Moraliskt och juridiskt kring förtida arv...

Tänk er följande scenario:

Föräldrarna skriver (före 2004) över sitt sommarhus på de två (vuxna) barnen för att slippa utlösa arvsskatt den dagen de i framtiden dör. Rent juridiskt är det alltså barnen som äger fastigheten men föräldrarna fortsätter att nyttja det helt själva "som sitt eget" och barnen använder det inte alls.

Ett par år senare går en av föräldrarna bort och livet förändras radikalt för den kvarvarande föräldern. Det där sommarhuset som de skulle ha tillsammans betyder inte alls detsamma nu när man (i "förtid") har kvar det själv. Istället vill föräldern sälja och kanske göra något annat (skaffa ett annat boende, resa, etc).

Nu till det kniviga:
Juridiskt sett har h*n ju inte något ägande och "rätt" att sälja och få pengarna (h*n har ju besittningsrätt att ha kvar), men vad tycker ni i praktiken (moraliskt) ska hända? Syftet med uppgörelsen tidigare var att undvika arvsskatt för sina barn, men nu slår ju detta tillbaka juridiskt beroende på hur barnen väljer att agera.