WannabeFler skrev 2012-12-08 07:43:41 följande:
God morgon alla!
Det här tråden hafr verkligen fått ett uppsving vad gäller statistiken. :D
När jag räknar hur många vi är på listan får jag oss till tolv och av dem är nu två ruvare, fyra gravida och en som redan fått sina små. Det är positivt och ska bli ännu bättre! :):)
Var i onsdags på kubtest och det såg fint ut. Fantastiskt att få se den lilla klimpen göra kullerbyttor och krumbukter där inne.
Jobbar lite för hårt dock så jag ibland får lite oroande värk i magen. Kände därför att jag behövde berätta för min närmaste chef. Hon tog det så bra och har avlastat mig mycket.
Jag och mannen planerar att berätta på julafton för barnen att de ska bli storasyskon om allt går vägen. Sen ska våra föräldrar få veta. Hur resonerar ni andra gravida om när det känns ok att berätta. Kanske är det nån som är på G med sin donation som är öppen med att de ska göra den redan från början.
Kram till alla
Jag håller med Mirakel, jag har berättat om både donation och testresultat för de släkt och vänner jag känner förtroende för. Det gjorde jag även sist då jag senare fick missfall och det var bara positivt att ha dem med sig hela resan! Det var lättare att dela både oro och sorg när de också delat glädjen och man redan resonerat runt tankarna om äggdonation. Annars hade jag fått berätta allt på en gång eller inte alls och när man just fått missfall vill man bara ha förståelse! Jag tycker det har varit jätteskönt och jag har kunnat ventilera både tankar, oro och glädje.
Sen har jag full förståelse för att vi gör olika, andra kanske inte alls är som jag eller kanske inte har sådana öppna människor omkring sig som lätt accepterar. Tror man helt enkelt ska följa det som i hjärtat känns bra och rätt!
GRATTIS MIRAKEL!!! Tänk att vi hamnade på gravidlistan bägge två!!! Jag är också kissnödig jämt, ibland har jag jättont i brösten och i morse fick jag hoppa över hälften av frukosten... Trött blir jag också, svimfärdig när jag ätit (fast jag blir hungrig direkt igen efter maten...) och helt överväldigande trött lite titt som tätt
Sen plötsligt känns det inget alls!
Första UL är i v 7, jag tog inget UL sist i den veckan, men nu är jag så nojig att jag måste göra det
även om det blir i mellandagarna... Kanske jag måste vänta någon vecka p.g.a. det, men det får jag överleva. Inbillar mig konstant att jag inte är gravid längre, sen känns det plötsligt som jag är det igen... ja sådär håller det på, upp och ner... Graviditetstest lär bli Årets julklapp här... Inatt drömde jag iallafall att jag gjorde UL och att bebisen levde, det kändes bra
Fru xx: Vad jobbigt att gå och vänta så länge! Hoppas ni får besked snart! När beskedet och ert lilla barn väl kommer kommer all väntan vara glömd