Vi är ju inne i en bostadsbubbla... Räntorna kommer att höjas och många kommer inte ha råd att bo kvar.
Så vad tror ni, hur lång tid beräknas det egentligen ta innan man kan börja se en sjunkning av bostadspriserna på marknaden? I slutet av 2011? Eller tar det kanske ytterligre något/några år innan man ser någon effekt av alla
stackare som tvingas sälja? (Jag syftar främst på villapriserna)
Tur att man bor i hyresrätt. (-;
Jag tror också att folk in i det sista håller fast vid sina bostäder, när räntorna går upp. Även om deras betalningsförmåga sjunker. SÄRSKILT om det visar sig att de skulle gå med förlust vid eventuell försäljning, ja då vill man inte sälja utan lever hellre på käckebröd och keso och väntar ut situationen. Så någon massförsäljning tror jag inte kommer att ske direkt.
Däremot är det inte riktigt bra ändå, för det går ut över övrig konsumtion som krävs för att hålla samhällsekonomin igång, tex folk reser inte utomlands och handlar inte lika mycket kläder osv för de prioriterar att bo kvar i huset. Resultatet av det blir ju kanske att arbetslösheten stiger och det kan bli en negativ sprial neråt.
”But were tail risks in the euro area periphery to spread to the core, euro area growth could be severely affected. And even if not, Swedish house prices appear overvalued with enduring price falls likely.”
Citatet är hämtat från rapporten "INTERNATIONAL MONETARY FUND
SWEDEN, Concluding Statement of the Article IV Consultation Mission, May 30, 2011" som finns att ladda hem från Riksbankens hemsida:
Innan jag skriver ner mina tankar vill jag först säga att jag gärna skulle se ett stort prisfall runt 30% på bostäder i Sverige. Då skulle jag passa på att köpa ett bra sommarställe.
Tyvärr tror jag inte på det scenariot för Sverige som helhet, och framför allt inte för de områden där prisnivån nu är som högst.
Först kan vi väl fastställa att prisnivån främst styrs av köparna på marknaden i dagsläget. Säljarna har redan fattat beslutet att sälja, och det beslutet är vanligtvis inte betingat av det förväntade priset utan säljaren får vara nöjd med vad köparen vill eller kan betala. Köparens vilja att betala ett visst pris styrs dels av den existerande marknadsnivån på priserna men även av bankernas krav för att bevilja lånen. I dagsläget har bankerna redan skruvat upp kraven på eventuella låntagare till en hög nivå vad gäller både kontantinsats, förmåga att klara av framtida eventuella räntehöjningar samt på att amortera ner beviljade lån. Bankernas höjda krav på låntagarna vad avser boendelån har som jag ser det ett par olika orsaker:
- Ändrade kapitaltäckningskrav
- Att införa "frivilliga" begränsningsregler för att undvika eventuella lagkrav.
- Efter finanskrisen har långivarna i sin kreditstock i dagsläget en icke önskvärt stor andel boendekrediter då värdepapperskrediterna har minskat avsevärt. Detta har medfört att bankerna internt helst vill undvika nya boendekrediter som det ser ut nu.
Så redan i dagsläget har agerandet från aktörerna på kreditmarknaden avsevärt begränsat den prisnivå som en köpare kan betala, och detta har visat sig i den avmattning i prisökningstakten på bostäder som har skett.
Jag tror inte på att kraven på låntagarna inom en översebar framtid kommer att öka så mycket att det kommer att leda till en väsentlig prisnedgång på boendemarknaden.
Att hänvisa till den räntechock som Sverige upplevde i början på 90-talet och säga att det kan hända igen innebär att man helt bortser från att det i dagsläget är andra mekanismer som styr räntenivån. I början på 90-talet var den svenska kronan en peggad valuta som bara tilläts fluktuera mellan vissa nivåer gentemot vissa andra valutor. Ett av Riksbankens viktigaste uppdrag då var att hålla växelkursen inom dettaa spann genom sin räntepolitik och det var försvarandet av den svenska kronkursen som ledde till de extremt höga räntenivåer vi då kortvarigt upplevde. Detta slutade med att kronkursen släpptes fri, och i dagsläget är syftet med Riksbankens räntepolitik endast att hålla inflationen på en önskvärd nivå. Att räntenivån ändå historiskt sett vanligtvis har legat på en högre nivå än i dagsläget beror på att vi historiskt sett även har haft mycket högre inflation, vilket ju även har medfört relativt höga löneökningar och även ökade bostadpriser.
Det kan också vara värt att påminna om att det vid den dåvarande krisen gick relativt snabbt för bostadspriserna i storstadsområdena att återigen komma upp till den prisnivån som gällt före krisen. Jag har inte orkat leta upp statistik, men vad jag minns hade det kraftiga prisfallet helt återvunnits efter 2-3 år.
Även att hänvisa till vad som har skett på bostadmarknaden i USA på 2000-talet har sina svagheter. Vad som skedde i början av 2000-talet där var att man byggde nya "egna-hems"-bostäder i en takt som kraftigt översteg vad som var befogat relativt befolkningsutvecklingen, och det skedde en nyproduktion som historiskt sett saknar motstycke. Samtidigt tillkom väldigt många förstagångsköpare av bostäder som flyttade från hyrda bostäder genom att finansinstituten hade en extremt agressiv kreditgivning som inte tog hänsyn till låntagarnas möjlighet att återbetala lånen eller att ens klara av att betala en marknadsmässig ränta på lånen. Ofta hade man ett upplägg där lånet under de första åren löpte med en kraftigt rabatterad ränta, i vissa fall var lånen i praktiken från början nästan räntefria. Räntan skulle sedan enligt låneavtalet höjas till en nivå som låg över den marknadsmässiga efter dessa första år. Man hoppades då att låntagaren skulle ha fått en kraftigt förbättrad ekonomi så att han skulle ha råd att betala räntan. Men naturligtvis inträffade inte detta mirakel, utan när räntehöjningen väl trädde i kraft kunde låntagarna inte betala denna utan bankerna tvingades att överta husen, och att sälja dem på marknaden till kraftigt sänkta priser, eftersom det på grund av den höga nyproduktionen fanns fler lediga bostäder än vad det fanns köpare. (Samtidigt hade de ursprungliga kreditgivarna paketerat dessa skräpkrediter tillsammans med normala sunda boendekrediter i olika stockar som sedan sålts vidare till intet ont anande köpare som fann sig sittande med Svarte-Petter)
Vi har i Sverige i dagsläget inget som i något avseende ens liknar det som hände i USA när bostadmarknaden kollapsade där.
Min bedömning är att vi kan få se justeringar/avmattningar i prisnivån men ett större prisfall bedömer jag som ytterst osannolikt, om inget händer som avsevärt försämrar Sveriges allmänna ekonomi och som ger oss en kraftigt höjd arbetslöshet.
(Just my 2 cents)
Det verkar faktiskt som att arbetslösheten har mindre påverkan på bostadspriserna än ränteläget. Vi hade högre arbetslöshet i början av 2009 än vi har idag, och bostadspriserna var högre då. Kanske är det så i vissa regioner i alla fall, att ränteläget är mkt viktifgare än arbetslöshetssiffrorna.
Så vad tror ni, hur lång tid beräknas det egentligen ta innan man kan börja se en sjunkning av bostadspriserna på marknaden? I slutet av 2011? Eller tar det kanske ytterligre något/några år innan man ser någon effekt av alla
stackare som tvingas sälja? (Jag syftar främst på villapriserna)