Vilken socialgrupp hör en till?

Vilka indelningar finns det?

Om vi bara räknar arbetarklass, medelklass, överklass är det numera hejdlöst svårt att hitta rätt "fålla".
Och om vi lägger till underklass, undre medelklass, övre medelklass, intelligentsia och elit, så kanske det blir lättare. Då har vi lite att jobba med när det gäller "klass". Men - socialgrupperna då?

Själv har jag inte heller någon aning vad jag själv är. Mor och farföräldrarna var överklass, föräldrarna medelklass, tills de skilde sig, då mamma dundrade ner i underklassen (fast med typiska övre medelklass attribut).
Jag platsar nog i övre medelklassen någonstans, men med mindre pengar och större samhällsintresse än mina gelikar.

TS, jag tror att du också är medelklass, det är nog nästan de flesta i Sverige.

Att ha två partners måste ändå vara så oarbetarklass man kan tänka sig, eller?

trettioplus skrev 2011-05-09 13:10:00 följande:

Det behöver det förvisso inte,
men det gör mig lite förvånad att få min uppväxt klassificerad som "arbetarklass". Jag tror inte så många skulle ha betraktat den som det nämligen. Inte på den tiden, med den tidens mått mätt.
Skulle jag göra den svåra ekvationen att klumpa ihop alla parametrarna till någonting, så skulle det bli medelklass, i bemärkelsen "vanlig" eller "vanligast".

Vi får tänka oss ett villaområde med väl underhållna hus, kortklippta gräsmattor, lekstugor och "hela och rena" barn. Kaffet dricks på verandan efter det att pappa tvättat färdigt bilen på uppfarten och mamma rensat kring rosorna.
Äh, det är svårt att förklara hur standardmässig en barndom kan vara

Jag tror jag har en känsla för hur du menar.
Även i min norrländska idyll såg det ut precis så.

Men - skillnaden satt t ex i hur viktigt det var med skolan och vilket förhållningssätt man hade till skolan och utbildning. Kulturutbudet och kraven på kulturutbudet är en tydlig markör. I bruksorten hade man en bio där man kunde se Schwarxenegger och Bruce Willis, man sportade eller var frikyrklig, och man föll inte utanför ramarna (för det kostade på, rent socialt). På fester satt/sitter killarna i vardagsrummet och snackar skoter och ishockey, och tjejerna sitter i köket och pratar smink och allmänskvallrar. Allt är väldigt hårddraget givetvis.

I min lilla akademikerförort sitter man blandat på ett helt annat sätt och det pratas upphovsmannarätt och huspriser, genuspedagogik och samhällsutvecklingar, klimatfrågor och litteratur, etc, etc, etc (även detta hårt generaliserat )

Jag kunde aldrig riktigt identifiera det som arbetarklass då- utan mer som lägre medelklass. Detta för att jag nog hade en bild av "arbetarklassen" som något hämtat ur något av Ivar Lo Johanssons verk.

Men om de skulle ha varit lägre medelklass - då kan jag bara dra slutsatsen att är det skillnad på den lägre medelklassen där jag bor nu och på där jag bodde då, och det skulle betyda att kulturskillnaden mellan Södra Norrland och Skåne är rätt stora - och då skulle det i sig vara något för en helt egen tråd.

Där fanns nog några som närmade sig Ivar Lo lite grand, men de flesta familjer bestod ändå av välmående arbetare (mannen arbetar på bruket, frugan hemmafru alt. undersköterska). De hade fina hem och körde volvo, åkte både på husvagnssemester och till Mallorca. Bokhyllan i vardagsrummet var fylld med prydnadssaker och inte med böcker. Barnen förväntades göra bra ifrån sig i skolan (= gå ut gymnasiet med hyfsade betyg) och sedan ta ett jobb på orten (på bruket).

I den andra gruppen med akademikerna är bildningsidealet starkare och barnen förväntas göra bra ifrån sig i skolan (=ha så bra betyg de kan utifrån sina förutsättningar och sedan troligast gå vidare med högskole/universitetsstudier och antagligen inte bo kvar på orten). Bokhyllorna i hemmen är fulla av böcker, skönlitteratur, deckare, kurslitteratur, pocketbästsäljare, uppslagsverk, facklitteratur, huller om buller.

Ja. Och nej.

Fortfarande så var jag nog en av barnen i min klass som ytligt sett levde i något som mest liknade arbetarklass (fast underklass kanske skulle beskriva det bättre). Ensamstående arbetslös, långtidssjukskriven mamma med två barn, i lägenhet, utan bil.. Mamman utbildad sekreterare och några högskolepoäng.

Vi kom ifrån ett tydligt medelklasshem (pappa ekonom och marknadschef) välordnad villa, segelbåt,...

Men - skillnaden på mig och mina klasskompisar var att det lästes mycket i mitt hem. Och att det fanns en massa överklasstraditioner och vanor kvar från mina föräldrars uppväxt. Man älskade diskussioner och det var alldeles självskrivet att jag skulle studera på universitet..

Ekonomin blir ju oftast sämre vid skilsmässa och dödsfall (även om det då finns visst skydd i försäkringar osv), och det i sig gör ju att livet begränsas. Men en skilsmässa idag, i Sverige, har mindre hårda följder än förr, eller i andra länder.

Det här blev en riktigt fascinerande tråd. Den har fått mig att fundera lite på just hur vi "sorterar" in varandra i olika fack. Det sker ju ofta så omedvetet att det är rätt spännande att se det ur ett medvetet perspektiv.
Kul!