FIame skrev 2011-11-02 23:29:31 följande:
Det där är lite bullshit med att "barnen har rätt till dig men du inte till ditt barn". Lagen är en bok skapad av flummiga jurister som ofta inte har koll på verkligheten. Missförstå mig inte jag följer lagen. Men skulle det ske ett scenario som går emot min personliga inre kompass skulle jag strunta i den flummiga boken snarast och ingen flummbok kan övertyga mig om min rätt till mitt barn. Mitt barn har jag fullt rätt till i alla fall, det oavsett vem som säger vad eller tror att någon flummbok ska tycka åt mig. I synnerhet eftersom lagen är sisådär 100år efter sin utveckling i föräldraskapsfrågor.
Rent pragmatiskt rekommenderar jag att du börjar söka familjerättsadvokat och letar på forum efter hur juridiken kan fungera. Precis som någon sa ska du dokumentera allt. Du ska vara samarbetsvillig, men bestämd i dina åsikter att ditt barn är ditt, hon ska dela 50 %. Du ska stämma för gemensam vårdnad om hon inte ändrar sig, samma dag som barnet är fött, sk intermitistiskt (dvs påskyndat snabbärende). Självfallet är det absolut bäst med samarbete. Ibland råkar kvinnor blir psykiskt instabila och det kan gå över. Märker du sådana tendenser ska du ju såklart inte skapa mer bråk än nödvändigt. Men gemensam vårdnad ska du ha/skaffa direkt, det är inget man väntar med! Annars förlorar du dina föräldradagar och du ska ta ut 50 % av föräldradagarna så måste du ha gemensam vårdnad direkt när barnet är fött. Men det är som man säger, hoppas på fred, rusta för krig. Och i krig och kärlek är allt tillåtet
.
Lycka till.
Det är ju så det ser ut idag, barnen har rätt till sina föräldrar. JA jag anser mig ha rätt til mitt barn, men LAGEN anser inte alltid att pappor har det.
Ang ta ut pappadagarna, vem tänker du på då? Barnet eller dig själv? Om det tar tid att få igenom gemensam vårdnad och du under tiden inte träffar ditt barn pga mamman förhindrar det, ska du då bara, låt säga efter 6 månader, hämta barnet och ha det heltid för att du har rätt till det?
Är det bra för barnet? Att tas från sin invanda miljö till någon den kanske som bäst har tärffat några timmar då och då?
Alternativet är ju att ta sina dagar, spara dem och låta mamman leva på soc, för en 6 måanders får inte gå på dagis vad jag vet. Och utan föräldrapenning, sparade pengar eller en partner el liknande som betalar finns bara soc, vet dock inte hur de ställer sig till att betala någon som har jobb men inte kan gå tillbaka pga att de inte har barnomsorg.
Det är ju inte ditt problem, men första prio borde väl vara att barnet mår bra och att få till ett bra umgänge och en bra kontakt med mamman?
Men ja, vissa mammor beter sig jävligt illa och påstår att det är för barnets bästa.
