Vilken socialgrupp hör en till?

Ca 50% av en gymnasiekull studerar vidare, men hur många som tar en examen vet jag inte, känns tveksamt om nästan alla verkligen gör det. Många ungdomar studerar fristående kurser i brist på jobb- inget fel i det, men Sverige består inte bara av mestadels tandläkare, vilket du ger lite  intryck av att påskina Om man studerar beror på bakgrund och även bostadsort. Ungdomar som bor i "små hålor" och komemr ifrån arbetarhem är sällan benägna att flytta och studera vidare. Det är inte status, status är att få jobb på t ex en industri där resten av släkten arbetat. Inget negativt med det.

Det är så klart fantastiskt för många som vuxit upp i arbetarhem att t ex ta en läkarexamen. Inget konstigt alls om man vill framhäva det. Lika vanligt verkar det vara bland arbetarbarn att fnysa åt de som "tror att de är något för att de pluggat- jag kan minsann va´medelklas sändå för ajg har ju livserfarenhet". Just den kommentaren tycker jag personligen är lika mycket "klassavslöjande" som stoltheten över att ha pluggat och försökt eller lyckats göra en klassresa. Den visar var man står.

Eh, majoriteten är väl inte 50%? Det var så jag menade när du skrev att majoriteten läser vidare. Sedan ville jag bara inflika att klass ofta hör ihop med den klass man kommer ifrån och studier är ett utmärkt exempel på det. Nästan alla barn till forskare: läser en forskarkurs (vilket kräver många års studier i ett ämne först).

Så att titta på den egna bakgrunden är rätt relevant om man kopplar klass till yrke och utbildning. Men du verkar inte vilja göra det och då spelar det väl ingen roll vad andra tycker. Du får väl vara hur lågutbildad du vill och mår du ändå bra av att se dig själv som medelklass, är det väl bara att fortsätta göra det?

Fast du räknar mest upp materiella saker. I min värld går det inte till så. En del av att vara utbildad handlar om att man tillförskansar sig kunskap som faktiskt är exklusiv för majoriteten, men som meför att man kan prata med andra som studerat samma sak eller liknande saker. Men talar man med en arbetare om det, tycker de att man "sönderanalyserar" allt och förstår ofta inte begrepp och ternmer man själv anser är självklara. I min värld är det väldigt "arbetarklassigt" att tycka att universitetsutbildning är onödigt för det är onödigt att "dra på sig lån" eller förlora inkomst och att lära sig sådant man "lär sig per automatik genom att leva". Det finns drag av bildningsförakt, som man skyler genom omkrivelser om att man kan läsa saker själv (vilket de flesta struntar i).

Man kan ju fundera på saker som: När läste jag en klassiker senast? När läste jag ett vetenskapligt verk senast? Vad såg jag för TV-program? Vad lyssnar jag på för radioprogram? Vad läser jag i dagstidningen? Det är mycket mer avgörande för klass än om man handlar på loppis eller inte eller bilmodell och ålder.

Mina barn föredrar t ex klassiker, därför att de är uppvuxna med böcker som har ett visst språk och innehåll, vilket gör att de tycker de flesta Disneyböcker är helt kassa. Och jag kan  bara lyssna på P1 på eftermiddagarna, för jag kreverar om jag inte får höra "vettiga" saker på radion. Men arbetarklassen lyssnar sällan på sådant, de känner inte igen sig i det som behandlas där.

Fast återigen, det finns massor med undersökningar som visar att på många småorter är ungdomsarbetslösheten skriande hög, därför att unga tjejer hellre väljer att stanna på en ort (och gärna föda barn unga) där de har sitt sociala nätverk, än arr flytta ioch söka jobb eller studera. Det är inget hittepå.

Det är ju lite knepigt att placera sig i en klass när man har med sig olika delar ifrpn olika klasser, som många har.

Jag har t ex en lite speciell situation. En välutbildad förälder och en lågutbildad. Vi hade kanske något över medelinkomst under min uppväxt. Jag har läst humaniora länge på universitetet. Min man har en "högstatusutbildning" som inneburit många år på universitetet, samt en doktorsexamen före han läste den. Hans föräldrar är välutbildade.

Men edan jag tjänar väldigt lite pengar och inte alls jobbar sommartid, har min make en inkomst på minst 60 000 kr per månad. Vi bor i en dyrare villa och har det hyfsat gott materiellt sätt. Jag har svårt att placera mig i en klass, men pga vår ekonomi anser jag att vi kan aldrig vara arbetarklass, och jag tycker nog att även om man helt saknar kulturellt kapital (t e utbildning) kan man inte vara "arbetarklass" om man  har en hel del pengar att röra sig med, som man tjänar varje månad. Jag talar inte om att leva på arv eller dylikt, men är man välavlönad, har man i regel gjort någon form av karriär, med eller utan utbildning och är är man väl åtminstone medelklass.

Ja tiderna förändras och förr var ju de facto gymnasieutbildningen en fullt gångbar utbildning för ett "bra" arbete, medan det idag inte räcker till, så vida man inte vill ha ett typiskt "arbetaryrke".
Sedan kan man väl starta ett företag och hoppas på det bästa även om man kanske bara gått gymnasiet och för den del fungerar detta bra, det beror ju på vilken branch det är man satsar på, men i regel ger en högre utbildning, snabbare anställning,högre lön och lönen brukar sammanfalla med klass.

Det mest irriterande ii hela diskussionen är att det är inte alls mina fördomar, det finns otroligt många undersökningar om just detta, medan ni hänvisar till privata erfarenheter som allts ska vara allmängiltiga?!!. Ni som är nyfikna: Läs böcker (Bourdieu t ex) läs avhandlingar och undersökningar, läs Ronny Ambjörnsson eller Fanny Ambjörnsson, finns otroligt mycket skrivet om klasser, riktiga undersökningar som är gjorda. Men visst känner jag igen mycket hos de "arbetare" jag känner.

Jag säger inte att arbetare är imbeciller, men det är så att de flesta inte är intresserade av att t ex lyssna på radioprogram om Palestina etc, man tittar hellre på t ex Bg Brother eller lyssnar på P 3. det är inte komstigare än att högutbildade oftast bor i andra bostadsområden än lågutbildade. Men visst handlar lyssnande och även läsande också om att öva upp sin förmåga. Jag förstod t ex ingenting på en av mina första kurser när vi skulle läsa om postkolonialism, en engelsk bok av Edward Said som jag grät blod över, men sedan har jag lärt mig att förstå den typen av texter mycket bättre och kan frivilligt söka mig till dem. Med det inte sagt att jag förut var en imbecill.

Sedan om din folkskolemormor lyssnar på P 1, det är inte relevant för majoriteten.

Kan de ens bli övre medeklass...beror på hur man definierar tycker jag. Tänker lite på min svägerska vars årsinkomst plötsligt blev månadsinkomst, vilket resulterat i ett till synes tvångsmässigt konsumerande av "statusprylar", men räcker det för att bli övre medelklass? Hon har liksom kvar sitt "arbatarklassbeteende" i form av intressen för motorsport odyl och läser nästan aldrig en bok, men nu har det blivit enormt viktigt med "bling-bling" och sådant.

Ja, och jag tror också det är "naturligt" att fundera över sin "rang", även i djurriket rangordnas man beroende på styrkor av olika slag och djuren sätter varandra på plats. Det betyder dock inte att t ex arbetarklass eller socialgrupp tre bara är "skräp" och det är väl rätt fantastiskt att människan ändå i så hög utsträckning kan påverka sin egen "rangordning", i alla fall i Sverige, den som föds in i "misär" har om omgivningen bemöter personen rätt, stora chanser att ta sig ur eländet.

Annan intressant sak som belyser status är detta med barn. För om man befinner sig i en vad omgivningen uppfattar som låg social klass, då anses det sällan vara av godo att ha flera barn (det sänker snarare statusen om man har låg inkomst och låg utbildning, men många barn), medan det i medelklassen håller på (troligen) att bli en statussymbol att ha tre barn, för det visar att det som anses nödvändigt för att fostra goda medborgare finns det gott om (främst kapital och tid).

Och så är det ju med allt, beroende på vad ens omgivning uppfattar som hög status omformas vår egen status i kontakt med människor. Om man befinner sig i ett gäng lågutbildade individer med dålig ekonomi som kanske aldrig fick chansen att studera, kan man få hög stats och social klass pga av man då har så mycket bättre ekonomi och utbildning än dem. Titta bara på småbygder. En person med en månadslön på 40 000 kr och en mellanchefsposition på ett mindre företag, kan där få jättehög status och ses som väldigt övremedelklassig om de andra i bygden är lågavlönade kroppsarbetare, medan den chefen knappast skulle få någon uppmärksamhet alls statusmässigt om han flyttade till en plats påLindinög där folk kanske tjänar det tiodubbla (höftar till nu) och chef över tusentals personer.