Vilken socialgrupp hör en till?

Föräldrar med arbetarbakgrund, min mammas familj till och med fattig arbetarklass. Pappa realskola, mamma 7 årig grundskola och sedan påbyggnad till 9 åring grundskola. Pappa arbetade som företagare och drev ett mindre företag. Mamma hemmafru. Bosatt i ett av stans bättre kvarter och vi hade rätt goda ekonomiska förhållanden men sämre än de andra i kvarteret. Jag upplever att mina föräldrars värderingar var mer arbetarklass än medelklass och mina syskon gick praktiska utbildningar.

Jag gick teoretiskt gymnasium och har senare läst till gymnasielärare. Jag arbetar som detta idag. Idag bor jag med studerande sambo i hyresrätt som ligger i ett fattigare område. Sambon har ännu ingen examen och hans mamma jobbade i storkök och hans pappa var en lägre tjänsteman. Han växte upp i ett villaområde men utan stämpeln 'fint' som mitt.

Vad växte vi upp som och var är vi nu?

 

Jag är beredd att hålla med, solid medelklass

Känner igen mig i din vän. Det hade aldrig varit accepterat från min familj att dra på sig en massa omtentor. Att plugga på universitet är en lyx och något man ser till att förvalta om man tar den chansen. Jag gjorde en enda tenta på omtentatillfället och då var det för att den ordinarie tentan krockade med en annan kurs jag läste och inte för att jag inte klarade tentan första gången. Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag hade gjort som du eftersom jag fick nog frågor från min familj om när jag skulle börja jobba och sluta gå och 'dra runt på universitetet'. Jag kan nästan önska att jag känt mig friare att ha mer kul under universitetstiden eftersom den tog ju slut så fort för mig jämfört med andra jag känner som dragit ut kurser som borde ha klarats av på 4-5 år till att ta 7-8. Jag älskade att plugga men det är också skönt att ha gått vidare.

Pengar är den minst viktiga klassmarkören eftersom den är den som är lättast att få tillgång till. En duktig snickare tjänar mer en än en hel del akademiker. Utbildning är också relativt lätt att skaffa sig i Sverige jämfört med i andra länder och har därför ett lägre värde här än på många ställen men den ÄR en viktigare faktor än pengar. Gymnasielärare är medelklass trots låga löner i förhållande till utbildning liksom bibliotekarie. Utbildningen ger bättre möjlighet att få tillgång till kultur och den innebär ofta att man kan tillägna sig svårare texter och resonemang vilket i sin tur ökar ens kapital. Dock utnyttjar inte alla som studerar den möjligheten. Sedan bakas det in vem du umgås med och dina kontakter och detta är det som är svårt att bygga upp om du kommer från en lägre klass och vad jag skulle kalla en riktig avskiljare.

Även om jag skulle önska att klasser inte finns så gör de det. För mig som kommer från arbetarklass om än respektabel sådan märker det så oerhört tydligt eftersom jag har studerat på universitet. Jag är både annorlunda från de runt mig som är mer medelklass även i ursprung och mot min familj som är mer arbetarklass. Jag tycker inte att det är normalt att ens barn kör epa-traktor i fyllan "boys will be boys" eller att gå på operan. Jag dricker inte vin men jag dricker heller inte Norrlands Guld för att det är billigt. Jag kan läsa en doktorsavhandling och göra det som en avkoppling om ämnet är rätt men samtidigt skäms jag inte för att jag ser usla amerikanska komedier hellre än en dramafilm om polska gruvarbetare. Jag har aldrig blivit tvingad att läsa en teoretisk utbildning och ingen förväntade sig att jag skulle läsa vidare men när jag gjorde det så visst var mina föräldrar stolta.

Det gör att man liksom är obekväm oavsett situation lite grann och det är inte förvånande att nästan alla jag umgås med regelbundet är precis som jag från arbetarbakgrund eller i gränslandet arbetare/medelklass.

I engelska pratar man om U och non-U English (U står för överklass, upperclass). Sedan finns det en kategori, non-U trying to sound like U och där kommer 'pass on' in tex.

Så sant, idioter finns i alla grupper i samhället men roll spelar det, mer ju lägre ned du befinner dig...

När överklassen gör saker som går emot vad som är förväntat så är det ett medvetet val. Man måste kunna koderna för att kunna bryta mot dem. En överklassunge som super tills h*n spyr och lyssnar på usel musik gör det som en sorts ironisk ungdomsgrej men inte för att det egentligen är eftersträvansvärt. En ur underklassen kan aldrig göra så ironiskt utan då gör den detta för att den inte förstår bättre. Drömma om att festa på de finaste krogarna och klubbarna är inte överklass, där är det en självklarhet att kunna göra det men för det mesta inte göra det eller bara göra det under en tid i livet.

Jag trodde det var vad jag sa, ursäkta om jag var otydlig.

Min kompis pappa är läkare, hans kommentar om läkarutbildningen var att nästan vem som helst klarar den om de lägger manken till. Man måste kunna plugga in en massa men man måste inte vara smartare än genomsnittet. Jag tror honom faktiskt utifrån vad jag sett av vad läkarstudenter studerar. Sedan kan jag tycka att läkare borde antas efter intervju, varenda en, jag har stött på så många läkare man inte kan föra ett normalt samtal med. För övrigt tycker jag samma om min egen utbildning (lärare), allför många som inte passar som lärare läser den och jag tror att en sådan urvalsmetod skulle kunna ge lärarutbildningen mer status. Jag är glad att den ansvarige för lärarutbildningen på en institution faktiskt sa åt några av mina kamrater att han tyckte att de skulle tänka över sitt yrkesval, av dem vet jag dock att en av dem fortsatte och han är examinerad nu men han är arbetslös och jag förstår varför.