Vilken socialgrupp hör en till?

Och det här är intressant, för då stämmer det som det ibland hävdas att media-eliten skulle kunna hänföras till överklass.
Annars skulle den kunna få vara kvar i medelklassegmentet men ingå i kulturelit/intelligentsia (beroende på vilken terminologi man använder).

Å andra sidan, höga militärer räknas ofta in i överklassen, liksom diplomater - det skulle vara logiskt utifrån ett perspektiv av makt. Men, då borde ju högt uppsatta poliser också räknas in där, och det är jag betydligt mer tveksam till att man gör.

Och det ger henne mer makt än de flesta. Så svårt är det väl ändå inte?

Nu talar jag nog mest för UK för jag kan inte de svenska koderna så bra längre och det är mer utsuddat men Eurotrash här är inte överklass eftersom de helt saknar stil. Men här är överklassen mer definierbar. Man kan nästa peka ut den genom att nämna några skolor (därmed inte sagt att alla som går i dessa skolar är överklass).

Jag menade att det som KANSKE definieras som svensk överklass nog är upper middle class. Och jag definierar egentligen svenska och engelska klasser på samma sätt. Jag tycker att överklassen är mycket svårare att "nå" än vad en del andra här verkar tycka

Det är ju värsta kombinationen - pengar och ändå ingen stil! När jag gick ut i "min ungdom" - oj vad vi stackars middle class-ungar brukade skratta åt Eurotrash. Fast de fick gärna bjuda på drinkar förstås

Faktiskt så är det nog lite skillnad mellan t.ex. UK och Sverige. Fotbollsfruar (WAGs) är ju mycket "Eurotrash" men med sitt "följe" i den stora arbetarklassen (kommersiellt inte så dumt därav stora reklamkontrakt för en del). Däremot har jag sett att fotbollsfruar med Eurotrashstill kan ses som bra klädda i Sverige - hua!

Möjligen pratar vi olika saker.
På "min tid" (känner mig oerhört gammal när jag skriver så), så kallades de inte brats och Eurotrash - men liknade dem på i princip alla punkter.

De jag var bekant med hade alla antingen adliga namn, eller var representanter för gamla pengar, och de flesta hade gått på Lundsberg. Det var verkligen inte något gäng jag ville vara med i, utan snarare försökte hålla mig undan (det var något i människosynen där, som inte funkar med min livssyn). Det var som att bli uppraggad av någon man bara vill bli av med.

Från olika håll kom frågor om vem jag var, vem jag var släkt med, vem jag kände, på vilken utländsk skola jag gått (eftersom jag obviously inte gått på Lundsbergs) - för, som det hette, "det är som om vi känner dig men inte kan sätta fingret på hur".

Det man menade var förstås inte var jag kom ifrån, utan om jag var adlig eller umgicks med några adliga, eller åtminstone kom ifrån en respekterad gammalrik familj..

Jag HAR träffat på trevliga normala överklassmänniskor också, men hela den här grejen med att välja polare och flickvänner odyl efter adelskalendern fick mig illamående.

Och ja, runt det här gänget hängde också ett antal wannabees, framförallt tjejer.

När överklassen gör saker som går emot vad som är förväntat så är det ett medvetet val. Man måste kunna koderna för att kunna bryta mot dem. En överklassunge som super tills h*n spyr och lyssnar på usel musik gör det som en sorts ironisk ungdomsgrej men inte för att det egentligen är eftersträvansvärt. En ur underklassen kan aldrig göra så ironiskt utan då gör den detta för att den inte förstår bättre. Drömma om att festa på de finaste krogarna och klubbarna är inte överklass, där är det en självklarhet att kunna göra det men för det mesta inte göra det eller bara göra det under en tid i livet.

Jag är 40+...