Är det viktigt för mammor att vara viktigast?

Staten lockar med jämställdhetsbonusar, men ändå verkar mammorna knipa största delen av föräldraledigheten. Är papporna ointresserade eller körs de helt enkelt över av ybermorsorna? Handlar det om pengar? Kan i så fall närheten till sina barn mätas i pengar? 

Jag var själv hemma de första 9 månaderna med mitt barn, därefter var pappan hemma i drygt ett år. För oss var det en självklarhet att dela föräldraledigheten relativt lika. Efter 9 månader ville jag ta upp mina heltidsstudier igen och började även jobba heltid. Pappan tjänar mer än mig, men man överlever alltid. När jag ser till våra vänner så har alltid mamman varit hemma längre än papporna. Då försvaras det ofta med pengafrågan. Men även i de fall mamman tjänat mer har hon varit hemma längre. Människor jag inte känner så väl, med barn i samma ålder brukar fråga om vår dotter är väldigt mammig, vilket de brukar vara i 1-1,5 års åldern, men då säger jag som det är, att hon är väldigt pappig, eftersom det är han som är hemma med vår dotter. 

Ibland verkar det bara vara så att mammor gärna vill vara den viktigaste personen i sitt barns liv.