Vilken socialgrupp hör en till?

Ja, så kan det många gånger vara. Själv "ser" jag inte sådant, utan har alltid trott att det handlar om hur någon är som individ snarare än klasstillhörighet.

Jag råkade en gång ut för en fördömande överklassperson som tydligen kände att det luktade arbetare om mig (fast jag hade faktiskt duschat innan jag gick på den där festen) och som högdraget frågade mig vad jag hade för bil. Jag svarade, och han kontrade med "Jaså, jag trodde att du hade en Volvo 240!" Jag förstod vad han insinuerade, jag var WT, helt enkelt tyckte han. Dock så visste jag inte att han var överklass, det fick jag berättat för mig senare. Hur som helst, senare under kvällen råkade han höra att jag tycker om att laga mat och framför allt en viss råvara. DÅ blev han intresserad av mig!  Men jag blev riktigt förbannad, men eftersom även vi i arbetarklassen får lära oss lite vanligt folkvett så sa jag ingenting, men jag fortsatte prata med de andra och han fick sitta snällt och lyssna. Jag vill inte beblanda mig med så ytliga människor som tycker att det skulle gjort mig till en sämre människa ifall jag hade haft en Volvo 240. Än i denna dag förstår jag inte exakt vad det var jag sa eller gjorde som fick honom att vilja kränka mig från första början. Kanske ett enormt självhävdelsebehov?

Ibland, kanske. Problemen uppstår väl när just den där "jakten" kommer igång. Man kanske hade det bättre ställt när man växte upp än man har när man själv blir vuxen. Men att behöva erkänna att man inte har råd  - det är inte roligt. Att alltid behöva vara den som säger nej till sina barn att de inte kan få spela fotboll etc. Somliga har inte råd med bil alls heller.

Hyresrätt har sina fördelar det också, men det är dåligt investerade pengar att bo kvar år efter år efter år.

Nej, de är inte unika. Innerst inne är vi alla mer stereotypa än vad vi vill erkänna ens för oss själva.

Jag börjar tro att jag har rätt. Arbetarklassen känner sig ofta tvingade att lägga manken till mer än medelklassen. Medelklassen är mer avslappnad"Det fixar sig, ta det lugnt!" medan arbetarklassen resonerar "Om inte det här går vägen så...".

Så tycker jag också.

Jag delar din upplevelse! Jag är en av de första som pluggat vidare i min familj och jag brukar säga att om man bara är tillräckligt envis så klarar man det om man bara vill tillräckligt mycket. Inom vissa rimliga gränser, förstås. Receptet stavas "Motivation och disciplin". Det är helt sant som du säger, att folk utan högre skolning många gånger inte vågar ifrågasätta "auktoriteten".

Ja, det är ju ett beteende som finns i alla klasser, förtryckande. Min spontana reaktion var att han var dum i huvudet, rätt och slätt. När jag sedan fick veta att han hörde till överklassen så tänkte jag "då är han VERKLIGEN dum, han borde veta bättre". Jag förstod inte varför han skulle välja just mig av alla människor att hävda sig mot. Om han tyckte sig vara överlägsen mig så borde han väl ha haft lite överseende med mig i stället för att göra sig själv pinsam. Han borde ju som sagt kunna föra sig...

Oj då! Slå då genast det ur hågen för min del i alla fall, jag tog det inte så.

Jag vet inte Analogas bakgrund eller inte, men jag håller med om att det är gammalmodigt. Jag tror mig ha gjort en så kallad klassresa men jag anser inte att det gjort mig till någon annan än jag alltid varit. Jag står upp för att jag har mina rötter i arbetarklassen och skulle aldrig någonsin försöka förneka det till skillnad mot somliga andra.

Jag har många gånger mötts av förvåning. Då jag pluggade fick vi alla berätta vad våra föräldrar jobbade med, läraren var intresserad av hur det kom sig att vi valde den utbildning vi gjort. Något år senare satt vi och diskuterade och jag sa glatt att min pappa var snickare. "OJ, jag trodde att han var konstruktör!" var det en som sa. För att bara ta ett exempel. Varje gång jag stött på denna förvåning har jag i mitt stilla sinne blivit irriterad över vilka fördomar folk går och bär på. Dags att slänga bort fördomarna tillsammans med denna envetna klassindelning och bygga broar över klyftorna i stället.

Javisst! Jag känner rent spontant att vad är det för folk som tar sig friheten att kalla mina föräldrar till exempel för WT bara för att vi levde ett enkelt liv? De arbetade, betalade räkningarna och såg till att det fanns mat på bordet och jag var hel och ren. Enligt mitt sätt att se var de vanliga, skötsamma människor med förvisso enkla arbeten men alla typer av arbeten behövs för att hålla världen rullande.

"Bönder", fnyser somliga föraktfullt. "As long as you eat, you are involved in agriculture" såg jag skrivet någonstans, någon gång. Alla fyller en funktion.

Hehe...ja, jag fastnade i denna tråd, jag som skulle titta på nyheterna. *s* Tyckte detta var ett intressant ämne att diskutera. Fast inför den där tomten hade jag knappt sagt flasklock, det var nog min svarta blick som skrämde honom...hehehe!

Jag menade inte att just DU försöker dölja din bakgrund, det var snarare ett retoriskt påstående än ett sakligt. Själv har jag flera "gelikar" till klassresenärer i min bekantskapskrets och blir faktiskt lite sårad när de just förnekar sin härkomst. Ledsen ifall jag fick dig att känna dig påhoppad.

Jag känner så väl igen det där om att man inte vet var man står politiskt, därav mitt nick. Jag hör inte hemma någonstans politiskt känner jag. För jag blir även förbannad på min familj som går och slentrianröstar på sossarna fastän de inte på en fläck instämmer med deras nuvarande ideologi utan fortfarande sitter och fantiserar om Palmes retoriska konster på den tiden det begav sig. Dock har jag många klassiskt röda åsikter, men minst lika många blå och gröna!