30+, planerar första barnet, tidigare missfall/MA, BIM juni?

Hej!

Jag träffade en helt underbar läkare:) så jag började tom gråta, så himla typiskt mig...
Men tyckte det gick över förväntan, hon var väldigt förstående, påläst och intresserad...
Hon gjorde en enkel undersökning o allt såg bra ut...
Sedan ska vi ta prover i början på nästa cykel o sen kolla livmodern (spola med vätska o kolla med ul) i mitten typ på cykeln...sen ska jag tillbaks när proverna är analyserade så typ i januari då..
Hon pratade om att jag kan få Innohep vid nästa graviditet o VUL i vecka 7 m.m. Hon kändes helt enkelt jättebra..
O jag känner mig så konstigt lugn nu, skönt!
Hon tyckte vi skulle avvakta med försöken tills efter att prover o d va klart...det o andra sidan känns lite tungt o jag har inte riktigt bestämt hur vi ska göra..
Hur skulle ni ha gjort?

Vad bra att du känner dig lugn Alla jag har träffat på UG har varit helt fantastiska.
Intressant iofs att hon bedömde att ta prover på dig men att vår läkare inte gjorde det...utan bad oss vänta ett tag till...

Hmm, jadu, svårt beslut. Jag tror att jag hade väntat om läkaren föreslagit det. Det sista man vill ska hända är ju ett ytterligare missfall pga något som skulle kunna rättas till, eller?

Hallåj!

Ja det är en skön känsla att va lugn:) Hon pratade en del om TLC o om senaste forskningen m.m. så det känns hoppfullt...

Kan det inte va så att de är ganska strikta med sina "regler" innan man tar prover dvs tre MF eller inte hänt ngt på 1 år?

Jadu det här med att vänta...känns som sån waist att slösa en månad..men nu har vi bestämt att vi hoppar försök den här gången (har ju typ ÄL nu) så hinner jag ta prover o göra den där undersökningen med UL o kontrastvätska...Men sen kör vi på, väntar alltså inte på ngra svar för då skulle vi behöva slösa två månader o det känns just nu helt ogörligt:) Utan tänker som så att skulle d ta sig så vet vi det ungefär samtidigt som provsvar kommer o då hinner man ev sätta in ngn behandling... nu skulle jag ju få Inohep oavsett så det känns bra...
Sen tror jag inte att det tar sig ändå så vi skulle lika gärna kunna köra men men...

Hur e d m Catarina?

Hallå hallå. Det låter som att ni fick lite olika besked från mötena? Gav de hopp eller hur känns det nu? Jag har hållit tummarna för er! Själv har jag varit ifrån fl några dagar då jag har haft en rejäl dipp. Vi har även grälat hemma och jag har till och med börjat fundera på vår framtid, kärlekens betydelse mot barnlöshet, klarar vi det? Vad vill vi? Ska vi emigrera leva loppan eller fortsätta kämpa... Usch. Nu känns det lite ljusare igen men det har känts hemskt. Vi har kunnat konstatera att det går ju inte att sluta skaffa barn och låssas som det aldrig inträffat, glömma smärtan och gå vidare, den finns ju vårt liv nu och kommer väl finnas kvar ett tag. Så småningom repar man sig nog iof. Jag har vänner som kämpar men ännu fler som får sina barn och som vittnar om hur knepigt det är, jobbigt etc. Men det tröstar inte mig. Jaja. Så är det med mig iaf, va gullig du är som frågade. Jag vet inte om vi ska testa igen i december eller bara slappna av. Jag vill inte slösa en månad men det vore även lite skönt att strunta i alltihop ett tag.

Förstår dina tankar o känslor... Det är ju så mycket man investerar i känslor o tid, det byggs upp frustration m.m. o den enda man verkligen delar det med är ju sin man/sambo...inte konstigt att det brakar samman ibland...Jag får oxå sådana där katastrof tankar ibland o d känns nästan ett tag som jag hatar min sambo...men tror det är för att jag kanaliserar mina känslor lite fel o låter allt gå ut över honom...

Tror att det är superviktigt att man försöker göra o tänka på andra saker...planera o boka en resa, börja ny hobby..vad som helst bara så det inte känns som man har livet på paus i väntan på bebis...Försöka leva så fullt ut som möjligt o inte som att det saknas ngt...passa på att göra saker ihop som man kanske inte får lika lätt att göra när man har barn..gå ut o äta, gå på bio, spa, titta på film mitt på dagen på  helgen osv:)

Sen kan jag tycka att det är okej att avstå ett tag från att träffa alla kompisar med sina små bebisar..det blir ju ren tortyr till slut...d måste dom fatta oxå att man "pausar" lite från det...

Vi bestämde (tror jag:) ) att vi inte försöker nu, o d känns både bra o dåligt...jag känner att jag är lite mer avslappnad nu när jag vet att vi inte borde försöka men samtidigt är det sån waist när jag märker att jag har en helt kanonägglossning:) (inbillar jag mig iaf:) )

Hoppas du mår bättre snart, ta hand om dig:)

Kram på er o ha en trevlig helg!

Hej! Hur mår ni? Någonting nytt? Jag mår bra, vi skippar att prestera just nu, det är faktiskt jätte skönt;) Kram!

Hej!
Va tysta ni varit, allt bra?

Jag måste säga att det är rätt skönt att vänta på mens o inte på BIM, känner mig så avspänd o letar inte symptom, så skönt:)
Men det märks att man e lite skadad..kollar ändå efter blod på pappret vid varje toabesök o fick hjärtat i halsgropen häromdagen när jag trodde jag såg blod innan jag kom på att jag köpt toapapper med röda tomtar på..clevert...att det sen inte gör ngt om jag skulle blöda nu är ju en annan sak....
Ska hur som ha mens i slutet av veckan o sen nästa vecka dax för prover igen o undersökning av livmodern...
SEN ska vi på´t igen:) återbesök hos läkaren innan jul så det känns bra!

Hur går det för er? Catarina skönt att kunna släppa presterandet ibalnd:)

Draken vart e du nu i cykeln? väntan på BIM?

Låter bra Tabbs! Vet du mer exakt hur undersökning av livmodern går till? Funderar på om det är det som kallas att spola äggstockarna? Min sambo har äntligen gått med på att boka tid för utredning! Känns bra. Jag är beredd att prova ivf ganska direkt, känner p mig att det är dit vi är på väg ändå. vilket känns helt ok nu;). Jag har också några olika projekt som är roliga och några resor inbokade. Och det är härligt att ha sex när man vill och inte när vi behöver! Har äl nu och vi har myst lite grann men utan stress. Era utredningar, var de liksom fokuserade på att ni haft några missfall, eller var det allmänt ang att bli gravid? Om vi påbörjar utredning vore det nog mer allmänt men jag vet inte hur det fungerar. Kram!

Gomorron!
Vi gör utredning för att vi haft tre missfall...undersökningen av livmodern går till så att de sprutar in kontrastvätska o sen kollar med ultraljud för att se om det finns myom el polyper el annat...det är inte samma som att spola äggledarna, det tyckte inte läkaren va nödvändigt eftersom vi blivit med barn tre ggr på drygt ett år...

Va skönt att du o din sambo börjar vara på samma plan, skönt att ta tag i utredningsbiten så det känns som det händer ngt... Hur länge har ni försökt aktivt?

Ha det gott!

Har precis läst igenom hela denna tråden, och jag passar ju in här jag också. Tyvärr. Jag har iofs “bara” haft ett MA, men det är illa nog. MA’t upptäcktes i vecka 10, men embryot hade varit dött i över 3 veckor.
Just nu är det drygt 3 veckor sedan jag fullförde den medicinska aborten, men jag har fortfarande tydligt positiva graviditetstester (senast i söndags). Känns ju som ett hån, men vad ska man göra?

Idag har jag ganska kraftig molvärk i korsryggen, precis som jag brukar ha innan mens och ibland också när jag har ägglossning. Men... eftersom jag hade en positiv grav.test i söndags, så borde det väl inte kunna vara ägglossning på gång?? Men temperaturen idag var 0.2 grader högre än vad den har varit alla andra dagar jag har tempat (fast jag har inte gjort det regelbundet så det är nog inte så tillförlitligt).
Jag tränade igår, så det kanske bara är träningsvärk? Fast det känns precis som min vanliga mensvärk...  Blir väldigt förvirrad. Litar ju inte på kroppen för tillfället, men HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS att det är ägglossning och att jag har en normalt fungerande kropp igen! Man vill ju komma vidare.

Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara att få upprepade missfall. KRAM till er!