Borderline kan vi ha kärleksrelationer?

Vill hävda att för mig är min kärleksrelation väldigt positiv för mitt välmående. Nu är den sannolikt inte det för honom. Har viss självinsikt och jag är verkligen inte lätt att leva med, dels pga min borderlinestörning men även pga min övriga personlighet som har en del att önska.

Men för MITT välmående gör han underverk. Märker det i allt, relationen till mina föräldrar och syster (mycket mindre konflikter) relationer till vänner (mycket mindre konflikter) jobbet, psykiatrin. Alla de relationerna fungerar mycket mer friktionsfritt. 

Så jag vill nog hävda att en bra kärleksrelation med en bra man är något väldigt positivt för oss med den störningen. Ha någon som i klarspråk...både älskar dig och sköter om dig. Helt ok med "daddy issues" på det sättet.  

Skulle nog även hävda att jag hade vart helt trasig utan honom. Det gör mig väldigt beroende, osjälvständig och kanske inte riktigt vuxen. Men det är hundra gånger bättre än att vara trasig.

Ok nu har jag babblat på men sammanfattat: Kärleksrelation med en BRA man är positivt för oss.