkarna på AVA Åbo varit tillräcklig och behandlingen har för mig gått över förväntan utifrån statistiken.
2 donatorer - 4 försök inkl. ett misslyckat upptiningsförsök - 3 insättningar - 2 graviditeter varav en ledde till missfall i v 12. Känslomässigt asjobbigt? Ja! Statistiskt bra? Ja!
Visst undrade man här på tråden ett tag när nästan ingen av oss fick bebis, men alla är ju inte här på FL och se'n kom det ju plötsligt en "gravidboom". Trots allt styr vi ju inte helt och hållet över biologin

Man kan alltid ringa eller maila till kliniken med sina frågor och får alltid svar. Det är vår erfarenhet. Självklart hjälper det att själv ha läst på och kunna ställa adekvata frågor

Tror nog att t.ex. immunologiska problem kan försvåra behandlingen. Vet inte hur mycket info man får om det eftersom det inte varit aktuellt för mig.

Blodgrupp kollar man vid anonym donation för att det sak stämma med den biologiska mamman av sociala skäl har jag förstått det som. Ingen medicinsk anledning.

Nåja, bara ett litet inlägg. Tycker inte en negativ röst ska få er att oroa er!
Kram på er!

Vi hade samma dilemma, bestämde oss för hellre lite för unga än för gamla och här sitter jag och är gravid i v 27 efter ET Så det funkar med unga små spermier bevisligen! Hur ni än gjorde finns det marginaler och de kollar ju spermierna ordentligt under lupp innan de befruktar äggen och väljer de piggaste
Åh, Mirakel, nu sitter jag här och gråter Vad härligt att det lilla klarat sig Nu håller jag krampaktigt tummarna för att lilla pyret fäster!!!! KRAM!

Puh!!! Idag kom det där brevet vi nervöst väntat på. Vi har fått ersättning för vård utomlands från FK - HURRAAAA!!!! Det är för försök nr 2 med ny donator, så det är ju en del pengar!

Ni andra på tråden som fått ersättning, har de ersatt för: resor och uppehälle/ mediciner/ embryonedfrysning av embryon ännu ej använda?

Sist men inte minst: Heja alla ni som är på gång nu!!!

Tuvalina m.fl.: Vi har fått ersättning för donations- och ET-kostnaden men dock inte för det som jag frågade om ovan. Vi sökte för ALLT, skadar ju inte att försöka  Men den tunga posten är ju det vi fått ersättning för och den är ju det viktiga.
Jag har fått medicinerna på svenskt recept av min gyn så det har gått på högkostnadskort och inte blivit så dyrt. Tror min man skickade in papprena i januari, sen fick vi göra en komplettering (journaler från AVA) och beskedet kom som sagt igår. Man får ha nerver av stål
Jag var 44 år vid ET, inga problem vad det gäller det. Inte heller mitt BMI som var rätt högt ifrågasattes, vilket jag nojat över. Gravid blev jag ju, så för den delen var det inga problem att vara en tjockis för min del. Hittills bara gått upp 7 kg utan att vara särskilt noga, så jag överlever även om jag inte är den smalaste (eller yngsta hahaha) på gravidvattengympan (Det är något jag kan rekommendera alla som har möjlighet att gå på när ni blir gravida!!!). Men vet ju att vissa som vill göra IVF i Sverige fått avslag p.g.a. högt BMI.

Mirakel: Tack! Jag mår bra!
Fysiskt är jag lite matt, börjar bli tungt med magen, trångt att andas, svårt att sova och har svullna armar och ben och är bäckenuppluckrad, men allt är ju ändå som det ska så det är bara att ta det lugnt Inte så lätt när man bara vill "boa" och inte kan låta bli att vända uppochner på huset dagligen å vill fixa i trädgården nu när våren äntligen är här! Alltså jag visste ju allt om att (inte) bli gravid och när nu undret skett är det en ny och okänd värld! Har nog aldrig vågat tänka såhär långt, men ååååh vad skönt det är att inte vara luttrad och veta allt. Att vara gravid känns både mycket märkligt och alldeles naturligt. Kroppen förändras på alla möjliga vis.
Har också börjat säga ifrån till människor som ältar om katastrofer och elände de varit med om/ hört om iom graviditeter och, förlossningar, vad tror de att jag har för glädje av att höra sånt?! Men vissa verkar älska att missionera om så'nt. Folk är bra konstiga...
Jag hoppas din lilla plutt tar sig duktigt därinne nu Tummarna hålls även om de är lite svullna Kram!!!

Härligt Ypke! Skönt med bästa förutsättningarna Undrar precis som Tuvalina om det blev 2- eller 5-dagars Jag tror marginaler finns för båda alternativen, men nyfiken!

Alla ni duktiga som kämpar, åker partybåt över Östersjön och mumsar hormoner och står ut med Progynonkladd o nervpress inför ET och TD osv... Det är så spännande att följa era resor, jag har ju varit där och vet hur känslosvallningarna går. Upplever det lite omigen och önskar er all välgång nu i vår och framåt!

Här börjar björkarna slå ut såg jag idag! Uj, det går undan, allt växer så det knakar såhär års

KRAM!

Håller med NinaCamilla, stanna du hemma och ta det lugnt. Det skadar inte. Pyssla om dig själv och lilla livet, det är det värt. Du behöver kanske vara ifred ett par dagar och smälta det hela, om inte annat Det är en omtumlande resa du gjort

Min man tog också tid på sig innan han ville. Jag hade ju längtat länge efter barn men anat i många år att jag inte kunde bli gravid den naturliga vägen p.g.a. en allvarlig livmoderinfektion i unga år och han hade aldrig tänkt på att bli pappa. Vi hade varit tillsammans i ca två år när frågan kom upp på allvar och det visade sig då att mina ägg var kass och äggledarna igenväxta...

Vi forskade lite runt ÄD, adoption och fosterbarn och ÄD verkade vara det som skulle fungera i vår nuvarande livssituation men min man var tveksam rent känslomässigt. Han hade ju aldrig funderat runt barn och hade inte svårt att acceptera om det inte blev några. Jag berättade hur jag kände och tänkte (mig spelar det inte någon som helst roll vems celler eller barn det är) och lät honom se'n vara. Det tog någon månad eller två så sa han att han funderat och gärna ville försöka

Nu flera år och flera försök senare väntar vi vår lilla bebis om knappt tre månader och pappan är glad och stolt som en tupp
En lång, tuff resa men det har definitivt varit värt allt jobbigt på vägen!!! Vårt förhållande har faktiskt stärkts rejält av den tuffa resan, det känns fint och tryggt nu när vi ska bli föräldrar tillsammans

Inga problem, FK översätter det de behöver själva Ja hjälp om jag kommit hem med en plastburk i början!
Känsligt det där, han är fortfarande lite kränkt för att den höggravida sköterskan tittade på burken med spermaprovet han lämnade på KS och frågade "Var det allt?!", fastän han nu vet att de alltid undrar om det kommit något utanför. Så tolkade ju inte han det...

Ja NinaCamilla, vi började ju också ÄD 2010, jag hoppas verkligen att ni båda snart får bli stolta föräldrar Jag tror få människor är så förberedda på att axla den rollen som vi här på tråden! Ändå är vi nu lite halvskakis inför det faktum att vi snart ska få hem en pytteliten människa Men lyckliga!!!

Kram!

MillaQ: jag har fått ersättning vid 44 års ålder och bor i Sthlm.

Jag blev gravid vid första försöket men fick tyvärr missfall då. Har blivit gravid 2 ggr på 3 försök, 2 ET och en FET, inte så dåligt tycker jag, men det är nog väntan emellan som gör att det ser ut att ta tid. Vi har ju väntat sammanlagt ett år på donatorerna och varit gravida i 9 månader totalt under de 2 ½ år vi har varit inne i karusellen. Bortser man från det har det nog inte gått så mycket långsammare än för ett "normalt" par, det är ju dessutom närmare till sängen än till Åbo...
Se'n är det ju förstås olika, statistik är ju bara ett snitt. Det finns inga garantier och vi är säkert olika kompatibla med olika donatorer, det kanske påverkar om vi har fysiska, hormonella eller immunologiska hinder att bli gravida. Den ofta långvariga stressen över barnlösheten kan nog också spela in. Det är mina egna spekulationer iaf.

Men javisst, det kan ta tid och många av oss är ju inga ungdomar direkt... Och det är dyrt. Jobbigt är det också, psykiskt som fysiskt och under tiden ska du ta hormoner som vänder uppochner på dig (eller inte påverkar dig alls) OCH försöka leva ert vanliga liv...och ibland vill man bara ge upp (fast det gör vi inte! )
Men - det är också ett spännande, tufft och lärorikt äventyr som kan stärka ert förhållande och göra er ödmjuka och insatta i något som berör fler och fler. Dessutom får ni massor av stöd och kärlek på den här fantastiska tråden där det finns ett stort gäng som har massor av kunnande och verkligen FÖRSTÅR det som de flesta andra inte gör
Men framförallt - det är värt det! - det resulterar ju förhoppningsvis i en mycket efterlängtad liten bebis!
Ge inte upp!
Kram!